A

A: bokſtafwen A — A litera; den ſom ſagt a, får ſäga b: qui coeperit, eum pergere oportet; galeatum sero duelli poenitet, Juv. Sat. I. 169; A och O principium et exitus; — (huc omne principium, huc refer exitum, Hor.).

*Abbedisſa: abbatissa.

Abborre: perca.

*Abbot: abbas.

Abbreviation: scribendi compendium; nota.

Abbreviera: scribendi compendiis uti; per compendia scribere.

Abc: literatura = alfabet; literae; prima literarum elementa; kunna abc literas scire; icke kunna abc i wetenſkaperne non didicisse prima literarum elementa.

Abcbok: liber elementarius.

Abcdarius: elementarius.

Abonnera: pacisci; sibi destinare; praecipere.

Abſolut, adj.:

1. a. i grammatiſk mening: absolutus, Prisc.
2. b. = owilkorlig, obetingad: simplex, (absolutus) motſ. relativ, jfr C. de Fato c. 23: sunt quaedam necessitudines cum adjunctione (i. e. relativa), quaedam simplices et absolutae; aut simplex est disceptatio aut ex comparatione, id. de Or. III. § 116; en abſolut nödwändighet summa (jfr c) necessitas.
3. c. = fullkomlig, oinſkränkt: summus, infinitus: a. makt infinita potestas; det a-a goda summum bonum; optimum; finis, extremum, ultimum bonorum (ad quod omnia referuntur neque ipsum ad quidquam refertur); a. herrſkare nulla lege astrictus rex; dominus.

Abſolut, adv.:

1. a. = owilkorligt, kategoriſkt: simpliciter, i motſats till conjuncte, comparate, C. de Or. II. § 158; III. § 116.
2. b. = oinſkränkt, fullſtändigt: omnino; prorsus, plane; det är a. nödwändigt, a. omöjligt plane necesse est, prorsus fieri non potest.

Abſolutism: infinita unius dominatio.

Abſolvera = afſluta, fullborda.

Abstraktum: res cogitata, inanis; in abstracto = separatim; universe (de aliqua re loqui).

Abstrahera:

1. 1. tr. något: cogitatione separare, sejungere, distinguere aliquid (ab iis, quibuscum natura confusum est l. cohaeret, C. de Off. I. § 95; II. § 10).
2. 2. intr. från något: animum, mentem avocare, sevocare, abducere ab aliqua re, C. Tusc. disp. I. § 38; omittere, praetermittere aliquid; discedere ab aliqua re; alicujus rei rationem non habere.

Abstrakt, adj.:

1. 1. i allm. = abstraherad, allmän, obeſtämd: (cogitatione separatus); infinitus (motſ. definitus, finitus; certis in personis ac temporibus locatus, C. de Or. I. § 138 ff.; III. § 109 ff.); universus; communis; a-a begrepp notiones infinitae; universa rerum genera (ibm II. § 71); a. underſökning l. fråga universi generis infinita quaestio; den a-a rätten jus commune; jus naturae.
2. 2. med bibetydelſe: abstrusus, obscurus = dunkel; exilis, spinosus (torftig, kärf; haec erat e. et s. oratio longeque a nostris sensibus abhorrebat, C. de Or. I. § 83, cfr III. § 66); reconditus (djup); subtilis (fin, grundlig, med bibetydelſe af enkelhet, magerhet).

Abstrakt, adv.:

1. 1. = in abstracto.
2. 2. = blott begreppsmäsſigt, utan konkret innehåll och liflig framſtällning, jfr Abstrakt, adj. 2: subtiliter; spinose; exiliter; obscure.

Abstraktion:

1. a. ſåſom akt af medwetandet: mentis a singulis rebus sevocatio; universarum notionum informatio; cogitatio (decorum cogitatione magis a virtute potest quam re separari. — totum illud quidem est cum virtute confusum, sed mente et cogitatione distinguitur, C. de Off. I. § 95).
2. b. = Abstraktum.

Accent:

1. 1. (tonwigt) accentus, prosodia (= accent, ſom höres); accentus nota; apex = accenttecken.
2. 2. = uttal af ett ſpråk: pronuntiatio.

Accentuation: voculatio (Gell.).

Accentuera:

1. a. = betona: acuere syllabam.
2. b. = beteckna med accent: accentu notare; syllabae notam l. apicem (cirkumflex) apponere.

Acceptera:

1. a. = antaga: accipere; probare.
2. b. = erkänna en förbindelſe: recipere in se aliquid, se aliquid praestaturum esse.

Accidens: accidens; id quod accidit (substantiae).

Accis: portorium, vectigal.

Ack: ah, o! jfr O.

Acklimatiſera: solo alicui assuefacere.

Ackord:

1. a. = (ſkriftligt) aftal: pactum; pactio; jfr Ackordera; enligt, på a. ex pacto.
2. b. i muſik: concentus.

Ackordera: pacisci, depacisci, pactionem facere, agere cum aliquo; componere, transigere (för att få billigare wilkor) cum aliquo.

Ackurat, adj.: accuratus, diligens.

Ackurat, adv.: plane, prorsus, omnino.

Ackurateß: accuratio, diligentia.

Addera: addere (a. et deducere, ſubtrahera, C.); summas facere, colligere.

Addition: additio.

Adel:

1. 1. i abstrakt mening: nobilitas (generis); gammal a. vetusta nobilitas; gentis vetustas; ung a. nova nobilitas; novitas gentis; wara af a. nobilem esse; hjertats, tänkeſättets a. animi honestas; dygden enſam är a. nobilitas sola est atque unica virtus, Juv.
2. 2. = de adelige: nobilitas; nobiles; (patres = de ſom hörde till de patriciſka gentes, under det att nobilis är den, ſom tillhör en ſlägt, af hwilken någon medlem eller flere beklädt kuruliſkt embete).

Adelig (Adlig): nobilis; generosus = högättad; af a. börd nobili loco natus.

*Adelsbref: diploma nobilitatis.

Adelsdam: nobilis matrona.

Adelſkap: nobilitas.

Adelsman: vir nobilis; nobilis; (i Rom äfwen patricius, ſe Adel, 2); ung, ny a. homo novus.

Aderton: duodeviginti.

Adertonde: duodevicesimus.

Adjektiv: adjectivum.

*Adjunkt: adjunctus.

Adjutant: legatus imperatoris, ducis.

Adjö (A dieu): vale.

Adla: in numerum nobilium (patriciorum) asciscere (T. Ann. XII. 25), allegere, transcribere; nobilitare (C. de Off. I. § 14); oeg. = ornare, honestare, decorare.

Adoptera: sibi filium, pro filio adoptare aliquem (en omyndig); arrogare aliquem (en redan myndig man); in suum nomen asciscere aliquem (T.).

Adoption: adoptatio, adoptio; arrogatio (jfr Adoptera).

Adoptivfar: is, qui aliquem pro filio adoptavit l. a quo est aliquis adoptatus; adoptator (Gell.).

Adoptivſon: filius adoptivus, adoptaticius.

Adreß:

1. a. = påſkrift på ett bref: inscriptio epistolae.
2. b. någon perſons på ett bref utſatta wiſtelſeort, wiſtelſeort i allm.: domicilium.
3. c. = öppen ſkrifwelſe af flere till en perſon: literae.

Adresſera: inscribere epistolam l. literas alicui; literas dare alicui.

Adresſera ſig till någon: adire aliquem, se convertere ad aliquem, appellare alqm.

Adverb: adverbium.

Advocera:

1. a. eg.: causas agere, actitare; dicere in foro; in foro versari.
2. b. räſonnera, förſwara ſig ſofiſtiſkt: calumniari; argutari.

Advokat: causarum actor; causidicus; någons a. is, qui causam dicit pro aliquo; alicujus patronus, procurator, cognitor.

Advokatoriſk: nimis callidus, sed malitiosus; veteratorius.

Advokatyr: calumnia; nimis callida juris interpretatio; argutiae (causidici).

Af, adv.:

1. 1. i allm. i förening med ett verb, t. ex. wika af, bryta af, nöta af, öfwerſättes af med en prepoſition i werklig ſammanſättning, t. ex. decedere, defringere, deterere, ſåledes = afwika, afbryta, afnöta; jfr äfwen motſwarande enkla verb. I ſwenſkan förekommer i många fall den äkta ſammanſättningen, ſå wäl med denna ſom med andra prepoſitioner, blott eller företrädeswis i participen och den oäkta i verbets öfrige former, t. ex. falla af (i egentl. men.), men affallna blad o. d.
2. 2. ſtundom företräder af enſamt ett verb (particip), t. ex. wara af = wara afbruten, afſlagen; hatten af pileos ponite.
3. 3. gå (o. d.) af och an: ambulare; ire et redire; accedere et recedere.
4. 4. af och till, om aftagande och tilltagande, förbättring och förſämring (o. d.) ſkifteswis: vicissim accrescere et decrescere, meliorem et deteriorem fieri; jfr Från och till.

Af, prep.: öfwerſättes

1. I. der den med ſin kaſus beſtämmer ett nomen ſubſtantivum:
   1. 1. wanligaſt med genitiv-ändelſe, ware ſig den utmärker
      1. a. ett posſesſivt förhållande: filius Ciceronis ſon af C.
      2. b. ett objektivt förhållande: praeteritarum rerum oblivio, amotio doloris – glömſka af det förflutna, aflägsnande af ſmärta.
      3. c. ett partitivt förhållande: pars nostrum, militum en del af oß, af ſoldaterne.
      4. d. ett orſaksförhållande: stultitiae peccatum fel af dumhet. — eller
      5. e. i förening med ett adjektiv afgifwer en qvalitetsbeſtämning: homo spectatae virtutis, juvenis vere regiae indolis en man af bepröfwad dygd, en yngling af ſant kungliga anlag.
   2. 2. med ett (posſesſivt) adjektiv:
      1. a. i uttryck för egendom, alltid af pronomen, ſtundom af ſubſtantiv: filius meus, filius herilis ſon af mig, ſon af husbonden.
      2. b. wanligen i uttryck för ämne: corona aurea krans af gull.
      3. c. wanligen i uttryck för härkomſt och boningsort (i ſwenſkan är dock här från wanligare): Timon af Athen Timon Atheniensis; konungen af Perſien rex Perses l. Persarum.
      4. d. äfwen en qvalitetsbeſtämning med af måſte i latinet återgifwas med adjektiv, der ej det af af beroende ſubſtantivet har ett attribut hos ſig: en man af adel, af heder vir nobilis, vir bonus l. honestus.
      5. e. många partitiva uttryck återgifwas i latinet attributivt: midten af berget, höjden af ſällhet medius mons, summa felicitas.
   3. 3. med prepoſition och deß kaſus (ſällan):
      1. a. med de, ex i uttryck för delning, ämne, härkomſt: corona ex auro.
      2. b. med ab i uttryck för hem- och boningsort: pastor ab Amphryso, Turnus ab Aricia (jfr 2 c.).
2. II. der den med ſin kaſus beſtämmer ett nomen adjektivum l. pronomen:
   1. a. i partitivt förhållande återgifwes af med genitiv eller med de, ex med ablativ: sapientium octavus; maximus fratrum; una de navibus.
   2. b. i objektsförhållande, med genitiv: immemor beneficiorum glömſk af wälgerningar.
   3. c. i orſaksförhållande, med ablativ eller – wid uttryck för fullhet – äfwen med genitiv: fessus itinere trött af reſan; plenus fidei full af trohet; jfr lat. lex.
3. III. der den med ſin kaſus beſtämmer ett verb:
   1. 1. i uttryck för det (l. den), från hwilket man tager bort, ſkiljer något, hemtar, härleder något: a, de, ex l. wid ſammanſatta verb dativändelſe: taga hatten af hufwudet capiti pileum demere, jus a natura repetere härleda af (från) naturen; aquam ex puteo sumere (Pt.), petere.
   2. 2. i uttryck för urſprung, härkomſt, härrörande (ämne, hwaraf något göres): a, de, ex l. blott ablativ, det ſiſtnämnda wid uttryck för födelſe i naturlig och omedelbar mening: nobili genere, matre honesta nasci födas af adlig börd, af en dygdig moder; injuriae saepe a metu proficiscuntur härröra af fruktan; hwad ſkall det blifwa af honom quid ex, de illo fiet?; af intet blir intet gignitur de nihilo nihil; det blifwer ej en gud af hwilken ſtock ſom helſt ex quovis ligno non fit Mercurius; bilda ett namn af ett annat nomen de nomine fingere; göra en af twå de duobus unum facere.
   3. 3. i uttryck för den perſon, af hwilken man begär, fordrar, får, hör, lär något: ab, de, ex: ab aliquo percipere, accipere aliquid; illa Demosthenes a Platone didicerat; hoc ex socero meo audivi; ab istis saepe quaesivi et audivi non invitus; emere aliquid de aliquo; göra ſig förtjent (= förwärfwa ſig förtjenſt) af någon bene de aliquo mereri; (förtjenſter af fäderneslandet merita in patriam); af ſig ſjelf sponte; ipse.
   4. 4. i uttryck för den tid, af (från) hwilken ngt warat, beſtår: ab: af ewighet, af ålder, af begynnelſen: ab omni aeternitate; antiquitus; a principio.
   5. 5. i uttryck för medel: ablativ: vivere rapto, parvo af rof, af litet.
   6. 6. i uttryck för orſak, werkande kraft, wid pasſiva och intranſitiva verb, brukas wanligen blott ablativ, ſällan a med ablativ:
      1. a. i allm.: sagittis confodi genomborras af pilar: ardere ira brinna af wrede; perire morbo, a morbo (N.); ira aut aliqua perturbatione incitari.
      2. b. bewekelſegrunden (den inre) till en handling utmärkes med blott ablativ eller med ett particip och ablativ, ſällan med propter eller a: cavendum est, ne magis bellandi fuga, quam utilitatis ratione facere videamur; stultitia inductus peccavit; a cupiditate ulciscendi facere aliquid (Cs.); propter metum parere (C.).
      3. c. wid uttryck för hinder (wanligare: för): prae (gaudio loqui non poterat).
   7. 7. i modala uttryck, för hwilka betydelſerna 1, 2, 6 ligga till grund: af hjertat älſka, önſka ex animo, penitus diligere; magnopere optare; af alla krafter omnibus l. totis viribus.
   8. 8. i uttryck för agent, d. w. ſ. den perſon l. ſom perſon tänkta ſak, af hwilken det pasſiva verbets handling företages:
      1. a. i allm.: ab: Regulus retinebatur a propinquis; non audimus ea, quae a natura monemur.
      2. b. wid gerundivum och äfwen ſtundom eljes uttryckes agenten med dativändelſe: mihi hoc est faciendum; bellum illi est stulte susceptum.
   9. 9. deßutom i många fall, der latinet har objektsackuſativ (t. ex. weta af något audivisse, comperisse aliquid; hålla af någon amare, diligere aliquem; glömma af något oblivisci aliquid l. alicujus rei), om hwilka ſes under reſpektiva verb.

Afarbeta ſe Arbeta af.

Afart: species; varietas.

Afbalka: dissaepire.

Afbedja:

1. 1. genom böner ſöka afwända ſtraff l. hämnd: deprecari.
2. 2. bedja om tillgift för fel: veniam peccati petere.

Afbeta: depascere.

Afbetala: partem debiti, de l. ex aere alieno solvere, rescribere.

Afbetalning: pensio; rerum creditarum ex parte solutio; göra en afbetalning pensionem facere.

Afbetſla: jumenta frenis solvere; jumentis frena demere, eximere.

Afbida: exspectare.

Afbild: imago; effigies; simulacrum; han är ſin faders a. patri simillimus est; os habitumque patris refert; nihil est tam simile, quam hic patris sui.

Afbilda:

1. 1. med perſonligt ſubjekt: imaginem alicujus exprimere, reddere; aliquid, aliquem imitari (aere capillos, Hor.); simulare (poet.; cupressum); fingere, effingere (om plaſtiſka bilder); pingere (måla); a. i wax, guld in l. e cera, ex auro fingere; cera, in cera, auro exprimere; simulacrum alicujus e marmore facere; afbilda ſåſom qwinna, ſåſom Herkules in muliebrem, in Herculis formam effingere, pingere.
2. 2. med ſakligt ſubjekt, ſe Föreſtälla.

Afbildning:

1. 1. handling: imitatio; formatio.
2. 2. = afbild, ſe detta ord.

Afbita: demordere; dentibus decerpere, depascere; mordicus auferre; frampå a. praemordere.

Afblåſa:

1. 1. trans.: flando depellere.
2. 2. intr.: ſe Blåſa af.

Afborſta: detergere.

Afbrinna ſe Brinna af.

