Lewis & Short

sōlĭtas, ātis, f. [solus], a being alone, loneliness, solitude (ante- and post-class. for solitudo): tuam solitatem memorans, Att. ap. Non. 173, 28 (Trag. Rel. p. 153 Rib.); App. M. 9, p. 225, 14; id. Mag. p. 288, 5; Tert. adv. Val. 37.