Lewis & Short

No entries found. Showing closest matches:

prae-vălens, entis, Part. and P. a., from praevaleo.

praevălentĭa, ae, f. [praevaleo], superior force (post-class.), Dig. 6, 1, 23.

prae-vălĕo, ŭi, 2, v. n.

  1. I. In gen., to be very or more able, to have distinguished power or influence; to have greater power or worth; to be superior or distinguished, have the superiority, prevail (not ante-Aug.; cf.: praesto, excello, praecedo): virtute semper praevalet sapientia, wisdom prevails over, has more power than bravery, Phaedr. 1, 13, 14: qui praevalet arcu, is a distinguished archer, Stat. Achill. 2, 122: vulturum praevalent nigri, rank first, Plin. 10, 6, 7, § 19: aranei cum praevaluere (supra apes), id. 11, 19, 21, § 65: in Aegypto hic mos praevalet, prevails, id. 17, 22, 35, § 185: ita saepius digni, quam gratiosi, praevalebant, had the advantage, Plin. Ep. 3, 20, 6: quae sententia non praevaluit modo, id. ib. 2, 11, 6: certamen acerrimum, amita potius an mater apud Neronem praevaleret, had the most influence, Tac. A. 12, 64: auctoritate et praesentiā, to prevail, to get the upper hand, Suet. Galb. 19: gratiā, id. Ner. 28: auctoritas Cluvii praevaluit, ut, etc., prevailed, Tac. H. 2, 65: tuum erit consultare, utrum praevaleat, quod ex Arminio concepit, an quod ex me genita est, which should have more weight, id. A. 1, 58; Dig. 1, 5, 10.
    With inf.: praevaluit ire, Vulg. 1 Par. 21, 30.
    With contra, Vulg. Gen. 32, 28.
    With dat. (late Lat.): quae (mala) etiam praevalent bonis, Lact. Epit. 68, 21: portis inferi et mortis legibus praevalere, Leo M. p. 51, 1 fin.
  2. II. In partic., of medicines, to be of great virtue or efficacy: trifolium praevalet contra serpentium ictus, Plin. 21, 21, 88, § 152: lac praevalet ad vitia in facie sananda, id. 28, 7, 21, § 75.
    1. B. In law, to be settled, established, Just. Inst. 1, 6, 3.
      Hence, praevălens, entis, P. a., very strong, very powerful: populus, Liv. praef.: praevalens corpore, Vell. 2, 108, 2; Plin. 5, 24, 20, § 84.

praevălesco, ĕre, v. inch. n. [praevaleo], to become or grow very strong (postAug.): ante, quam arbor praevalescat, Col. 5, 6, 17.