Afbrott:

1. 1. = uppehåll: intermissio (C.); interruptio (Qu.); utan a. sine intermissione; a. i något intermissio alicujus rei; göra ett a. i något intermittere, interrumpere aliquid; facere intermissionem alicujus rei l. a re (C. de Off. I. § 19); efter ett kort a. brevi tempore intermisso.
2. 2. = olikhet mellan twå ſammanſtälda l. på hwarandra följande föremål: discrimen; dissimilitudo; commutatio; a-t war ſtarkt magna facta est commutatio.

Afbryta:

1. 1. i egentl. men.: defringere; frangere; abrumpere.
2. 2. oeg.:
   1. a. med ſakligt objekt: interrumpere (colloquium, vocem, opus); intermittere (opus; studia; mentionem rei); abrumpere (sermonem, T.); dirimere (rem susceptam).
   2. b. med perſonligt objekt: interpellare aliquem (= falla någon i talet).

Afbräck: detrimentum; damnum; intertrimentum; lida a. detrimentum, damnum facere; detrimentum capere, accipere; damno affici; tillfoga, göra någon a. damnum, detrimentum inferre, detrimentum afferre, importare alicui.

Afbränna: incendere.

Afbränning: sumptus; impensa; intertrimentum; detrimentum.

Afböja:

1. 1. eg. (ſällſynt): declinare (ictum).
2. 2. oeg.: a. ett förſlag, ett anbud: non accipere (oblatum); prohibere; aspernari.

Afbön: deprecatio; göra a. veniam delicti petere; deprecari; supplicare.

Afbörda: floden a-r ſitt watten i Nordſjön in Oceanum se effundit, effunditur.

Afbörda ſig en ſkuld, ſkyldighet: persolvere aes alienum, officium; perfungi officio; a. ſig ſin tackſägelſe gratias agere alicui.

Afdagataga: interficere; interimere; jfr Dag.

Afdanka: dimittere; exauctorare (milites).

Afdela: dividere in partes; distribuere; disponere; describere.

Afdelande: ſe Afdelning 1.

Afdelning:

1. 1. ſåſom handling: divisio; partitio; descriptio.
2. 2. = del: pars.

Afdika: fossa dividere.

Afdrag:

1. 1. i allm.: detractio, deductio l. id quod de summa detrahitur, deducitur, detractum, deductum est; med a. af koſtnaderne sumptibus deductis; betala utan a. summam integram l. non imminutam solvere.
2. 2. = aftryck, ſe detta.

Afdraga:

1. 1. eg.: detrahere (pellem, vestem).
2. 2. i allm. = taga bort, undan: detrahere, deducere (de summa aliquid).

Afdrifwa, trans.: a. metaller: excoquere; purgare.

Afdrifwa, intr.: (om ſkepp) declinare (de recto cursu).

Afduka ſe Duka.

Afdunſta: evaporare.

Afdämma: mole excludere.

Afdöma: judicare (causam); dirimere (controversiam); dijudicare (jfr Döma).

Affall:

1. 1. = att affalla från någon: defectio – ab aliquo, a recta ratione, C.
2. 2. = det ſom faller af wid ſågning o. dyl.: ramenta.

Affalla:

1. 1. eg.: decidere; labi; ſe Falla af.
2. 2. oeg.: deficere, desciscere ab aliquo.

Affallande: defluvium capillorum, foliorum.

Affallen:

1. a. eg.: lapsus (folia); qui decidit.
2. b. oeg. = afmagrad: emaciatus, extenuatus.

Affatta: concipere, t. ex. epistolam, jus jurandum; scribere, conscribere; brefwet war a-dt i anſpråkslöſa ordalag verba epistolae modesta erant.

Affattning: forma, verba (epistolae).

Affekt: animi motus, impetus; häftig a. animi perturbatio; motus animi nimius, turbulentus; råka i a. gravius commoveri, incitari; perturbari animo; inflammari; jfr Sinnesrörelſe.

Affektation: ambitio; pompa quaedam et species; jactatio; putida elegantia; affectatio (a-ne nihil est odiosius, Qu.); med a. putide; nimis exquisite; utan a. simpliciter.

Affektera: simulare; affectare (Qu.); a. lärdom l. att anſes för lärd velle, cupere se doctum videri; speciem docti viri prae se ferre.

Affekterad:

1. a. om ſak: fictus; simulatus; putidus; odiosus; affectatus (Qu.).
2. b. om perſon: plenus simulationis; odiosus; ineptus.

Affektfull: vehemens; concitatus.

Affektion: affectio, perturbatio.

Afficiera: movere; tangere; behagligt, obehagligt a. jucunde, injucunde movere; jucunditate perfundere.

Affila: lima deterere; expolire, perpolire.

Affiſch: libellus, quo indicitur, edicitur aliquid.

Afflytta: migrare, emigrare; a. från orten sedem suam alio transferre.

Afflå: detrahere (pellem); excoriare.

Affordra någon något: aliquid ab aliquo postulare, poscere, contendere, exposcere; alicui extorquere, exprimere aliquid.

Affällig, Affälling: alienatus; deficiens l. qui deficit, defecit, descivit.

Affär: 1. ekonomiſk: negotium; res, ratio contracta l. quae contrahitur cum aliquo; hafwa a-r med ngn res (rationes) contractas habere cum aliquo; ligga i affärer rebus contrahendis implicari; ſköta a. res, negotia procurare, gerere; uppgöra en a. negotium conficere, transigere cum aliquo; reda en a. negotium explicare, expedire; draga ſig ifrån a-rna a negotiis (contrahendis) se removere; hafwa goda a-r de re familiari bene constitutum esse; fortunas (suas) bene constitutas habere; fortunatum, divitem (bene nummatum, Hor.) esse; hafwa dåliga a-r fortunas afflictas habere.

Affärd: profectio; åſe någons a. proficiscentem videre.

Affärda:

1. 1. bref, bud: mittere epistolam, nuntium.
2. 2. låta gå, afwiſa en perſon: dimittere; ſkymfligt a. contumeliose dimittere, C. de Or. II. § 77.
3. 3. a. ett göromål, ett inkaſt o. d.: conficere negotium; ad argumentum respondere.

Afföda: proles, fetus (bestiarum).

Afföra:

1. 1. perſon: asportare, deportare aliquem aliquo.
2. 2. i medicinſk mening: purgare.
3. 3. a. något ur räkenſkaper: rescribere; ex rationibus eximere.

Afföring: excrementum; proluvies ventris.

Afgift: tributum; vectigal; pålägga a. imperare; betala a. pendere.

Afgifwa: dare; reddere; referre; dicere; a. räkenſkap, förklaring rationem reddere; a. yttrande, utlåtande sententiam dicere; a. röſt suffragium ferre; a. witnesbörd testimonium dicere; a. en berättelſe referre, mandatum referre, exponere (C. de Or. II. § 49); a. ett ſwar responsum dare; respondere (jfr Swara); detta a-r en tillräcklig förklaringsgrund ex hac re satis intelligitur, esse l. cur sit aliquid.

Afgjuta: fundere (signum, konſtwerk).

Afgnaga: abrodere, derodere.

Afgnida: defricare, deterere.

Afgrund:

1. 1. eg.: vorago; gurges; (barathrum); locus praeruptus, praeceps, abruptus; ſtörta i a-n in abruptum jacere.
2. 2. oeg.:
   1. a. = tartarus; orcus; impiorum sedes; (ſe Helwete).
   2. b. bildligt: a. af förtwiflan, ſorg o. d.: extrema desperatio; extrema, summa tristitia; a. af elände infima miseria; ſtörta ngn i a-n aliquem pessum dare, ad praeceps dare.

Afgrundslik: furialis.

Afgud: fictus, falsus Deus; der ſammanhanget medgifwer, enſamt Deus; gå till ſtumma a-r Deos mutos adorare, ad Deos mutos adire; – hafwa något l. ngn till ſin a. pro Deo colere, venerari aliquem; insanire amore alicujus.

Afguda = hafwa till afgud.

Afgudadyrkan, Afguderi: falsorum Deorum cultus; (idōlolatrĭa).

Afgudiſk: impius; superstitiosus.

Afgå:

1. 1. eg. (afreſa): proficisci (in provinciam); decedere; exire; poſten a-r exeunt, proficiscuntur tabellarii; ſkeppet a-r exit (portu) navis.
2. 2. a. från ett embete, en förwaltning: decedere (provinciā); abire (consulatu).
3. 3. med döden afgå: decedere, abſolut och vita, de, ex vita; excedere (ex vita); mori.
4. 4. a. från ett antal: decedere (de summa); deduci, removeri (afdragas, afräknas; si de quincunce remota est uncia, quid superest?, Hor.).

Afgång:

1. 1. eg. (= afreſa): profectio (in provinciam); decessus; före ſkeppets, poſtens a. antequam exiret navis, proficiscerentur tabellarii.
2. 2. a. från en ſtorhet l. ett antal: decessio.
3. 3. a. från en befattning: decessus, decessio (de provincia).
4. 4. hafwa afgång = hafwa lätt att blifwa ſåld: facile vēnire.

Afgärda: dissaepire; intersaepire.

Afgöra: decernere, statuere, constituere (de aliqua re; quid sit); judicare, dijudicare (causam, litem – en ſak, ett mål, en twiſt); solvere (quaestionem, dubitationem – en fråga); dirimere (controversiam – ſlita en twiſt); transigere, conficere (negotium, en affär); a. med ſtrid, wapen ferro decertare (magis est expetenda decernendi prudentia quam decertandi fortitudo); a. någons öde de fortuna alicujus statuere, decernere; hans öde är afgjordt de illo actum est; afgöra, att något ſkall ſke decernere, statuere, ut sit aliquid; a. ſegren victoriam dare; ſegren är afgjord jam certa, non dubia victoria est; är ſubjektet ſakligt, får konſtruktionen förändras till pasſiv: denna ſlagtning afgjorde fäderneslandets öde uno proelio de fortuna patriae decertatum, actum est; intet är ännu afgjordt omnia integra sunt; – jag har med mig ſjelf afgjort att certum deliberatumque est; oföränderligt a. clavo trabali figere aliquid; detta a-de hans beſlut hac re maxime motus est; det will jag ej a., det må andra a. illud in medio relinquo; non judico; aliorum sit judicium (C. de Off. I. cap. 2); ſins emellan afgöra inter se decernere, transigere; jfr Beſtämma.

Afgöra ſig ſe Beſtämma ſig.

Afgörande, adj.:

1. 1. om ſaker: in quo res, fortuna alicujus vertitur, quod momentum habet l. facit ad rem; magnus, summus; a. fara, tidpunkt ultimum, summum periculum, rerum discrimen; a. ſtrid, drabbning universae rei certamen; proelium, quo de fortuna exercitus, patriae decertetur, debelletur; wåga en a. drabbning decertare (T.); omnia fortunae committere, in casum dare; totis copiis l. viribus (T. Hist. I. 31), uno proelio decertare; en a. omſtändighet res maxima, maximi momenti.
2. 2. om perſoners ton, tal o. d.: certus; confidens; promptus; plenus auctoritatis, fiduciae; imperiosus.

Afgörande, n.:

1. 1. = afdömande: dijudicatio; judicium, arbitrium; lemna ngt till ngns afgörande alicujus judicio relinquere aliquid.
2. 2. i allm. = ſakens bringande till ett reſultat: (discrimen rei); i afgörandets ſtund in summo rei discrimine; det kommer, har kommit till ett a. in discrimen venitur, ventum est; res in summo discrimine versatur; bringa ſaken till a., inwerka på ſakens a. ad rem momentum afferre (C.), habere (L.), in re momentum facere (L.).

Afhandla:

1. 1. (i praktiſk mening) = med ngn öfwerlägga om l. afgöra ngt: (perſonligen – praesentem, ipsum) agere de re l. alqd, transigere (constituere) alqd; jfr Underhandla, Afgöra.
2. 2. (i teoretiſk mening) a. ett ämne (jfr Behandla) i tal (ſamtal) l. ſkrift: disputare, disserere de re; dicere, scribere, agere (exponere, explicare) de re; tractare rem (= bearbeta, framſtälla ngt); – eam, quam jam dudum tracto, constantiam (tracto begagnas mindre ofta om ämnet, ſom ngn afhandlar, från innehållets ſida behandlar l. utför, än om literaturgrenen l. -facket, ſ. ngn bearbetar, t. ex. historiam, l. om ämnets formella behandling, C. de Or. II. 199); ett ämne a-as sermo est de re, agitur de re.

Afhandling:

1. 1. = underhandling, förhandling, ſe desſa ord.
2. 2. = muntlig l. ſkriftlig utredning af ett ämne: (i abstr. mening, ſſ. handling) disputatio, commentatio; commentatiuncula; ſſ. produkt: commentarius (liten a., uppſats); libellus; liber.

Afhjelpa: mederi (morbo, incommodo, inopiae frumentariae); remedium invenire, quaerere, comparare rei, ad rem; subvenire (morbo); sanare (malum); levare (vim morbi, inopiam); = rätta, afſkaffa ett fel l. mißförhållande corrigere, emendare vitium.

Afhjelpande: medicina, levatio (mali, incommodi); correctio, emendatio (mali) l. medels omſkrifning med infinitiv l. biſats: non facile erat inopiam levare a-et af briſten war ej lätt.

Afhugga:

1. 1. = hugga twärs af l. genom huggning frånſkilja: abscidere; decidere; amputare (eg. kringhugga); praecidere (afhugga ytterſte delen af ngt – manus); succidere (nedifrån afhugga); caedere (= fälla, t. ex. arborem); recidere (barbam); – detruncare, praetruncare.
2. 2. = kapa, qwiſta: putare, deputare.
3. 3. a. knuten: nodum praecidere.

Afhuggande: praecisio; amputatio; putatio (qwiſtning).

Afhålla:

1. 1. i lokal mening = hålla på afſtånd:
   1. a. med perſonligt objekt: arcere (hostem Galliā, a tectis urbis); prohibere, propulsare (hostem a finibus).
   2. b. om ſakliga objekt: depellere, defendere (frigus, solis nimios ardores).
2. 2. i allm. = hindra: prohibere aliquem re, a re; ne, quominus faciat aliquid; arcere aliquem re, a re; abducere, abstrahere, avocare (a peccatis, a rebus gerendis alqm); continere, retinere alqm, ne, (med negation) quin faciat alqd.

Afhålla ſig: se abstinere l. (oftare enſamt) abstinere a re, re, ne faciat alqd; sibi temperare l. enſamt temperare a re (C.), re (L.); jag kan ej l. knappt a. mig från att – vix abstineo l. me contineo, quin – faciam; facere non possum, quin exclamem; jag kan ej afhålla mig från att ſkratta l. gråta risum, lacrimas tenere non possum.

Afhållen, part. pf. till Hålla af (ſe detta ord): acceptus, gratus, carus, dilectus; wara a. acceptum esse; diligi; amari.

Afhämta: deportare, avehere, petere, auferre aliquid; a. en perſon för att beledſaga honom till ett ſtälle: deducere, abducere.

Afhända ngn ngt: adimere, detrahere, eripere alicui aliquid; spoliare, privare alqm re; a. ngn lifwet vitam eripere alicui; vita privare alqm.

Afhända ſig ngt:

1. 1. i allm.: alienare, abalienare alqd; cedere, se exuere possessione alicujus rei; a. ſig ngt till förmon för ngn concedere alicui aliquid.
2. 2. a. ſig lifwet: vita se privare; mortem sibi ipsum consciscere.

Afhängig ſe Beroende.

Afhölja: detegere, retegere.

Afhöra:

1. 1. = höra, åhöra: audire.
2. 2. = höra af, ſpörja: audire, comperire, cognoscere; ingenting har a-rts nihil auditum, nuntiatum est; ingen köpare har afhörts nemo venit, qui eam rem emeret.

Afkaſta:

1. 1. = kaſta af:
   1. a. eg.: abjicere (togam).
   2. b. i oeg. uttryck: a. träldomsoket jugum servitutis cervicibus depellere, repellere, excutere; a. alla band, all menſklighet, all förſtällning omnia vincula (fidei, religionis) exuere, omnem humanitatem exuere, omnem dissimulationem ponere l. exuere.
2. 2. = gifwa i afkaſtning: ferre, efferre, reddere, edere fructum, fetum, plus quam accepit o. d.; jorden a-r mycket, a-r åttonde kornet ager efficit plurimum, cum octavo.

Afkaſtning: fetus, fructūs (agri, anni); proventus (vineae, frugum, anni, Ov., Pn.); a. af ett gods, ett företag reditus l. vectigal praediorum, metallorum, negotii; lemna l. gifwa a. fructus reddere, efferre, ferre, fetus edere; taga, draga a. af en ſak fructus capere, percipere, vectigal capere ex fundo, agro, praediis.

Afklippa:

1. 1. eg.: detondere, tondere, exsecare (= klippa från, lös); praecidere, secare (k. itu).
2. 2. oeg.; a. en framſtällning, ett ſamtal, en öfwerläggning: praecidere sermonem, deliberationem, orationem.

