Lewis & Short

vēnātōrĭus, a, um, adj. [venator], of or belonging to a hunter or to the chase, hunter’s, hunting-: galea, Nep. Dat. 3: culter, Suet. Aug. 19 fin.; id. Claud. 13: instrumentum, Plin. Ep. 3, 19, 3; Dig. 48, 19, 8.