Afkläda:

1. 1. eg.: exuere aliquem veste, detrahere alicui vestem.
2. 2. a. någon hans wärdighet: dignitate spoliare alqm; a. ngn maſken, hans lånta prydnader personam, speciosam pellem (Hor.) detrahere alicui.

Afkläda ſig:

1. 1. eg.: exuere se veste; ponere vestem.
2. 2. oeg.: a. ſig all menſklighet l. blygſel, a. ſig maktens höghet och glans exuere omnem humanitatem (hominem ex homine), omnem pudorem, imperii splendorem et majestatem ponere; hans föredrag har likſom a-t ſig alla prydnader omnis ornatus orationis tanquam vestis detracta est (C. Brut. § 262).

Afklädningsrum (i badhus): apodyterium.

Afknappa ngt l. på ngt: deminuere, imminuere alqd, aliquid ex aliqua re; a. på ngns koſt victum quotidianum imminuere, de victu q-no aliquid deminuere, detrahere.

Afkomling: nepos (barnbarn l. afkomling i ſenare led); posteri alicujus; progenies, proles (afkomlingar, hos L. och ſenare; ſtundom äfwen = afkomling); qui aliquo l. ex aliquo natus, prognatus (Cs.), aliquo, ab, ex aliquo ortus est; Belgerne woro Cimbrernes a-ar Belgae orti, oriundi erant a Cimbris; Thuys war en a. af Pylaemen Thuys a Pylaemene ortus erat; ngns a. i 4:de led abnepos alicujus.

Afkomma: qui aliquo natus, genitus est; posteri, progenies, proles alicujus.

Afkorta: brevius facere; contrahere, deminuere, imminuere aliquid; breviare (Qu.); a. en framſtällning orationem contrahere, in angustum cogere, in pauca conferre, brevi praecidere; a. på någons lön deminuere mercedem l. aliquid de mercede alicujus.

Afkortning: deminutio, imminutio.

Afkrok: locus abditus; secessus; recessus.

Afkräfwa ngn ngt: flagitare aliquid ab aliquo.

Afkunna dom, utſlag: pronuntiare, recitare sententiam.

Afkunnande: pronuntiatio.

Afkyla: refrigerare calorem, aliquem, studium alicujus (ngns ifwer).

Afkylning: refrigeratio.

Afköpa:

1. 1. = köpa ngt af ngn: emere, mercari ab l. de aliquo.
2. 2. = köpa ſig fri från ngt: redimere (poenam).

Afla (om qwinna): concipere (ex aliquo); serere (om man); ofta = föda, frambringa: a., hafwa a-at barn med ngn liberos generare, procreare (om man), habere ex aliqua, cum aliqua; icke af en blind tillfällighet äro wi aflade och födde non temere sati et creati sumus (C.); när begärelſen hafwer aflat, föder hon ſynden appetitus postquam concepit, peccatum gignit, edit l. parit, partu edit.

Aflande: conceptio; satus (Jovis satu editus, C.).

Afladda = Urladda.

Aflagra ſig = Afſätta ſig i lager.

Aflasſa: exonerare sarcinas, onus; sarcinas plaustris, jumentis demere, detrahere.

Aflaſta:

1. 1. ett fartyg l. ett fordon: exonerare navem, vehiculum; jumentis sarcinas detrahere, eximere.
2. 2. waror: efferre de navi, de vehiculo.

*Aflat: remissio poenae, (peccatorum).

Afleda:

1. 1. eg.: avertere, alio vertere; a. en flod derivare flumen; a. oſunda wätſkor ur kroppen (humores, pituitam) e corpore emittere, depellere.
2. 2. oeg.: a. någons tankar, någons uppmärkſamhet ifrån något animum, cogitationes alicujus avertere, avocare ab aliqua re; a. mißtankar från ngn suspiciones ab aliquo avertere, derivare.

Afledare: quo avertitur, alio vertitur aliquid.

Afledning: derivatio (aquae, fluminis).

Afledningskanal, Afledningsdike: fossa, cloāca.

Aflefwor: reliquiae.

Aflelſe: conceptio (qwinnas); satus, procreatio (om man).

Aflemna: tradere, dedere alicui aliquid; a. bref, räkenſkap reddere literas, rationem; a. i förwar hos ngn deponere apud alqm.

Aflemnande: traditio, redditio; före brefwets a. priusquam literae redderentur.

Afleverera = Aflemna.

Aflida: de vita, ex vita, vita decedere, excedere l. abſolut decedere, excedere; mori.

Afliden: mortuus.

Aflifwa: alqm necare, morte l. supplicio afficere.

Aflocka: alicui l. ab aliquo elicere; eblandiri, extorquere alicui aliquid l. ut enuntiet, fateatur (en underrättelſe, en bekännelſe).

Aflopp: aquae effluvium, decursus, delapsus; wattnet har ej a. aqua non habet, quo defluat; bereda a. för wattnet parare aquae effluvium, facere ut effluat.

Afloppsdike, Afloppskanal: emissarium.

Aflosſa: solvere.

Aflyfta: levare (onus alicui); tollere (ollam igni impositam); demere (juga equis).

Aflyſa = medels offentligt tillkännagifwande afſkaffa: tollere (legem, scitum, ferias), pronuntiare, ne servetur aliquid; a. allt arbete på en dag ferias, (omnis operis vacationem) indicere.

Aflång: oblongus.

Aflåta:

1. 1. = afyttra: vendere; alienare.
2. 2. = affärda, ſkicka: mittere, dare literas, epistolam ad aliquem.

Aflägga:

1. 1. ſynonymt med lägga bort, lägga ifrån ſig:
   1. a. eg. om kläder o. d.: ponere (tunicam, personam); deponere, exuere; reponere (arma, Cs., caestus artemque repono, Vg.); jfr Aflagd.
   2. b. oeg.: a. en egenſkap, en wana o. d. (wanligare: lägga bort, af): ponere (vitium, odium, C.); deponere (ineptias, C.); omittere, abjicere (timorem, curam); exuere (omnem humanitatem, C.; mores antiquos, L.).
2. 2. = lägga undan, lägga afſides för ett ſärſkildt ändamål: seponere; reponere; (condo et compono, quae mox depromere possim, Hor.).
3. 3. i många oeg. taleſätt = wiſa, göra: aflägga prof specimen, rudimentum (L.) ponere; specimen dare (C.); a. tackſägelſe gratias agere; a. berättelſe om ngt rem exponere, deferre (ad senatum, ad populum); mandatum perferre; om lemnadt uppdrag: renuntiare aliquid; mandatum exponere, referre (C. de Or. II. § 49); a. witnesbörd testimonium dare, dicere; a. ed jurare; jusjurandum dare; (om krigare) sacramentum dicere; a. bekännelſe confiteri; a. ett beſök venire salutandi causa, salutatum.

Aflägſe, adv.: procul.

Aflägſen:

1. 1. i rummet:
   1. a. aflägſen från ngn l. ngt: remotus ab aliquo, a re; wara långt a. från – longe abesse, distare, remotum esse a loco.
   2. b. abſolut: longinquus (loca, homines); abditus, semotus, dijunctus, remotus (terrae dijunctissimae, remotissimae, C.); diversus (T. Ann. I. 17); avius, devius (= ſom ligger i owäga trakt l. från wägen); a-en ort (undangömd wiſtelſeort) secessus.
2. 2. i tid: longinquus; remotus (res a nostra memoria remotissimae, C.); den a-aſte forntid tempora antiquissima, ultima antiquitas; den a-aſte efterwerld ultima posteritas; a-na utſigter spes longinquae l. longinqui temporis.
3. 3. i andra förhållanden: a. likhet parva l. obscura quaedam similitudo; a. ſlägtſkap (longinqua), haud propinqua cognatio; a. ſlägting longinqua quadam cognatione conjunctus; a. orſak remota, ultima (prima, principalis) causa.

Aflägſenhet: longinquitas; han trodde ſig ſäker genom a-n locorum intervallis se tutum putabat; jfr Afſtånd.

Aflägsna:

1. 1. i rummet: removere, demovere, amovere (loco; ab aliquo); summovere (= ſkaffa undan); dimovere (fjerma från beröring med ngn); abducere (föra bort); med wåld a. depellere, propulsare; = förwiſa: amandare, relegare.
2. 2. oeg.:
   1. a. = ſkilja, afſätta från en befattning l. en werkſamhet i allm.: amovere, avocare, removere (a negotiis, a procuratione rei publicae); movere (senatu = utwiſa ur –).
   2. b. till ſinnelag, från förbindelſe med en perſon: (ab amicitia alicujus) removere; ab aliquo abalienare aliquem, l. animum, voluntatem alicujus (någons hjerta, ſympatier).
   3. c. med ſakligt objekt: a. fruktan, bekymmer, mißtankar metum amovere, pellere; suspiciones a se removere, culpam a se amovere; a. twifwel, twekan tollere, alicui demere dubitationem; a. fara, bekymmer periculum, curam repellere, depellere, propulsare; a. all tanke på något mentem a re avertere, cogitationem rei abjicere.

Aflägsna ſig:

1. 1. i rummet: abire; digredi, discedere (ſkiljas); a. ſig från ett ſtälle decedere ex loco; ex loco, conspectu recedere; ab homine digredi, discedere; hemligen a. ſig se subducere; långt från ett ſtälle longe procedere, provehi (framrycka), secedere (draga ſig undan), recedere (draga ſig tillbaka).
2. 2. i tid, t. ex.: quo longius ab eo recedet posteritas, eo clarius ejus lucebit memoria (C.).
3. 3. a. ſig från ämnet: a proposito digredi, egredi, declinare, aberrare, deflectere, abire; a re discedere; a. ſig från ngn (från förbindelſe med ngn) ab alicujus familiaritate se removere (C.).

Aflöfwa: foliis nudare, spoliare, viduare (Hor.).

Aflöna: mercedem solvere (large, parce) alicui.

Aflöning: merces; stipendium (ſold); blifwa ens om en wiß a. mercedem certam constituere.

Aflöpa: a. wäl för ngn bene, prospere, feliciter evenire, cedere, succedere, cadere alicui; bonum eventum habere; ſaken aflopp wäl res prospera evenit, fit (est) alicui; a. illa, olyckligt male, incommode, secus evenire, cedere; ſaken aflopp illa malum eventum l. exitum habuit; ſaken aflopp ſå ita evēnit, cessit, eum eventum habuit res; ſaken aflopp ſå ſom jag hoppats, emot förmodan l. förhoppning res successit ex sententia, cessit praeter opinionem, contra quam speraveram, aliter atque ratus erat; huru ſkall detta a-a quorsus haec evenient? (cadent?; timeo, quorsus haec evasura l. casura sint); huru det än må a., ſkall faran wara för oß gemenſam quocunque res cadet, evadet, utcunque res eveniet (ceciderit), periculum nobis commune erit; förſöket aflopp fruktlöſt inceptum frustra fuit, frustra res temptata est; det aflopp ej utan blod, ſtrid non sine sanguine, certamine, labore res acta l. confecta est; det ſkall ej aflöpa ſå tyſt non ita res abibit.

Aflöſa:

1. 1. med perſonligt objekt (= inträda i ngns tjenſt l. öfwertaga ngns göromål): succedere alicui (integri fessis in vicem successerunt, Cs.), in locum, in stationem alicujus, muneri alicujus; de statione deducere aliquem; subire alicui (tertiae legioni prima, L.), in locum, in vices alicujus; sequi aliquem; excipere partes alicujus, aliquem; de aflöſte hwarandra med arbetet in vicem opus fecerunt; (defunctumque laboribus aequali recreat sorte vicarium, Hor.); i kyrklig men.: peccata remittere alicui.
2. 2. med ſakligt objekt: sequi; excipere; ſommaren aflöſer wåren ver sequitur l. excipit aestas; (ver proterit aestas, Hor.); farorna, nöjena aflöſa hwarandra continuantur pericula, oblectationes (truditur dies die, Hor.); glädje och ſorg a-a hwarandra miscentur gaudia et maerores, gratae res et ingratae.

Aflösning:

1. 1. i militäriſk men.: in stationem alicujus successio; deductio; ſoldaten måſte blifwa på ſin poſt, tills a. kommer militi statio servanda l. peragenda est, in statione manendum est (de statione abire non licet), dum (priusquam) succedatur; i konkret men.: milites ad succedendum (ad stationem excipiendam) missi.
2. 2. i kyrklig men.: remissionis (veniae) denuntiatio.

Afmagra: macrescere, emaciari; macie extabescere, macie perimi.

Afmarſch: profectio.

Afmarſchera: proficisci; castra movere.

Afmaſta (ett fartyg): mālo spoliare navem; malum navis incidere.

Afmatta: defatigare; vires alicujus consumere.

Afmattas: viribus deficere; elanguescere.

Afmattning: defectio virium.

Afmeja: demetere, subsecare.

Afmåla:

1. 1. eg.: pingere, depingere.
2. 2. oeg.: med ord åſkådligt ſkildra, i tankarne föreſtälla ſig: depingere (in sermone aliquid, C.); describere aliquem (ut) latronem, C.; oratione exprimere mores alicujus justos (C. de Or. II. 184); animo fingere (sibi) alqm justum (C.).

Afmäta: metiri, demetiri, dimetiri, modulari; (verba verbis quasi demensa respondent, C.); a. plats för ett läger castra metari.

Afmätt, adj. (om rörelſer l. ſätt att wara): quasi demensus; compositus; (intentus), meditatus (= beräknad); cautus; gå med a-a ſteg quasi demensa ponere vestigia; a. min vultus compositus (idem animi rigor – Tiberii –, sermone ac vultu intentus, T. Ann. VI. 50).

Afmönſtra (= mönſtra en trupp, ſom upplöſer ſig): milites (discedentes) lustrare, percensere; milites (percensos) dimittere.

Afnypa: decerpere.

Afnyſta: glomerare.

Afnämare: emptor.

Afnöta: deterere (collum canis catenis detritum, Phdr.); a. krafterna conterere, consumere vires; a. ojemnheter, kantigheter i lynne m. m. asperitatem morum expolire. (quasi deterere), mollire.

Afpasſa:

1. 1. i eg. men.: aptare, accommodare aliquid alicui rei, ad rem.
2. 2. i allm. = lämpa, rätta, inrätta ngt efter ngt: aptare (verbum l. orationem ad rem; valli usum ad commoditatem ferendi, L.); accommodare (orationem auribus auditorum, tempus rei agendae ad voluntatem, commoditatem alicujus); moderari (sententiam utilitate rei publicae); dirigere (aliquid ad normam, normā); a. tiden wäl tempus opportunum capere, tempus ad rem gerendam accommodare.

Afpasſad:

1. 1. relativt: aptus, accommodatus ad rem.
2. 2. abſolut: wäl afpasſad: certus (certo ictu caput abscidit); tempestivus (till tiden wäl a., t. ex. t. severitas); opportunus.

Afpina: extorquere alicui alqd.

Afplana: delere, tollere.

Afplanka: tabulis, pluteo intersaepire, dissaepire.

Afplankning:

1. 1. ſåſom handling: dissaeptio.
2. 2. i konkret men.: locus dissaeptus pluteis; saeptum; cavea.

Afplatta: complanare; simare.

Afplocka: decerpere.

Afplåna: delere (maculam, notam turpitudinis; culpam).

Afpregla: exprimere, effingere.

Afpregla ſig: exprimi, effingi; hans karakter a-r ſig i hans ſtil, hans ſkrifter mores effingit oratio (C.); scriptis morum et vitae quasi exprimitur (expressa est) imago; forntiden likſom a-r ſig i de 12 taflornas lag in XII tabulis plurima est antiquitatis effigies; folkets lynne a-r ſig i ſpråket quale cujusque populi ingenium sit, sermone tanquam expressa cernitur imagine.

Afpresſa: exprimere, extorquere alicui l. ab aliquo (pecuniam, vocem, lacrimas, confessionem l. ut confiteatur).

Afpricka: expungere.

Afprofwa: exigere.

Afpruta: de pretio, de mercede, de postulato l. pacto pretio, pacta mercede, de summa detrahere, deminuere aliquid; aliquid deminui, remitti postulare; intet får a-tas nihil remittendum est.

Afprutning: deminutio pretii, mercedis, summae; laxamentum; lagen tål ingen a. lex nihil habet l. dat laxamenti, nihil gratificatur; de jure nihil licet remittere; inſtämma i någons åſigt med någon a. sequi aliquem temperatione l. correctione aliqua adhibita.

Afputſa: polire; expolire; extergere.

Afpåla: palis secludere, separare.

Afqwiſta: putare, deputare.

Afqwitta (ſkuld): rescribere.

Afrad: merces ex fundo (quae a colonis domino solvitur); – fructus, vectigal fundi.

Afradskarl: colonus.

Afraka: abradere, tondere (barbam; capillum).

Afrappa: parietem tectorio inducere, munire.

Afrepa: stringere, destringere (frondem, bacas).

Afreſa: proficisci, abire, egredi (urbe); decedere (e provincia praesidem).

Afreſa, f.: profectio, abitus; egressus (ex urbe); decessus (praetoris ex provincia).

Afrifning:

1. 1. abscissio.
2. 2. = frottering: fricatio, defricatio.

Afrifwa: avellere, abscindere, abrumpere.

Afrinna: defluere.

Afriſta: decutere.

Afrita: describere, adumbrare.

Afritning: descriptio, adumbratio.

Afrulla: devolvere, evolvere.

Afrunda:

1. 1. eg.: rotundare (aliquid circino).
2. 2. oeg.: a. perioderna orationem, sententias finire, (rotundare), numeris explere sententias; a. ett antal numerum absolvere, rotundare (mille talenta, Hor.).

Afrundad: rotundatus, rotundus; a. form rotunditas; a. period verborum rotunda comprehensio; apta l. finita, conclusa verborum circumscriptio (oratio); ett a. helt (ſyſtem) res (ars) omnibus numeris l. partibus suis expleta, absoluta et quasi rotunda; (sapiens in se totus est, teres atque rotundus, Hor.).

Afrundning: rotunditas; periodens a. apta et quasi rotunda verborum comprehensio; rytmiſk a. verborum quaedam ad numerum conclusio; gifwa ämnet (framſtällningen från innehållets ſida) a. orationem omnibus partibus l. locis absolvere, perficere.

Afruttnad, part. af Ruttna bort, af.

Afrycka: avellere ab aliquo l. de re, ex re aliquid; eripere, deripere alicui aliquid.

Afråda:

1. 1. med perſonligt objekt: dissuadere alicui, ne faciat aliquid; dehortari aliquem a re (C.), ne faciat (Ter.), facere alqd (Sa.).
2. 2. med ſakligt objekt: dissuadere (legem); vetare (bellum).

Afrådan: dissuasio.

Afrådande, adj.: gifwa ett a. ſwar dissuadere.

Afräkna:

1. 1. = uppräkna en ſumma: numerare.
2. 2. = afdraga en del från en ſumma: de summa detrahere, deducere aliquid; i allm. = (bortſe ifrån), undantaga, ej taga i betraktande: excipere, omittere alqd; discedere a re (C. de Off. I. cap. 15); om man a-r de fångne praeter captivos, captivis exceptis.

Afräkning: detractio.

Afrätta: necare; (ultimo) supplicio afficere alqm; supplicium sumere de aliquo; necem afferre alicui.

Afrättning: supplicium; nex (diem necis destinare alicui); werkſtälla en a. ſe Afrätta.

Afrättsplats: locus supplicii; föras, gå till a-n ad supplicium, ad mortem duci, ire, mitti, trudi; dö på a-n summo supplicio, carnificis manu perire.

Afrödja: purgare.

Afſadla: equo stratum detrahere.

Afſaknad: damnum (förluſt); desiderium (känſla af ſaknad); utan a. umbära aequo animo carere aliqua re.

Afſalu: till a. venum; köpa till eget behof och till a. et quod ipsius usui sit et quod vendat emere.

Afſats:

1. 1. = afdelning, hwari ngt höjer eller ſänker ſig: gradus, gradatio (scalarum); hårprydnad i flere a-r coma per gradus formata; lägſte, öfwerſte a-n af ett berg infimus, summus mons; berget höjde ſig i flere a-r quasi per gradus assurgebat mons; a. på en mur falere (Varr.); a. af en wäxtſtjelk geniculum; a. af kolonn spira.
2. 2. = fällning, bottenſats: sedimentum.

Afſe:

1. 1. = hafwa för afſigt, åſyfta (med perſonligt och ſakligt ſubjekt): spectare ad, in rem; pertinere, referri ad rem (nostra consilia in sempiternum tempus spectare debent; omnia ejus consilia ad salutem patriae spectant l. referuntur; hoc alio spectabat atque videri volebat – afſåg ngt annat, än det ſkulle ſynas); sequi (suam commoditatem); afſe att –: velle, cogitare (med inf.); agere (id egit, non ut dissolveret conjuncta, sed ut conjungeret dissoluta, C.); (om ſakligt ſubjekt) pertinere (hoc eo pertinuit, ut juvenilis aetas toto statim pectore arriperet res honestas, T.).
2. 2. = taga i betraktande; hafwa l. göra afſeende på: spectare (se, non fortunam suam spectari putabat); rationem habere alicujus rei; det war ej dig, jag afſåg non te petebam l. dicebam; hans lif war långt, om man afſer hans werkſamhet vita, si e factis numeres, longa fuit; hwad afſer du härmed quid tibi vis?
3. 3. = bortſe från ngt, ſe detta ord.

Afſeende: (ratio, respectus):

1. 1. göra afſeende på, fäſta a. wid: rationem habere l. ducere alicujus rei; spectare aliquid; respicere aliquid (quod ante neglexeris); sequi rem; moveri, duci aliqua re; t. ex. non quid dicat philosophus, sed quid consentaneum eum dicere sit, spectandum est; in hominibus juvandis aut mores spectari aut fortuna solet (plägar man antingen göra afſeende på deras ſedliga beſkaffenhet eller på deras omſtändigheter); ita loquuntur vulgo se in beneficiis collocandis mores hominum, non fortunam sequi; credo majores nostros in Corintho delenda opportunitatem loci maxime secutos esse (C.); göra a. på ngns råd consilio alicujus moveri, duci; icke göra a. på lön mercede non duci, non curare mercedem; fäſta, icke fäſta a. wid ngns önſkningar, råd roganti obsequi, deesse; auctoritate alicujus duci; auctoritatem alicujus negligere; man fäſte ej a. wid hans böner frustra missae preces; gören åtminſtone a. på romerſka folkets egna intresſen saltem pop. Rom. commoda respicite, (si sociis prospicere non laboratis, L.); man måſte göra a. på hwars och ens behof quid quisque desideret, videndum est o. d.
2. 2. winna afſeende (wanl. i nekande l. frågande uttryck): audiri; proficere; movere alqm; hans klagomål wunno ej a. frustra querebatur; nihil profecit querelis.
3. 3. hafwa afſeende på (i ord eller handling): spectare aliquid l. aliquo; pertinere ad rem (erant in epistola, quae pertinebant ad ea, quae inter regem et Pausaniam convenerant, N.); mina ord hade ej a. på dig non te dicebam.
4. 4. i afſeende på: uttryckes med ablativ eller wid verb med in, de (= beträffande) och ablativ, t. ex. virtute patrem superabat Alexander; in voce duo sequamur (i afſeende på röſten winnlägge man ſig om twå ting), ut suavis sit, ut clara; de hac re (i a. på denna ſak) nihil habeo quod addam.
5. 5. med afſeende på – = beträffande, i betraktande af, ſtundom närmande ſig till betydelſen: på grund af –: de; ad; propter, t. ex.: med a. på det ſom du yttrat om feghet will jag ſäga några ord l. d. ad ea, de iis, quae de ignavia dixisti, pauca volo (quod de ignavia dixisti, video, quid egeris); med afſ. på hans ungdom förlät man honom ei propter adolescentiam l. hellre ejus adolescentiae venia data est.
6. 6. utan a. på –: nulla ratione habita, non spectantem, sequentem l. dyl. (jfr göra afſeende): amare est eum, quem diligas, ipsum diligere, nulla utilitate quaesita; ad rempublicam omnia referunt, quaecumque agunt, obliti commodorum suorum (C.); jfr Oafſedt.
7. 7. afſeende = hänſeende uttryckes med res, pars, modus eller med enſam ablativ (a. respectus): i wißt afſeende quodam modo; i intet afſeende nullo modo, nulla re, nequaquam; i alla a-n ſin far underlägſen omni re patre inferior; i kroppsligt afſeende är han ſwag, i andligt ſtark corpore parum valet, animo valet; ej mindre i poetiſkt än i ſpråkligt a. äro hans dikter utmärkta ejus carmina non minus sententiarum venustate quam sermonis elegantia excellunt.

Afſegla: ex portu solvere; solvere; proficisci.

Afſides: secreto; seorsus, -sum; wanligaſt att återgifwa med den oſkiljaktiga partikeln se- i ſammanſättning med verb: gå a. secedere; ſätta, föra a. seponere, separare; a. liggande l. boende devius (oppidum, C.; montani, L.); ſtå, ligga a. procul stare, situm esse; a. ort locus secretus, abditus.

Afſigkommen: perditus.

Afſigt: consilium (i allm.); voluntas, animus, mens, cogitatio (ſubjektivt om ſjelfwa ſinnets rigtning åt ett mål); propositum, cogitatum (om ſjelfwa målet; det ſom afſes). – ſärſkildt märkas följande anwändningar:

1. 1. abſolut: med afſigt: consilio; consulto; cogitato; de industria; dedita (l. data) opera; judicio (Cs.); göra ngt med a. prudentem scientemque, prudentem et scientem facere aliquid; med a. tillfogad orättwiſa cogitata, meditata injuria; utan a. sine consilio; temere; göra ngt utan a. imprudentem facere aliquid.
2. 2. afſigt ſåſom objekt l. ſåſom predikat till wara: hafwa ngt till ſin a. spectare, sequi, petere, agere aliquid; det war icke min a. non id volui, secutus sum; winna, förwerkliga ſin a. cogitata perficere, propositum assequi, obtinere; id quod velis, cogites, sequare, assequi l. consequi.
3. 3. med beſtämning för afſigtens föremål: a. att ſkada voluntas nocendi; cogitatio injuriae (C. de Off. I. § 30); hafwa för a. att ſkada, att reſa nocere cogitare (ibm 24); proficisci cogitare, in animo habere; profecturum esse; i a. att – eo consilio, ea mente, ut –.
4. 4. med attribut af pronomen eller adjektiv: i hwilken a. quo consilio? qua mente?; god, ädel, ren, redlig, oegennyttig a. bona, honesta, integra voluntas (voluntatem – god wilja l. afſigt – tibi profecto emetiar, sed rem ipsam nondum posse videor, C. Brut. § 16); göra ngt i god a. bono, honesto consilio, honeste facere alqd; wänlig a. benevolus animus; benevolentia; ond, brottslig a. fraus; malitia; dolus malus; göra ngt i ond a. malitiose, dolo malo facere alqd; göra ngt i egennyttig a. cupide facere alqd; hyſa wälwilliga l. fiendtliga afſigter bene, male cogitare (Carthagini jam diu male cogitanti bellum denuntio, C.), pacato l. infesto, irato, hostili animo esse in alqm; komma i fiendtlig a. infesto animo venire; till bewis på ſina afſigters fredlighet l. renhet quo significaret, se nihil hostile cogitare, nihil cupide agere (C. de Off. I. § 33), pacato se animo esse.

Afſigtlig: meditatus (C. de Off. I. § 27); cogitatus; voluntarius; quod consulto l. dedita opera fit (jfr Afſigt, 1).

Afſigtligt, ſe med afſigt, Afſigt, 1.

Afſigtslös: fortuitus; caecus (impetus, metus); temerarius (Pt.); quod temere fit; non meditatus (caedes, C.).

Afſigtslöſt: temere; fortuito; inconsulte; sine consilio; casu.

Afſina: exarescere (fons, copia); deficere (jfr C. Brut. § 16).

Afſitta ſe Sitta af.

Afſjunga: cantare, canere.

Afſkaffa: tollere, abolere (legem, vitia – mißbruk); legem abrogare, rescindere.

Afſkafwa: abradere.

Afſkaka: decutere (silvis honorem December, Hor.); excutere (incertam cervice securim, Vg.); a. träldomsoket jugum servitutis excutere, depellere.

Afſkala: corticem detrahere.

Afſked:

1. 1. = att taga farwäl: (discedentium salutatio); taga a. af ngn jubere aliquem valere; abeuntem salutare; salute data digredi; gå, ſkiljas åt utan att taga a. sine salutatione abire, digredi; ofta = ſkilsmäsſa: discessus, digressus; ett ſorgligt a. tristis digressus; det ſiſta a-t supremus digressus; i afſkedets ſtund ſäga ngt discedentem, digredientem dicere alqd.
2. 2. = entledigande: missio; dimissio; ſkamligt, hederligt a. ignominiosa, honesta dimissio; gifwa a. missionem dare alicui; gifwa ſoldater a. mittere, dimittere milites; exauctorare (de förra orden utmärka werklig hemförlofning, under det exauctorati milites – ſom uttjent ſin kapitulationstid – ofta qwarhöllos wid ſärſkilda vexilla veteranorum, T. Ann. I. 17); få a. dimitti; missionem impetrare; exauctorari; begära a. missionem petere; taga a. munere, magistratu se abdicare; magistratum abdicare, imperium deponere.

Afſkeda:

1. 1. i allm. = dimittere, mittere.
2. 2. = entlediga från krigstjenſt l. embete: dimittere (legionem, milites); exauctorare (veteranos – jfr Afſked, 2); missionem, veniam dare alicui; munere abire sinere aliquem.

Afſkedsanſökan: missionis petitio.

Afſkedsbeſök: discedentis salutatio l. officium; aflägga a. hos ngn ante discessum salutare alqm, salutatum l. salutandi causa venire ad alqm.

Afſkedsbetyg: dimissionis testimonium.

Afſkedsfeſt: coena, festum honori abeuntis tributa, tributum (jfr T. Ann. VI. 50).

Afſkedsfärdig: ad digrediendum paratus.

Afſkedsſkål: ultimum (ante digressum) poculum.

Afſkedsſtund: ipsum digrediendi tempus.

Afſkeppa: navi mittere aliquo.

Afſkicka: mittere; amandare, legare (nuntium).

Afſkild: secretus, separatus, ſe Afſkilja.

Afſkilja: separare, secludere (medels ſkiljemur, gräns o. d. – agrum ab agro, mare a mari); secernere (det ſom är ſammanblandadt l. på inre ſätt förenadt, C. Tusc. I. § 71); sejungere (det ſom är förbundet); segregare, sevocare (hominem ab homine); – seponere, seligere = lägga afſides åt ngn l. för ett ändamål.

Afſkjuta: emittere (sagittas arcu, tormento jaculum); a. ngt mot ngn sagitta, jaculo petere alqm, telum intorquere in alqm; få benet afſkjutet crus (telo misso) fractum habere (crus alicui l. alicujus fractum est).

Afſkranka: dissaepire; carceribus secludere.

Afſkrankning: dissaeptio.

Afſkrap: strigmentum, ramentum; – purgamentum, quisquiliae; äfwen oeg. om dåligt folk: Talna et Plautus et ejusmodi quisquiliae, C.; urbis sordes (C.), purgamenta (Ct.).

Afſkrapa: abradere, deradere, eradere; (strigili) destringere, defricare.

Afſkrifning:

1. 1. = kopiering: descriptio, exscriptio.
2. 2. = afförande ur räkenſkap: *rescriptio.

Afſkrift: (epistolae, literarum) exemplum, exemplar; gifwa ngn en a. af ett bref epistolae exemplum l. exscriptam epistolam dare alicui; taga en a. af ngt = afſkrifwa.

Afſkrifwa:

1. 1. = kopiera: describere, exscribere (librum, tabulas, aliquid de libro); a. en författare verba alicujus exscribere, in suum librum inserere; i betydelſen plagiera: ab aliquo surripere aliquid (C. Brut. § 76; alicujus scrinia expilare, Hor. Sat. I. 1).
2. 2. = ur räkenſkap afföra en ſkuld: rescribere (mutuari alicui, quod nunquam r-re possit, Hor.); de tabulis (de capite), quod solutum est, deducere, acceptum ferre alicui; alicui acceptum in rationes inducere.

Afſkrifware: scriptor librarius.

Afſkrufwa: detorquere.

Afſkräcka: deterrere, absterrere a re, ne quid faciat; non deterrere, quin faciat; terrore prohibere, abducere a re, ne faciat aliquid; låta ſig medels hotelſe a-as minis, terrore deterreri, abduci.

Afſkräckande: ad deterrendum aptus; terribilis; om menniſkors utſeende och ſätt atrox, asper, horridus (atrox vultus, mores horridi); a. exempel atrox exemplum, documentum; a. grymhet, ſtränghet inhumana crudelitas, aspera l. horrida severitas.

Afſkräda: depurgare, secernere (inutilia).

Afſkräde: purgamenta, quisquiliae.

Afſkrämma:

1. 1. ſe Afſkräcka.
2. 2. = med ſkrämſel aftwinga: terrore extorquere; a-dt löfte promissum terrore l. minis coactum.

Afſkudda: excutere (pulverem; jugum); exuere (se jugo, ex laqueis).

Afſkugga: adumbrare.

Afſkum: menſklighetens, ſamhällets a. faex, colluvies, sentina humani generis, populi; ditt afſkum o lutum, o sordes (C.)!

Afſkumma: despumare.

Afſkura: detergere, abstergere (ſkura ren l. ſkura bort).

Afſky, f.: odium (rei, hominis); aversus, aversissimus a re, ab aliquo animus; aversatio (Qu.); fastidium (mera = afſmak); fuga (belli, laboris); hyſa l. bära a. för ngt odisse, aversari, detestari alqm, alqd; odio quodam abhorrere, alienatum esse ab aliquo, aliqua re; ingifwa ngn a., wäcka a. hos ngn, wara en a. för ngn odio esse alicui; alicujus animum alienare, abalienare a re (odium rei capit alqm); få a. för ngt odio l. fastidio alicujus rei capi, a re alienari.

Afſky, v. tr.: detestari, odisse (mores alicujus, alqm); aversari alqm (T., Ct.); abominari (L.); aspernari (vitia a-batur animus insuetus malarum artium, Sa.); fastidire (= hafwa afſmak för; förakta); fugere, reformidare (ſky, faſa för).

Afſkywärd: detestandus, detestabilis, exsecrandus, nefarius; aversabilis (Lucr.); foedus, taeter.

Afſkywärdhet: foeditas.

Afſkära:

1. 1. eg. (ſkära i tu, ſkära bort): abscidere (funem); decidere (aures, pennas = ſ. bort); praecidere = ſkära af det ytterſta af ngt l. ngt i deß ytterſte del – linguam, manum, jugulum alicui; recidere = ſkära upp, bort; succidere, nedifrån afſkära, t. ex. frumenta; incidere (venas, funem); secare, desecare, exsecare, resecare, subsecare (ungues, verrucam); amputare; a. en wattenledning aquae venas, fistulas intersaepire, incidere.
2. 2. oeg.:
   1. a. a. en trupp från hufwudhären, a. tillförſel l. undſättning från en ſtad: intercludere alqm a castris, ab exercitu, a commeatu; intercludere iter, aditum alicui; excludere alqm a re frumentaria, a reditu; praecludere aditum, reditum, effugium – reträtten – alicui; prohibere hostem aqua; intercipere iter alicujus.
   2. b. a. (afklippa) ſamtalet, öfwerläggningen: incidere, praecidere deliberationem, sermonem; præcidere alicui spem, potestatem (möjlighet); causas alicui (alla förewändningar); omnium rerum respectum (hwarje undflykt) abscidere alicui (L.).

Afſkärning: amputatio, praecisio (Afſkära, 1); interclusio (Qu.); incisura (= genomſkärning, Durchſchnitt).

Afſkölja: abluere.

Afſlag:

1. 1. (= att afſlå en bön l. dylikt): repulsa; få a. repelli; repulsam ferre, accipere (C.), pati (Ov.); frukta ſkammen af ett a. timere repulsae ignominiam; gifwa ngn a. petenti negare, denegare aliquid; alicui de aliqua re abnuere; verbis repellere alqm; preces alicujus non audire, preces aspernari.
2. 2. = förminſkning i ett fordradt pris: pretii deminutio.

Afſlappas: elanguescere.

Afſlicka: delingere, delambere.

Afſlipa:

1. 1. genom ſlipning jemna: polire, expolire (gemmas cote, membranam pumice); a-de ſeder mores politi, expoliti (nox te expolivit hominemque reddidit, C.).
2. 2. ſlipa bort: expolire (Pn.), deterere, detergere.

Afſlita: avellere = ſlita af, bort (poma ex arbore); abscindere (tunicam ex corpore, C.); abrumpere (vincula alicui); discindere, divellere = ſlita i tu.

Afſluta:

1. 1. i lokala uttryck eller i bilder, ſom anknyta ſig till denna betydelſe: a. ett tåg: agmen claudere, cogere; a. en period, tala i afſlutade, rundade perioder sententias verbis finire, apte claudere, concludere.
2. 2. a. en tid, ſitt lif, ſin werkſamhet o. ſ. w.: concludere vitam (notabili exitu); perfungi vita, honoribus, muneribus reipublicae (ſin embetsmannabana); peragere; det är numera en a-d period af mitt lif illa quidem pars vitae peracta est.
3. 3. a. en ſammankomſt. mittere, dimittere concilium.
4. 4. = fullända: conficere, perficere, absolvere, consummare (negotium, bellum); a. ett tal orationem concludere; perorare; han påbörjade många ting, men afſlutade icke mycket multa instituit, absolvit pauca.
5. 5. = uppgöra: negotium conficere, transigere; a. affär med ngn negotium contrahere cum alqo; decidere cum alqo; a. fred pacem componere, facere; a. fördrag foedus facere, inire, ferire; a. ſtilleſtånd inducias facere, pacisci; a. äktenſkap nuptias, condicionem pacisci; tabulas nuptiales facere; a. en öfwerenskommelſe constituere; öfwerenskommelſe a-öts emellan dem inter eos convenit, ut –.

Afſlutning: conclusio, exitus; få ſin a. concludi, perfici, peragi; gifwa åt perioderna deras a. apte claudere, concludere sententias; han hann ej gifwa talet deß a. orationem concludere (orationi ultimam manum imponere) non potuit.

Afſlå:

1. 1. = ſlå af (i egentl. men. = ſlå itu l. ſlå ifrån ngt), wanl. blott i part. præt. afſlagen: afſlaget hö fenum demessum; afſlagna lemmar rupta, fracta membra.
2. 2. afſlå ett anfall: vim, impetum hostium propulsare, repellere, propellere, defendere.
3. 3. afſlå ngns begäran l. anbud: petenti negare, denegare alqd; condicionem rejicere, respuere, repudiare; preces, condicionem aspernari; a. ett lagförſlag (en motion) legem antiquare; alicui de alqa re abnuere; jag ſkall ej afſlå ngn bön af dig de nulla re tibi abnuam; nihil tibi petenti negabo; quidquid petiveris, a me impetrabis.

Afſlöja:

1. 1. eg.: revelare (os, Ov.); afſlöja ſig velamen (oris), ricam ponere, rejicere.
2. 2. oeg.: detegere, retegere, patefacere, aperire; arcana movere, detegere; a. ſina tänkeſätt, ſin afſigt, ſin liſt animum, voluntatem, fraudem detegere, aperire.

Afſmak: i egentl. och oegentl. men.: fastidium, taedium (Sa., L.) cibi, literarum; satietas (a. för ngt njutet cibi, vitae); stomachus, odium (i oeg. men.); abhorrens a re animus; hafwa (wiſa) a. för fastidire alqd, abhorrere ab aliqua re; få a. för capi fastidio rei, fastidio abalienari a re; stomachari; piget, taedet alqm alicujus rei; wäcka, ingifwa a. för ngt movere, creare, gignere fastidium, taedium, odium rei; parere, afferre satietatem rei; odiosum esse.

Afſmalna: tenuari, attenuari; gracilescere; contrahi (columna).

Afſmalnande: (columnae) contractura.

Afſnäſa: contumeliose dimittere (C. de Or. II. § 77); aspere, verbis asperis repellere, obmutescere jubere; alacritatem l. protervitatem alcjs reprimere.

Afſomna: alltid oeg. = dö: (in mediis vitae laboribus obdormiscere, C.); animam efflare; mori, diem obire supremum.

Afſopa: averrere, converrere.

Afſpegla: reddere (tanquam speculum l. in speculo) imaginem alicujus; månen afſpeglar ſig l. afſpeglas i hafwet luna renidet, repercutitur mari (Hor.); i anſigtsuttrycket afſpeglar ſig menniſkans inre l. ſjälen vultus est animi imago l. tanquam speculum animi; infantes specula esse naturae (att naturen troget afſpeglade ſig hos de ſmå barnen) dicebat Epicurus, C.; i literaturen afſpeglar ſig tidehwarfwets ande in literis plurima cujusque aetatis effigies est (C. de Or. I. 193), exprimitur ingenium, quales fuerint mores, tanquam in speculo cernitur; fruktan afſpeglar ſig (ſtår målad) i allas anſigten in omnium vultu timor eminet.

Afſpetſa: exacuo.

Afſpiſa: a. ngn med löften (vanis) promissis dimittere alqm, satiare alqm, laetare animum alicujus, falsa spe producere alqm; a. ngn med fagra ord verba dare alicui; a. med en ſpottſtyfwer pecuniola donatum dimittere; han lät ſig ej a. med det (med ſå litet, med detta ſwar, med en ſådan förklaring): (mercedulam, munusculum) aspernatus est, sprevit; promisso non motus, captus est, inductus est; responso fidem non habuit, non lenitus est.

I. Afſpola: abluere.

II. Afſpola: pensum devolvere, deducere.

Afſprång: declinatio, (a proposito) digressio.

Afſprätta: dissuere.

Afſpänna: solvere.

Afſtanna (Afſtadna): om rörelſer, i yttre och inre men.: consistere (ambitio; omnis natura, naturens lif, C. Tusc. Disp. I.; labor rerum forensium, de Or. I. 1; administratio belli, Cs.); i allm. = upphöra desinere, cessare, omitti; för en tid: intermitti; a. med ngt omittere alqd; för en tid intermittere alqd (i. laborem o. d.); kriget har a-at bellum sedatum est; andedrägten har a-at anima interclusa est.

Afſteg: declinatio (a vero, a recta ratione från det ſanna l. rätta); a. från ämnet digressio; göra ett afſteg declinare, aberrare, recedere.

Afſticka:

1. 1. = utſticka, utpricka, utſtaka: distinguere (viam, C.), describere; dimetari, metari (castra).
2. 2. = ſticka af (mot ngt), wanl. blott i part. preſ. afſtickande: a. mot: (nimis) discrepare, dissidere ab aliqua re, parum convenire alicui l. cum aliqua re; a. ibland: insignem esse; (i god men.) elucere, interlucere; eminere, excellere inter aliquos; – abſolut: afſtickande (ſynon. bjert, brokig): insignis, insignitus, notabilis; nimis distinctus, pictus.

Afſtiga, Afſtjelpa ſe Stiga af, Stjelpa af.

Afſtraffa: supplicio l. poena afficere alqm, sumere poenam ab aliquo.

Afſtryka: abstergere, detergere (äfwen bildligt: a. molestias, C.).

Afſtränga: fidibus spoliare; retendere.

Afſtympa: detruncare (corpus, arborem), (curtare), mutilare (membris aliquem), imminuere.

Afſtympad: decurtatus (aures d-ta sentiunt, C.); mutilus (mutila loqui tala i afſtympade ſatſer); mancus.

Afſtympning: detruncatio.

Afſtyra: (oftaſt om Gud l. herſkare ſåſom ſubjekt): prohibere (Di prohibete nefas); averto, averrunco.

Afſtyrka: a. ngt dissuadere alqd (alicui), dicere contra alqd, avocare alqm ab aliqua re, ne faciat alqd; monere alqm, ne faciat; yttra ſig afſtyrkande dissuadere.

Afſtyrkande: dissuasio.

Afſtå:

1. 1. v. intr.: a. från ngt, från att göra ngt: desistere (sententia; incepto; oppugnatione; a mente illa; de negotio; timere, C., Cs.); decedere (de sententia); abjicere (spem, consilium från en förhoppning, en plan), omittere (consilium); a. från ſin talan, från ett påſtående petitione cedere, postulationem relinquere, jus suum relinquere, persequi nolle; causae dicendae locum relinquere; nomen philosophi relinquere (afſtå från anſpråket på namn af filoſof); jag har afſtått från alla anſpråk att blifwa hörd non jam postulo me audiri.
2. 2. v. tr. afſtå ngt åt ngn: cedere re; multa multis (åt många) de jure suo cedere; concedere alqd alicui (rem familiarem creditoribus = decoquere); relinquere alqd alicui.

Afſtånd: intervallum, spatium; a. af ſju fot intervallum septem pedum; intervalla manipulorum (afſtånden mellan maniplarne); ſe ngt på afſtånd, på långt afſtånd procul, e longinquo, ex intervallo, magno interjecto intervallo videre alqd; ſtå på afſtånd procul stare (perexiguo intermisso spatio inter se constiterant); de ſtå på ett afſtånd af tre fot från hwarandra l. det är mellan dem ett a. af tre fot inter se distant tres pedes l. tribus pedibus; hic ab illo distat, abest tres pedes; hålla ſig på a. procul stare, se removere ab aliquo, a re publica (det offentliga), ab amicitia alicujus; hålla ngn på afſtånd procul removere, summovere.

Afſtäda, Afſtämpla ſe Städa, Stämpla.

Afſtänga:

1. 1. eg.: secludere; separare (om det ſom afſkiljes: locum; oves); obstruere (viam), claudere, dissaepire, intersaepire (om det, ſom afdelas).
2. 2. = uteſtänga, afſkilja, afſkära (jfr desſa ord): segregare, sejungere, prohibere (usu hominum, commercio vitae); excludere (usu rerum); excludere, intercludere (alqm aditu, commeatu, ab aditu).

Afſtängning:

1. 1. (handlingsord) seclusio, dissaeptio et cet. ſe Afſtänga.
2. 2. = afſtängdt rum: locus seclusus (parietibus et cet.); saeptum.

Afſtöta: praefringere, mutilare (cornu, rostrum); tundendo deterere; decutere (afſkaka).

Afſuga: exsugere, sugere.

Afſwala: refrigerare (calorem, caelum – luften –); oeg.: animi ardorem restinguere (dolorem fovere).

Afſwalna: eg. och oeg.: refrigescere, refrigerari, restingui (vinum, studia); (oeg.: languescunt, remittuntur, considunt studia, ardor animi).

Afſweda: ustulare, adurere (barbam juglandium putaminibus, C.).

Afſwimma: animo linqui.

Afſwuren (eg. part. till afſwärja): blott i uttrycket: a. fiende: hostis capitalis, infestissimus.

Afſwärja: (= med ed afſäga ſig) ejurare.

Afſyna: exigere (opus).

Afſåga: (serra) desecare, praecidere.

Afſäga:

1. 1. trans. = afkunna (utſlag, dom): pronuntiare (sententiam l. abſolut).
2. 2. reflexivt: afſäga ſig abdicare se aliqua re (magistratu, libertate); abdicare magistratum (Sa.); a. ſig ſin rätt till förmon för ngn cedere alicui de jure suo, concedere alicui alqd; jag afſäger mig all del i, all befattning med, all förtjenſt af, ſkuld, allt anſwar i (till) denna ſak testor, meam (meum) in hac re partem (meritum) nullam (nullum) esse (fore), culpam nullam esse (jfr uppſäga t. ex. u. ngn wänſkap renuntiare alicui amicitiam); ponere, deponere (provinciam, imperium); a. ſig bruket af ſtarka drycker usum vini (deponere, omittere), ejurare (jfr frånſäga).

Afſägelſe: abdicatio.

Afſända: i allm.: mittere; ſärſkildt: a. en perſon med ett uppdrag, äfwen legare, allegare.

Afſätta:

1. 1. = lägga undan för ngt ſärſkildt ändamål: seponere (pecuniam in aedificationem templi).
2. 2. a. från embete l. tjenſt: amovere (a procuratione alqm, C.), movere (loco centurionem, L.); exuere (T.); abrogare alicui imperium, magistratum (C.); regno spoliare, regno (från tronen) expellere (C.), solio (avito Arsacidarum) depellere (T.) alqm.
3. 3. = afyttra, förſälja, finna köpare till en wara: vendere, divendere, distrahere; kunna a. emptores invenire.
4. 4. = från ſig afſöndra ett ämne secernere (ſe afſöndra).

Afſättlig:

1. 1. ſom kan afſättas från embete qui potest moveri, amoveri loco, munere ſe Afſätta 2.
2. 2. vendibilis (Afſätta 3).

Afſättning:

1. 1. sepositio.
2. 2. amotio; spoliatio dignitatis.
3. 3. venditio; waran finner l. har god a. vendibilis est, facile invenit emptores; ſkaffa en ſak a. vendibilem facere.

Afſöndra:

1. 1. i allm. (jfr Afſkilja): separare, secludere (ſak från annan, agrum ab agro); secernere (ämne från annat); sejungere, segregare, sevocare (perſon från umgänge med andra); reflexivt: afſöndra ſig från ngn, från menniſkor, från menniſkors umgänge: secedere, se sejungere l. sevocare ab aliquo; congressus hominum fugere atque odisse (C. de Am. § 87).
2. 2. = afſätta ett ämne: relinquere.

Afſöndring:

1. 1. ſåſom handlingsord: separatio m. fl. verbet Afſöndra 1, 2 motſwarande ord.
2. 2. = afſöndradt ämne: excrementum.

Aftacka: dimittere.

Aftackla: exarmare navem; armamentis spoliare, exuere.

Aftacklad, part. till aftackla. – oegentl. = affallen: affectus; confectus, consumptus aetate, morbo et cet.

Aftaga, v. tr.:

1. 1. eg. (wanligare taga af):
   1. a. abſolut: tollere (operculum); detrahere (signum ſigillet); aftaga rocken, hatten vestem ponere, pileum ponere; helſa ngn med att a. hatten capite adaperto salutare alqm (Sen. Ep. 64).
   2. b. a. ngn ngt: demere alicui soleas, jugum; detrahere vestem alicui; auferre pileum alicui; levare manicas alicui.
2. 2. = afteckna: describere, adumbrare (formam, imaginem, speciem alicujus); delineare.

Aftaga, v. intr.: minui, imminui (i ſtyrka och omfång); deficere (i ſtyrka – calor, vires); decrescere (dies, febris, flumen, Pn., Hor.); senescere (hiems, morbus, C.; opes Atheniensium, N.; vires, L.); remittere (dolor; febris); consenescere (invidia spatio interposito); hettan aftager calor se frangit; calor remittit; aestus defervescit; ſynen a-r acies oculorum hebescit; intresſet för en ſak a-r studium rei remittitur, languescit, relanguescit, refrigescit; ſedligheten a-r mores labuntur, corrumpuntur; minnet a-r memoria minuitur, deficit, evanescit; dagarne a-a contrahuntur dies.

Aftagande: krafternas a. defectio virium; månens a. deminutio luminis lunae; wara i a. in dies minui, deficere, senescere.

Aftal: ſåſom handling: pactio, condicio; träffadt a. pactum, conventum; res, ratio contracta cum aliquo; constitutum; i juridiſk ſtil: stipulatio; contractus; pactum conventum; enligt a. ex pacto; compacto (C.); condicione; ex stipulatione; träffa a. pacisci, constituere, componere inter se alqd, ut faciant alqd (pacem, inducias cum aliquo pacisci; constituimus inter nos, ut ambulationem conficeremus in Academia, C.); ſtå wid a. pactum servare; convento stare, in pactione manere; werkſtälla träffadt a. pactum praestare.

Aftala: agere, loqui cum aliquo, ut faciat alqd; pacisci, constituere inter se, cum alqo alqd l. ut fiat alqd; consentire alqd, ad rem faciendam inter se; contrahere rem, rationem cum aliquo, inter se; componere inter se alqd; aftalad dag, tid dies condictus, tempus constitutum; det a-de tecknet signum constitutum l. quod convenerat.

Aftappa: deliquare, defundere, transfundere (de dolio vinum); a. blod sanguinem emittere, detrahere.

Aftappning: defusio, deliquatio, transfusio de dolio; blods a. sanguinis emissio, detractio.

Afteckna: describere, deformare, designare, delineare, adumbrare.

Afteckning: descriptio, delineatio, designatio, deformatio, adumbratio.

Aftjena: a. ſkuld aes alienum (l. multam) operā persolvere, pensare, compensare.

Afton:

1. 1. eg. och i allm.: vesper; vespera; tempus vespertinum; det är a., aftonen är inne vesper est, adest; vesper diei est; om aftonen, på aftonen vespere, vesperi; tidigt på aftonen primo vespere; ſent på aftonen pervesperi; multo vespere; till a-n ad vesperum l. vesperam; mot a-n sub vesperum; inclinato l. vergente in vesperum die; till ſent på a-n in serum; ad multam vesperam (noctem); det lider mot a-n advesperascit, vesperascit; inclinat ad vesperam dies; då det led mot a-n vesperascente die l. caelo; i går a. heri vesperi; a-n förut pridie vesperi; från morgon till a. a mane usque ad vesperum; god a. salve; ſäga god a. salvere jubere aliquem.
2. 2. i ordſpråk och bildl. uttryck: ingen wet, hwad ſom kan hända innan a-nen, det är ej än a. quid serus vesper ferat l. vehat (Vg.), incertum; ännu är ej alla dagars a. inne nondum omnium dierum sol occidit (L.); lifwets a. extremum tempus aetatis; vitae tanquam occasus; lifwets a. (den långe afton) ſkymmer occidit, inclinat vita; på ſin lefnads a. occidente l. inclinante, vergente vita; jam prope exacta aetate.
3. 3. med afſeende på aftonmåltid: äta till a. coenare; bjuda till ſig, hafwa hos ſig till a. ad coenam invitare, secum habere.

Afton- i ſammanſättningar återgifwes i allm. med vespertinus, t. ex.: Aftonbeſök: salutatio vespertina.

Aftonbraſa: ignis (camini) vespertinus.

Aftonbön: preces vespertinae; comprecatio v.

Aftoncirkel: circulus, coetus vespertinus.

Aftondagg: ros vespertinus.

Aftonluft: aura vespertina (nocturna).

Aftonmåltid: coena (romarnes ſiſta och förnämſta måltid på dagen, omkring kl. 3 på dagen).

Aftonrodnad: rubor caeli vespertinus; rubens vesper (Vg. Ge. I. 251).

Aftonſkymning: crepusculum; wid a-ens inbrott primis se intendentibus tenebris.

Aftonſol: sol vespertinus l. occidens.

Aftonſtjerna: vesper; hesperus.

Aftonſtund: tempus vespertinum.

Aftonſång: sacra vespertina; (vesper).

Aftonward: coena.

Aftorka: abstergere, detergere; tergere (torka ren).

Aftorkning: tersus; siccatio.

Aftroppa ſe Troppa af.

Aftruga: minis extorquere, exprimere ab aliquo (C.), alicui (T., L.).

Aftryck: expressa forma l. imago, expressum vestigium rei; a. i gips l. wax af ngns anſigte vultus gypso l. in cera expressi, expressa gypsi imago; taga ett a. af ngt formam rei exprimere; lemna ett a. i ſanden af ſin fot vestigium plantae impressum in arena relinquere; a. af en ſkrift exemplum; exemplar; denna bok är ett a. af den förra hic liber ex illo repetitus, expressus est; bildligt: han är ett a. af ſin far patris tanquam expressa imago est; (in libris Platonis Socrates tanquam exprimitur, C. de Or. III. § 15).

Aftrycka:

1. 1. gifwa ett a. af ngt: exprimere rem, formam l. imaginem rei; (librum repetere).
2. 2. a. ett gewär: displodere.

Afträda:

1. 1. = gå ut, taga afträde: exire; excedere; discedere.
2. 2. afträda från ett embete: a rerum administratione l. procuratione recedere; de l. ex provincia decedere.
3. 3. transitivt: cedere possessione; concedere alicui alqd; decedere de bonis, de tertia parte agri; a. en provins, ſe 2; afträdande provinshöfding decessor.

Afträdande: cessio, decessio (agrorum, provinciae); a. åt ngn concessio.

Afträde:

1. 1. = utgång: exitus; taga a. exire, egredi, abire.
2. 2. af en egendom l. dyl.: cessio, concessio; betala i a. solvere pro cessione.
3. 3. latrina.

Aftröſka: exterere, terere.

Aftwina: extabescere, tabescere.

Aftwinga: exprimere, extorquere ab aliquo, alicui alqd (promissum, confessionem l. ut confiteatur); aftwungen bekännelſe confessio minis extorta, coacta.

Aftwå, Aftwätta: abluere, eluere = twätta ren och twätta bort – corpus, sanguinem; äfwen bildl.: eluere maculas flagitiorum, C.; abluere perjuria, Ov.

Aftyna:

1. 1. om lefwande ſubjekt: viribus deficere; tenuari; tabescere, extabescere; languescere, marcescere; deflorescere.
2. 2. om abstrakta ſubjekt: labi (mores ſedligheten); remitti (studia intresſet); minui (vires).

Aftynande: tabes; defectio virium.

Aftåg: profectio.

Aftåga: proficisci; castra movere.

Aftäcka: detegere (corporis partem; villam); nudare; patefacere, aperire.

Aftälja: desecare.

Aftära: consumere; aftärd consumptus, absumptus; confectus (morbo, macie).

Afund: invidia; invidentia (i. est aegritudo ex alterius rebus secundis, C. – ordet tillhör det filoſofiſka ſpråket); livor (afund mot beröm och erkänd förtjenſt); malignitas (mißunſamhet ſåſom ett karaktersfel); obtrectatio (afund, ſom wiſar ſig werkſam i bemödande att nedſätta och ſkada); aemulatio (rivalitet); a. mot förtjenſten invidia laudis; af a. invidia ductus, motus; ådraga ſig, wäcka a. in invidiam alicujus incidere, venire, invidiam subire, colligere; ådraga ngn a. in invidiam adducere, vocare alqm; invidiam conflare, parare, excitare alicui; wara föremål för a. invidia ardere, flagrare, premi; esse in invidia, invidiam habere; ſom wäcker a. invidiosus; (afund fräter ſig ſjelf invidus alterius macrescit rebus opimis, Hor.).

Afunda och wanl. deponens Afundas: invidere alicui; aemulari, obtrectare alicui; a. ngn hans lycka invidere alicujus felicitati; a. hwarandra inter se invidere.

Afundad: cui invidetur; qui est in invidia.

Afundſam: invidus, malignus.

Afundſamhet: invidentia; malignitas.

Afundsfri: invidiae expers; qui caret invidia.

Afundſjuk: invidus; lividus; malignus (i fråga om att gifwa); invidiosus (poet.); wara a. på ngn invidere alicui; wara a. om ſin rätt, ära juris sui, dignitatis retinens (C.); juris sui tenax (Col.); avidus (novae libertatis, L.); anxius (potentiae, T.; de fama ingenii, Qu.).

Afundſjuka: livor; invidia; malignitas; invidentia (ſe Afund).

Afundsman: alicujus invidus (C.), obtrectator.

Afundswärd: invidendus (C.); invidiosus (id.); invidia dignus, (beatus, fortunatus).

Afwakta: exspectare (adventum alicujus, transitum tempestatis); opperiri (fortunam – tillfälle; tempus suum, L.); praestolari (adventum alicujus); respicere (jussa, nutum alicujus – ngns befallningar, ngns wink).

Afwaktan: exspectatio; förekommer blott i förening med prepoſitioner: i afwaktan på, under a. att –, och återgifwes bäſt med particip: navigandi tempus exspectans, opperiens l. dum exspectat, opperitur; i ſpänd a. på utgången suspensus exspectatione eventus.

Afweckla: evolvere.

Afwand ſe Afwänja.

Afwel:

1. 1. = boſkaps afföda: fetus, proles, suboles.
2. 2. i allm.: afkaſtning af landtbruk (jordbruk och boſkapsſkötſel): fetus, fructus.

Afwelſam: fecundus; fertilis (om jord och wäxter).

Afwelſamhet: fecunditas.

Afwelsgård: villa rustica; praedium; ager.

Afwelskupa: alveus (apium) propagationi destinatus.

Afwenbok ſe Annbok.

Afwerka:

1. 1. = bearbeta, bereda: fabricari; facere.
2. 2. = fälla träd till wirke: caedere.

Afweta: scire; ſe Weta af.

Afwexla: (oftare ſäges wexla, omwexla): a. med hwarandra alternare vices; in vicem excipere, t. ex. frigus calorem in vicem excipit; frigus est vicissimque aestas; för honom a-de ſegrarne med nederlag vincebat vicissimque vincebatur.

Afwexling: vicissitudo.

Afwig, Afwog:

1. 1. i egentl. men. (formen afwig): inversus, aversus; afwiga ſidan, afwigſidan, afwigan af ngt pars inversa l. aversa alicujus rei l. blott desſa adjektiv ſåſom attribut, t. ex. inversa vestis, aversa manus = afwigſidan af en klädning, af handen.
2. 2. oeg.:
   1. a. afwig = förwänd: perversus, laevus, praeposterus.
   2. b. afwog = wrångt, obenäget ſinnad: adversus, aversus, alienus, iniquus, infestus, (contrarius) alicui; lyckan war honom a. fortuna adversa usus est; bära afwog ſköld emot ſitt fädernesland contra patriam arma ferre.

Afwoghet: animus aversus, adversus, iniquus; iniquitas; mens aversa, iniqua.

Afwigſida ſe Afwig 1.

Afwigt, Afwogt: wara afwogt ſinnad mot ngn averso, iniquo animo esse in alqm.

Afwika:

1. I. i eg. men.:
   1. a. afwika från ett ſtälle, från orten (ſynon. rymma): terra, regno (fr. orten, ur riket) excedere (jfr abiit, excessit, evasit, erupit, C.); fugere; fuga relinquere locum, urbem, regionem.
   2. b. från wägen, från rätta ſtråten: declinare, aberrare a via (C.); deflectere (de via, T.).
2. II. oeg.:
   1. 1. afwika från något (det rättas wäg l. bud, från ſanningen o. ſ. w.):
      1. a. med perſonligt ſubjekt: decedere de officio, de fide; discedere a fide justitiaque (C. de Off. III. § 79); a sententia sua; a re (från ämnet); a recta conscientia unguem transversum non oportet discedere (C.); recedere a lege; a recta verborum significatione (Pacuvius non d-it, C.); declinare de via (det rättas wäg, C. de Am. § 61); a religione, ab officio; deflectere (a veritate).
      2. b. om ſakligt ſubjekt: abhorrere, discrepare ab humanitate, a veritate; deflectere (deflexit aliquantulum consuetudo de spatio curriculoque majorum, C.).
   2. 2. afwika från ngn, från hwarandra: discrepare ab alqo, inter se; abhorrere ab alicujus sententia; dissentire ab alqo, inter se.

Afwikande: diversus; dissimilis; dispar; hyſa en a. mening dissentire; aliter sentire; yttra en a. mening diversam sententiam dicere l. pronuntiare.

Afwikelſe:

1. 1. i allm.: declinatio, aberratio.
2. 2. a. i mening: dissensio; discrepantia.

Afwikning ſe Afwikelſe 1.

Afwinda: deglomerare.

Afwinna:

1. 1. auferre alqd ab aliquo; eripere alicui alqd.
2. 2. a. en ſak deß wackraſte ſida quid in quaque re optimum sit, elicere l. eruere.

Afwiſa: i allm.: non admittere; excludere, repellere, repudiare; – afwiſa en beſökande janua excludere, prohibere alqm; venienti l. accedenti aditum non dare; janua repellere; non admittere; a. en rättsſökande, ett klagomål petitorem excludere (C. de Or. I. 168), querimoniam non admittere, aspernari; a. en ſökande (af tjenſt o. d.) petenti repulsam dare; a. en bön, en bedjande non audire, non admittere; repudiare, aspernari preces, precantem, supplicem; a. ett råd, förſlag, anbud consilium, rem oblatam, condicionem aspernari; a. ett anfall rejicere, reprimere, refutare minas, impetum alicujus, cupiditatem alicujus; a. en beſkyllning crimen repellere, rejicere, refutare, defendere; a. ett bewis l. inkaſt argumentum l. quod e contraria parte affertur refellere, refutare, confutare.

Afwiſande: göra en a. åtbörd gestu repellere, repudiare alqm.

Afwiſka: peniculo l. penicillo detergere.

Afwita: amens, demens (homo, ratio, consilium); mente captus, delirus, fatuus (homo).

Afwittra: filiorum hereditates (patrimonia) a re uxoria separare; privatas possessiones ab agro publico separare.

Afwog ſe Afwig.

Afwäg:

1. 1. = ſidowäg, biwäg: deverticulum; avium, devium iter; trames (callis) obliquus, transversus; föra ngn på a-ar per avia ducere.
2. 2. = orätt wäg, willowäg, wanligaſt i bildlig men.: föra på afwäg, afwägar a recta via abducere, deducere; transversum agere (ambitio multos transversos egit, Sa.); in errorem inducere alqm; komma på a-ar errare; a recta via aberrare; in errorem induci, incurrere, incidere.

Afwäga:

1. 1. = noggrant wäga:
   1. a. eg.: pendere; ponderare; examinare; librare; pondus rei exigere.
   2. b. i allm. = afpasſa, beräkna, bedöma: a. ſkälen för och emot causas utriusque partis ponderare; afwäga (wäga) ſina ord verba moderari; a. ordens betydelſe verborum pondera examinare, ad veritatem exigere; a. följderna af hwarje handlingsſätt eventa cujusque facti inter se ponderare.
2. 2. = nivellera: ad libellam exigere; librare; collibrare; perlibrare.
3. 3. wäga af åt ngn: pendere, appendere alicui.

Afwägare: librator.

Afwägning: collibratio.

Afwägningsinſtrument: libella.

Afwälta, Afwältra: devolvere, demoliri, amoliri.

Afwända:

1. 1. i eg. men.: avertere (wanligare är Bortwända).
2. 2. oeg.: avertere animum alicujus (ngns uppmärkſamhet), periculum, malum ab aliquo; averruncare (om gudar), defendere, prohibere, depellere malum ab aliquo; amovere culpam, suspicionem (mißtanke); abducere, avocare (mentem, animum uppmärkſamheten).

Afwänja: desuefacere alqm a re; dedocere alqm (facere alqd); afwand = desuetus, desuefactus; ſärſkildt: afwänja ngn från modersmjölken a lacte, a mamma desuefacere (Varr.); a lacte prohibere, lacte depellere (Hor.).

Afwänta ſe Afwakta.

Afwäpna:

1. 1. eg.: exarmare, dearmare; armis despoliare alqm, arma detrahere alicui; a. ſig arma ponere; arma exuere; abſolut om en ſtat = exercitus exarmare l. dimittere; belli apparatus omittere.
2. 2. oeg.: a. ngns wrede lenire, mitigare iram alicujus, impetum irae comprimere, reprimere; a. ngn frangere, confutare alqm.

Afwäpning: armorum positio; man öfwerenskom om en allmän a. convenit (inter omnes), ut ab armis discederetur, ut belli apparatus omitterentur.

Afwärja: defendere (ictum, vim; injuriam, periculum ab aliquo); prohibere (vim, injuriam ab aliquo); arcere (vim); propulsare, propellere, repellere.

Afyttra: alienare, abalienare, vendere.

Afäta: ambedere (locustae omnia a-derant, T.); comedere, absumere, consumere; hafwa afätit = coenatum esse.

Aga, f.:

1. 1. = faderlig tuktan: castigatio; animadversio (paterna, C.); få a. castigari; (puerili verbere admoneri, T.).
2. 2. = tukt, ordning: disciplina; krigsaga militaris disciplina, modestia; ſtilens tukt och a. elegantia, modestia scribendi (i motſats till luxuria scribendi); barn utan aga pueri incastigati, immodesti; hålla i aga coercere, castigare.

Aga, v. tr.:

1. 1. med perſoner (barn) ſåſom objekt: castigare, corrigere alqm; (ferula, verbere) animadvertere in alqm, monere alqm.
2. 2. i allm. = rätta (tukta): corrigere; om träd castigare, castrare; om ſtilen: orationis luxuriem stilo depascere, C.; luxuriantia compescere, Hor.

Agalös: incastigatus; immodestus; lascivus.

Agat: agātes (lapis).

Agent: curator, actor, procurator alicujus; wara ngns a. curare l. agere, gerere negotium, rem alicujus.

Agentſkap, Agentur: procuratio.

Agera:

1. 1. på teatren föreſtälla en perſon: partes agere, personam gerere alicujus.
2. 2. i bildl. uttryck: agera herre, filoſof o. d. personam domini sumere, velle se philosophum videri.

Agg:

1. 1. orons, ſmärtans, ſamwetets ſtyng: morsus doloris, conscientiae; stimulus doloris; aculeus, scrupulus (sollicitudinis); angor conscientiæ.
2. 2. = inrotad owilja mot ngn: simultas; inveteratum (occultum, occlusum) odium; acerbitas; bära agg till ngn odium habere in alqm; odisse alqm; odio ferri in alqm; iratum esse alicui.

Agga: pungere, mordere, stimulare, urere.

Aggfri: expers odii.

Aggfull: acerbus, infestus.

Agn, n. = lockbete: esca.

Agn, f.: arista (agnborſt; – spicum contra morsus avium munitur vallo aristarum, C.); acus, gluma, palea (ſkal, ſom omſluta gräſens blomma och frukt).

Agna = beſätta med lockbete: esca illinere.

Agt ſe Akt.

Ah: ah (ah me miserum!; ah melle dulcius est).

Aj: aiai!; o!; ah!

Akademi: (Academīa; i latinet är detta ord alltid nomen proprium =

1. 1. gymnaſiet Academia wid Athen.
2. 2. = akademiſka ſkolan; den ſom i wåra tider ſkrifwer latin, kan dock ſwårligen underlåta att bruka ordet om de inſtitutioner, ſom bära detta namn); schola optimarum artium = högre underwisningsanſtalt; collegium doctorum virorum = lärdt ſamfund.

Akademiſk: academicus (jfr Akademi); a-a ſkolan Academia; a. lärare qui in academia (schola ejus generis, quod vocant a-am) artem aliquam profitetur.

Akt, m. (lat. actus):

1. 1. i filoſofiſk ſtil = andlig werkſamhetsyttring: motus (actus) mentis, voluntatis = akt af förſtåndet, af wiljan.
2. 2. akt af ett ſkådeſpel: actus; ſiſte a-en af ſkådeſpel extremus actus fabulae (C. de Sen. § 5); koren ſjunger mellan a-ne chorus actus intercinit; – äfwen i bildliga uttryck = period af ngns lif och werkſamhet: C. l. c.
3. 3. = offentlig förrättning: actus; före akten priusquam res acta est; efter akten acta re.
4. 4. = offentlig, rättsgiltig urkund: libellus; – decretum (myndighets utſlag l. beſlut); pactum (= aftal); plur. acta (publica); literae (publicae); tabellae.

Akt, f.: förekommer i wår tids ſwenſka blott tillſammans med prepoſitioner i wisſa taleſätt:

1. 1. gifwa akt:
   1. a. om aktgifwande med ögonen l. öronen: servare, observare; lustrare (oculis); attendere (auribus); admovere aures; gif akt (paß på!) serva!
   2. b. om ſinnets aktgifwande i allm.: servare; animum, animos attendere l. enſamt attendere aliquid, ad aliquid, aliquem, alicui rei, quid sit (audi et attende!; quid dicam attendite; alqm dicentem, insidias hostium attendere); intendere animum (animos) in aliquid; operam dare (histrioni); animum (animos) advertere, animadvertere aliquid; abſolut: gifwa akt = med ſina tankar wara närwarande wid ngt: adesse animo, animis; gifwen akt här adeste animis; hoc agite (hoc agite, sultis, spectatores, nunc iam, Pt.; motſatſen är alias res agere; non attendere).
   3. c. med betydelſe af akta ſig: observare, videre, providere, ne l. ut fiat aliquid (vera amicitia non observat restricte, ne plus reddat, quam acceperit, C. de Am. § 58).
   4. d. gifwa akt på ſig ſjelf: se circumspicere (C.); in suam vitam, in se intendere animum; gif akt på dig ſjelf te circumspice!; qualis sis, quid agas, vide.
2. 2. hafwa akt på ngt: servare (domum; gregem); animum intendere ad aliquid; circumspicere (semet ipsum).
3. 3. taga i akt:
   1. a. ngt: servare; tueri; wanligen blott med objekten: tid, tillfälle, wärdighet: taga ſin wärdighet i akt dignitatem suam tueri, servare; dignitatis (tuendae) diligentem esse; taga tiden i akt tempus servare, obire; taga tillfället i akt occasione uti, occasionem non dimittere.
   2. b. taga ſig i akt, abſolut och för ngt: cavere alqm, aliquid, ab aliqua re, ne quid fiat; praecavere a re l. abſol.; cautionem adhibere; cautum esse; videre, ne –; non committere, ut –.
4. 4. lemna ur akt, gammaldags = uraktlåta: negligere, non respicere aliquid; alicujus rei nullam rationem habere.
5. 5. i akt och mening, att – = i afſigt, att –: eo consilio l. ea mente, ut –; ut.

Akt, f.: förklara i akt: aqua et igni interdicere alicui; proscribere, in proscriptorum numerum referre, hostem patriae judicare alqm.

Akta:

1. 1. akta ngt, akta på ngt = gifwa akt på ngt, fråga efter ngt: observare; sentire (= märka); audire (signa, vocem naturae; alicujus consilium); animum attendere; ej akta non audire (preces alicujus); non curare alqd; non moveri aliqua re; ej akta faran periculum negligere, non curare, non timere.
2. 2. = taga wara på, wara mon om: servare, tueri alqm, alqd: consulere, parcere alicui, cavere alicui; akta din helſa cura ut valeas; fac tueare valetudinem tuam; akta barnet cave puero; cave ne noceatur puero (jfr Akta ſig).
3. 3. med predikatsnomen: akta ngt för ngt: putare, existimare med 2 ackuſativer; a. för nödigt att – necesse habere (facere alqd); akta för rätt – rectum putare; akta för rof in lucris ponere (C.); lucro apponere (Hor.); non repudiare alqd; non vereri (facere alqd); a. ſig owärdigt se indignum putare.
4. 4. a. ngt högt, ringa o. d.: magni, parvi – facere, aestimare, ducere; a. för ingen ting pro nihilo ducere l. habere; contemnere; a. lika juxta aestumare (horum ego vitam et mortem juxta aestumo, Sa.); in pari laude ponere.
5. 5. = högakta, hafwa aktning för ngn: colere, venerari; ett aktadt namn nomen honestum, honoratum; en aktad man homo honestus, gravis.
6. 6. med inf.: akta att – (gammaldags): cogitare, in animo habere; äfwen med fut. periphrasticum activi.

Akta ſig: cavere; praecavere; cautionem adhibere; a. ſig för ngt cavere alqd; cavere a malo.

Akter: puppis (navigii).

Akterdäck: tabulatum puppis.

Aktiv:

1. 1. i grammatiſk men.: activus; aktiva verb agendi verba.
2. 2. = werkſam, ſe detta ord.

Aktivitet ſe Werkſamhet.

Aktgifwa: observare; ſe I. Akt, f. 1.

Aktning:

1. 1. aktning för annan perſon: reverentia – wanligen på grund af perſonens ålder och förtjenſter; dock: adhibenda est r. quaedam adversus homines, et optimi cujusque et reliquorum, C.; – magna fuit quondam capitis r. cani, Ov.; wiſa ngn a. reverentiam praestare alicui; revereri alqm; observantia (aktningsfull artighet); honos (hedersbetygelſe, gärd af aktning); verecundia, pudor (= undſeende för att ſtöta, ſåra l. gifwa dåligt exempel – v. parentis, pueri; est quod differat – inter justitiam et verecundiam: justitiae partes sunt non violare homines, verecundiae non offendere, in quo maxime perspicitur vis decori, C. de Off. I. § 99); auctoritas = den aktning l. det anſeende en perſon åtnjuter, den wigt, ſom tillägges hans ord, råd o. ſ. w.; bona opinio, existimatio, admiratio = den goda tanke, ſom hyſes om ngn, t. ex. bene loquendi opinio, aktning för ngns wältalighet (C.), viri admiratio, aktning för mannen; göra ngt af aktning för ngn reverentiā, verecundiā alicujus, verentem alqm facere alqd; af a. för hans ålder lät man honom tala ſittande hujus aetati id tributum est, ut sedens diceret; – ordet förekommer för öfrigt meſt ſåſom objekt eller pasſivt ſubjekt i uttryck ſådana, ſom desſa: hyſa, bära aktning för ngn: vereri, revereri alqm; admirari, admiratione afficere alqm (maxime admirantur eum, qui pecunia non movetur, C. de Off. II. § 36 ff.); suspicere alqm (ibm); bene existimare de aliquo (= hafwa god l. hög tanke om ngn); wiſa aktning för ngn, bemöta med aktning colere, observare, colere et observare, revereri (tanquam superiorem, parentis loco, temporis causa colere aliquem; amici inter se non solum diligere debent, sed etiam colere et venerari; est adolescentis majores natu revereri); åtnjuta a. coli, observari, honore affici; wara föremål för en hycklad a. simulatione coli (C.); briſta i aktning mot ngn non eo, quo par est, honore afficere alqm; debitum honorem denegare alicui; contemnere, despicere alqm; bjuda aktning reverentiam injicere alicui (N.); förwärfwa ſig allmän a. ita se gerere, ut ab omnibus colatur, ut omnium observantia colatur; summam auctoritatem, summam laudem, admirationem sibi comparare; ej åtnjuta a. contemni; despici; nullo loco esse l. haberi; negligi.
2. 2. aktning för ſig ſjelf: pudor; han har för mycken a. för ſig ſjelf för att göra detta pudore impeditur, ne hoc faciat; hafwa förlorat a-n för ſig ſjelf semetipsum contemnere, despicere.
3. 3. a. för lagen: legis observatio, legis servandae diligentia; a. för det rätta, för andras rätt pudor (summum crede nefas animam praeferre pudorem, Juv.); religio; diligentia in suum cuique tribuendo.

Aktningsbjudande: venerabilis; verendus; reverendus; plenus auctoritatis; venerandus; qui reverentiam sui injicit (alicui); ofta blott = magnus; satis magnus; maximus.

Aktningsfull: plenus reverentiae; reverens.

Aktningswärd:

1. 1. om perſoner, wanligen i moraliſk men.: honestus, gravis (homo, mores).
2. 2. i allm. = berömwärd, betydande: laudabilis, laudandus; magnus.

Aktor (i ett mål): actor; is qui petit; petitor.

Aktris: mima; ludia.

Aktſam: diligens; cautus; a. om ngt in alqa re tuenda diligens l. cautus; de alqa re sollicitus, ad aliquam rem attentus.

Aktſamhet: diligentia, cura.

Aktſamt: diligenter; caute.

Aktuarie: custos tabularii, tabularum publicarum.

Aktör: histrio; scenicus; actor (fabularum); ludius; tragiſk, komiſk a. tragoedus, comoedus; god a. bonus histrio.

Akut: vox acuta.

Al: alnus.

Alabaſter: alabastrites; aſk af a. alabaster, -strum.

Alarm (af ital. all’arme = till wapen):

1. 1. det blåſtes, ſlogs, blef a. ad arma milites convocati sunt, ad arma conclamatum est; trepidatum est in castris et ad arma concursatum.
2. 2. = owäſende, buller i allm.: tumultus, trepidatio, consternatio, strepitus.

Alarmera: consternare alqm; terrorem, trepidationem, consternationem injicere alicui.

Aldra (Allra) är en gammal genitivus (partitivus) plur. af all = af alla: den a. bäſte = omnium optimus.

Aldrig (= aldri eigi, i tiden icke):

1. a. eg.: nunquam; nullo tempore; ſtarkare: non unquam, non alias; aldrig ngn nemo unquam; och aldrig, men aldrig neque unquam.
2. b. ſtundom är aldrig utan tidsbetydelſe, blott en förſtärkt negation, t. ex. aldrig ett öre: ne sextans quidem; för öfrigt anwändes nunquam i det latinſka hwardagsſpråket, t. ex. hos Plautus, på ſamma ſätt.
3. c. i koncesſiva uttryck för den högſte grad förlorar aldrig ſkenbart ſin negativa betydelſe, t. ex.: om dagen är aldrig ſå lång, blir det dock en gång afton dies quamvis longus sit, tamen aliquando advesperascet; detta hade han bort weta, om han egt a. ſå litet wett si vel minimam haberet prudentiam, hoc saltem scire debuit; en kännare märker ett fel, om det är a. ſå litet quamvis paulum discrepatur, id a sciente animadverti solet (C.); si interesse quidpiam tantulum (blott aldrig ſå litet) potuerit, amicitiae nomen interierit (id.); Roscius, si in discipulo alqd modo vitii erat, ferre non poterat (jfr Törneros).

Alfabet: literatura (Graeca, T. Ann. XI. 14); literae.

Alfabetiſk: a. ordning literarum ordo.

Alfågel: fuligula glacialis.

Alg: alga.

Alkov: recessus (cubiculi).

All:

1. I. sing.:
   1. 1. i allm. tillſammans med kollektiva och abstrakta ſubſtantiv i betydelſerna hel och hållen och hwarje (all möjlig, allt ſlags): omnis; allt folket omnis, universus populus; med all omſorg omni (summa) cura l. diligentia; med all flit omni studio; icke all förwillelſe bör kallas dumhet non omnis error stultitia est dicenda (C.); all ting omnia; omnes res; nihil l. nulla res – non –; utan all afund sine ulla invidia; nullā invidiā; hwar i all werlden ubinam gentium; för all del gör ej detta noli facere, quaeso; till all lycka ſe Lycka.
   2. 2. i koncesſiva uttryck: med all –, i all –: t. ex. med allt detta: nihilo minus; tamen; haec l. quae cum ita sint; i allt mitt elände maximis in malis (hoc boni assecuti esse videmur); med all aktning för perſonen, kan jag dock ej godkänna hans handlingsſätt quamvis ipsum magni faciam l. magnopere admirer, tamen illud, quod fecit, haud probaverim; med alla ſina förtjenſter war han dock oduglig till general in summis virtutibus l. quum summis esset virtutibus, ad exercitus ducendos aptus non erat.
   3. 3. ſåſom predikat är ”all” ſtundom = ſlutad, förfluten, förbi: ſommaren är all aestas praeteriit; hans tid är all, min kraft är all illi jam acta vita est, meae consumptae vires sunt.
   4. 4. all, allt ſom –: quicunque, neutr. quidquid; all den tid jag tillbragt här quidquid temporis hic fui.
   5. 5. ſärſkildt märkes neutr. ſing. allt, ſåſom:
      1. a. ſubſtantiv: omne (näſtan blott, då allt beſtämmes af en följande relativ ſats: omne quod eloquimur, allt ſom wi utſäge, hwarje ſats, C.; refugiamus ab omni, quod abhorret ab oculorum approbatione, C.; omne supervacuum pleno de pectore manat, Hor.); omnia, cuncta; omnis l. omnes, cunctae res (poet. cuncta res); i allt hålla med ngn omnia l. in omni re assentiri alicui; allt ſammans, allt i hop cuncta, omnia; nihil – non; han är mitt allt ille mihi unus omnia est; illius opera ad omnes res utor; i allo omnino; ab omni parte (nihil est ab omni parte beatum, Hor.); alltet, werldsalltet = natura rerum; universa rerum natura; mundus.
      2. b. ſåſom adverb i många wändningar, ſåſom: allt mer: magis magisque; magis et magis; in dies l. quotidie magis (för hwarje dag mera); – allt fort, allt jemnt usque, assidue, perpetuo; – allt för nimis, nimium, l. med præ i ſammanſättning med adjektiv (praedurus, praealtus), l. med komparativ (liberius allt för fritt); af qvantitativa adjektiv äfwen blott poſitiv (t. ex. det wore för widlyftigt: longum est; wara för widlyftig multum, longum esse); allt ifrån usque ab; allt till usque ad –; allt efter pro (allt efter hwars och ens förtjenſt pro cujusque virtute); allt ſom l. allt efter ſom: ut quisque (prout, proinde); hwar och en ſkall få allt efter ſom han handlat hafwer (proinde) ut quisque meritus erit, ita laude aut poena afficietur; ut sementem feceris, ita metes; jfr Efter.
      3. c. alls, ſe på deß alfabetiſke plats.
2. II. plur.: omnes; alle ſamman, allihop cuncti; universi; nemo – non –; alla ſom quicunque; omnes qui.

Allahanda, Allehanda (gen. plur. af all och hand = af alla ſlag, af åtſkilliga ſlag): a. ſaker omnis generis res l. omne genus rerum; res variae, multae et variae l. variaeque res; på a. ſätt omni modo; ett (blandadt) a. farrago.

Allaredan: jamjam.

Allarm ſe Alarm.

Alldaglig: quotidianus (Graeculi alicujus q. loquacitas); volgaris (v. et obsoletus, C.); pervolgatus; jfr Hwardaglig.

Alldeles:

1. 1. ſåſom beſtämning till verb l. adjektiv: omnino (aut o. aut magna ex parte; o. interire); plane, prorsus, penitus, funditus; alldeles förträffligt optime; a. egna ſig åt ſtatens tjenſt totum se rei publicae dare; a. icke prorsus non; nullo modo; nequaquam; minime; a. intet plane nihil; nihil omnino.
2. 2. i ſwar bekräftande: est ut dicis; plane est ut dicis; plane; ita vero; ita sane.

Alldenſtund: quia; quod; quum (med konj.).

Allé: ambulatio (arboribus saepta; umbrosa); ambulacrum; spatium (Academiae nobilitata spatia, C. de Fin. V. 1).

Allegori: continua translatio (quum fluxerunt plures continuae translationes, plane alia fit oratio, C.; jfr C. de Or. III. § 167); inversio, allegoria, Qu.

Allegoriſk: inversus; *allegoricus; a. framſtällning ex pluribus et continuis translationibus connexa oratio (C. de Or. l. c.); allegoria.

Allehanda ſe Allahanda.

Allena:

1. 1. adj.: solus.
2. 2. = allenaſt 1., ſe detta.

Allenaſt:

1. 1. i allm.: solum; tantummodo; modo.
2. 2. i uttryck för förbehåll l. uppmaning: modo; dum modo; kom a. veni modo; tro a. icke tu modo ne credideris; jfr Blott.

Allenaſtyrande: praepotens.

Allenaſtyrelſe: infinita unius potestas l. potentia; unius dominatus; dominatio.

Alleſamman (Alleſammans): cuncti; universi; ad unum omnes.

Alleſtädes: ubique; omni loco; omnibus locis; usquequaque; ubivis (hwar ſom helſt); nusquam – non; a., hwareſt – ubicunque –; a. ifrån undique; a. hän quoquo versus.

Allfader: Pater (ipse); Pater omnium; omnium rerum effector.

Allgod (om Gud): optimus.

Allherrſkande: praepotens.

Allihop ſe All II.

Allmakt: summa omnium rerum potentia (Dei).

Allmoder: communis omnium parens l. mater.

Allmoge:

1. 1. = folk, allmänhet (gammaldags): populus.
2. 2. = bondeklasſen: rustici; rusticani.

Allmän:

1. 1. = ſom tillhör alla, har afſeende på alla l. allt: communis; omnium communis; universus; summus (= ſom rör det hela); ofta att återgifwa med genitiv l. andre casus obliqui af omnes, universus, summa res, t. ex.: allmänt wäl communis salus l. utilitas (utilitas tua communis utilitas vicissimque communis utilitas tua esse debet; eadem est utilitas uniuscujusque et universorum, C. de Off. III. § 52, 56); den a-a menniſkonaturen, i motſats till de enſkildes egendomligheter: universa natura (motſ. propria, singulorum, C. l. c. I. § 110); a. undergång omnium l. universus interitus; a. mening, wäntan, förhoppning omnium opinio, exspectatio, spes, consuetudo et c.; a. förtwiflan omnium (allas) desperatio; summa, universa, omnium rerum, summae rei (= det hela beträffande) desperatio; a. förwirring summa l. omnium perturbatio; a. briſt omnium rerum inopia; det råder en a. öfwerensſtämmelſe omnes uno ore consentiunt; det är ett a-t tal is sermo est in ore omnium; volgo ita loquuntur; det a-a ryktet fama hominum l. omnium; a-a hiſtorien omnium gentium historia l. monumenta; a. lag, regel summa lex, lex ad omnia pertinens; formula omnia complectens l. tenens; a-a ſpråkbruket communis loquendi consuetudo; ſtriden, flykten blef a. certatum est omnibus locis, ab omni parte fugerunt, fuga passim fieri coepta est; allmänt intresſe (med afſeende på föremålet) omnium rerum humanarum cura l. studium; omnium artium studium; hafwa a-t intresſe nihil humani a se alienum putare; omnium artium studio flagrare; intresſet för honom war a-t omnium erant in illum accensa studia; detta är af a-t intresſe hoc ad omnes pertinet, patet latissime; det a-a res summa, summa rerum.
2. 2. wanlig, alldaglig: volgaris; tritus; communis (vita, sensus, opinio); wara, blifwa a. volgatum esse; volgari; increbrescere; late serpere, manare.
3. 3. = folkets, ſtatens; ſamhället tillhörig; offentlig (motſ. privatus): publicus (via p-a a. wäg l. gata; loca p-a a-e platſer; vincula p-a a-a fängelſet; salus p-a a-t wäl; res p-ae a-a angelägenheter); communis (loca c-ia; communia tempora det a-a tillſtåndet, det offentliga lifwet, C. de Or. I. § 2); civilis (ſom hör till ſtatens ſtyrelſe l. förwaltning: usus, prudentia rerum civilium erfarenhet, inſigt i a-a ärender); det a-a res publica, civitas.
4. 4. = generel, obeſtämd, abstrakt: infinitus (quaestio; dubitatio); communis (loci communes = allmänne punkter, ämnen, tankar); generalis (et generale quoddam decorum intelligimus, quod in omni honestate versatur, et aliud huic subjectum, quod pertinet ad singulas partes honestatis, C. de Off. I. § 96); a. fråga universi generis quaestio; lära ſig det a-a af en ſak capita l. locos rerum discere; i a-a ordalag infinite; verbis communibus; det allmänna = begreppet, i motſats till de enſkilde genus; genus universum.

Allmän-ande: communis salutis l. rei publicae cura.

Allmängiltig: quod ad omnia pertinet, ad omnia transferri potest; quibus omnia tenentur.

Allmänhet:

1. 1. i abstrakt men., wanl. blott i uttrycket: i allmänhet (i ſtörſta allmänhet): tala, gifwa en föreſkrift i a. generatim, universe, de re universa, de universo genere loqui, praecipere, i motſ. till de singulis rebus, singillatim; filoſofien i a. universa philosophia; betrakta ſaken i hennes a. rem universam spectare.
2. 2. konkret = folket, publiken: populus, multitudo, volgus, volgo homines, homines (semperne volgi judicium cum intelligentium judicio congruit an alii probantur a multitudine, alii ab iis, qui intelligunt? – ego eloquentiam meam populo probari velim, C. Brut. § 183–4 ff.; volgo homines eum statum, qui fuerat sub Tullo, requirebant, L.; Tiberius primo prudentes, dein volgum, diutissime provincias fefellit, T.).

Allmännelig, Allmännelighet ſe Allmän (3), Allmänhet.

Allmänning: ager compascuus; ager publicus; commune.

Allmännyttig ſe Allmänt.

Allmänt:

1. 1. = af alla, för alla o. ſ. w., uttryckes med volgo eller med kaſus af omnis: a. känd volgo notus, omnibus notus; det är a. kändt omnibus notum est; omnes sciunt; nemo ignorat; quis ignorat?; det är a. erkändt inter omnes constat; a. omtyckt omnibus carus et acceptus; han berömmes a. ab omnibus laudatur; a-t nyttig reipublicae, vitae societati, humano generi utilis; a-t menſklig omnium hominum communis; humanus.
2. 2. = obeſtämdt, i allmänna ordalag: infinite; universe; generatim.

Allo, dat. sing. neutr. af all: i allo = i alla hänſeenden: ab omni parte (beatus, Hor.); plane; omnino.

Allra ſe Aldra.

Allrådande: praepotens; qui omnia regit et moderatur.

Alls, gen. sing. af all, brukad i förening med nekande ord, åt hwilka det gifwer en allmän (univerſel) betydelſe: alls icke: omnino non; nullo modo; nequaquam; (neutiquam); alls ingen, alls intet prorsus l. plane nemo, nihil.

Allſidig: omnia complectens; ab omni parte perfectus; undique completus.

Allsköns (alls köns) = allt ſlags, af alla ſlag: omnis generis (res); omne genus (rerum); omnis.

Allsmäktig, Allswåldig: praepotens.

Allt, Alltefter, Alltfort, Alltför ſe All.

Alltid: semper; numquam – non; usque (alltjemnt); omni tempore = wid hwarje tillfälle; – för alltid in perpetuum, in omne tempus; in aeternum.

Alltihop: cuncta, omnia.

Allting (all ting = alla ting): omnia, cuncta, gen. omnium l. cunctarum rerum; nihil – non; allting i werlden quidquid mundus habet (jfr Werld).

Alltjemnt (alltjemt): semper, perpetuo, assidue; usque (u. ego postera crescam laude recens, Hor.); in dies (senescere in dies addiscentem alqd).

Alltmer: in dies magis; magis magisque (ſe All, I. 3).

Alltnog:

1. 1. i allm.: satis; satis superque (divitiarum).
2. 2. afbrytande (då man betecknar ett faktum ſåſom otwifwelaktigt, hurudan än deß orſak och ſammanhang må wara): certe; quid multa? (ars utrum sit eloquentia, necne, nescio; c. res maxima est).

Alltre’n: jamjam.

Alltſammans ſe All.

Alltſedan, Alltſe’n:

1. 1. adv.: inde l. usque ab illo tempore.
2. 2. prep.: inde l. usque ab, post.
3. 3. konjunkt.: postquam.

Alltſå:

1. 1. (gammaldags), utmärkande ſätt: sic; ita; alltſå talade Venus sic Venus (Vg.); dixit, dixerat (Venus, illa).
2. 2. utmärkande en tankes förhållande till en föregående ſåſom ſin orſak l. (wanligare) grund (konſekutiv l. wanl. konkluſiv partikel): ergo; igitur; quod cum ita sit (jfr C. Tusc. disp. I. § 108, 112, 93).

Allwar:

1. 1. i ord och i allm. i motſats till ſkämt (jocus): asseveratio (= att tala allwar; omni a-e – på fullt a. – dicere alqd, C.); severitas (a. ſåſom egenſkap hos den talande: videat, quibus de rebus loquatur: si seriis, severitatem adhibeat: si jocosis, leporem, C.); – i mera konkret men. = det ſom ſäges på a.: seria, t. ex. joca seria cum alqo conferre, communia habere (C.); joca atque seria agere, celebrare cum alqo; för öfrigt brukas ordet meſt ſåſom predikat l. med prepoſitioner och återgifwes i ſådana fall med omſkrifning: är detta ditt a. hocine serio dicis?; detta är mitt a. hoc serio l. ex animi sententia dico; non ego ludo; detta är ej ditt a. ah ludis!; jocaris.
2. 2. i afſigt och tänkeſätt, i motſats till (ſkämt), ſken och falſkhet (ſynonymt med ärlighet och uppriktighet): veritas; sinceritas (animi, consiliorum); det är a. med hans kärlek vere amat; det är a. med hans gudsfruktan non simulata pietate Deum colit; hafwa a. med ngt severe agere alqd.
3. 3. a. i ſinne och karakter, i motſats till flärd, lek, lättſinne (levitas): severitas, gravitas, constantia (severitatem comitati aspergere; a. och gamman trifwas wäl tillſamman severitas comitate non excluditur); ſträft, tungt a. austera, tristis severitas.
4. 4. a. i handling, i motſats till ſlapphet, löslighet, ſmek, lek; ſynon. eftertryck, ifwer, ſtränghet: severitas; contentio; cura; bruka a. severe, diligenter agere rem; agere et persequi rem; (agere, non ludere); omni cura in rem incumbere; summa contentione uti; icke bruka a. ludere; rem ignave, somniculose agere; oscitare; gripa ſaken an med a. rem studiose, summo studio, omni cura et contentione aggredi; göra a. af ſitt beſlut, ſina hotelſer consilium peragere, perficere; promissa facere, minas efficere, repraesentare; då blef det a. tum vero res serio agi coepta est (ira hominis mota est); det är a. med hans ſjukdom, han är på a. ſjuk graviter aegrotat; lifwets a. res severae.

Allwarlig:

1. 1. = ärlig, ej låtſad: verus (sententia, voluntas); sincerus.
2. 2. = ej ſkämtſam, ej på ſkämt yttrad: serius (motſ. jocosus); gravis (C. de Or. II. 62).
3. 3. mera ſällan = allwarſam, faſt, ſträng: severus, gravis (verba s-a; admonitio severa, gravis); firmus (f-a animi inductio = a-t uppſåt).

Allwarligt:

1. 1. = uppriktigt, utan ſkämt: vere; extra jocum; serio (dicere); är detta a. menadt? num asseveras l. serio dicis?; ain vero?
2. 2. = allwarſamt, ſträngt: severe, graviter.

Allwarſam:

1. 1. = ſom ej ler (l. ſkämtar): severus; tetricus; a. min vultus severus (compositus); hålla ſig a. risum tenere, vultum non mutare.
2. 2. om perſoner och deras ſinne, karakter, ſätt, ſysſelſättningar: severus (in crastinum differo res severas); gravis (homo gr.; g. reprehensio – allwarſamma föreſtällningar); dyſtert, ſträngt a. austerus, tristis.
3. 3. om ſaker i och för ſig: gravis (bellum, morbus); tristis; blifwa a. ingravescere (morbus).

Allwarſamhet: severitas, gravitas; dyſter a. austeritas, tristitia.

Allwarſamt:

1. 1. = allwarligt; utan ſkämt, förſtällning, flärd: extra jocum; serio; ex animo; allwarſamt? ain vero? (num asseveras?).
2. 2. = ſträngt, ſwårt: severe (monere); graviter (castigare; aegrotare).

Allwetande: omnia sciens, nihil ignorans; wara a. omnia scire.

Allwetenhet: omnium rerum scientia.

Allwis: perfecte sapiens; sapientissimus.

Allwishet: summa, infinita sapientia.

Alm: ulmus.

Almanack: fasti calendares; calendarium.

Almoſa: stips; bedja om a. stipem petere, emendicare; gå och ſamla a-or stipem cogere, colligere; gifwa, räcka ngn en a. stipem dare, porrigere; lefwa af a-or aliena misericordia vivere.

Aln:

1. 1. ſåſom längd: ulna, cubitum (längd från armbågen till fingerſpetſen).
2. 2. mätningsinſtrument: modulus cubitalis, bipedalis.

Alſter: jordens a. terrae fructus; ea quae gignuntur e terra; naturens a. naturae fetus; konſtens, ſnillets a. artis l. ingenii opera, monumenta.

Alſtra (om jorden, naturen, wäxter; oeg. = framkalla, wäcka): gignere, progignere, generare, seminare (terra; natura); creare (natura, terra; similitudo creat fastidium, errorem); ferre (terra, regio; aetas homines); edere (terra, arbor); parere (terra fruges; ars alqd); efficere (usus familiaritatem); excitare (iram; admirationem).

Alſtring: generatio; seminatio.

Alſtringskraft: vis gignendi, seminandi.

Altan: maenianum; solarium; pergula.

Altare (Altar): ara (i allm.); altaria (n. pl. = ſtoraltare); arula (= litet a.); reſa ett a. aram statuere, ponere; ſwärja med handen på a-t aram tenentem jurare; fly till a-t (och der ſöka ſkydd) ad aram confugere.

Alterera: exanimare, perturbare.

Alternera = göra till ſkiftes med ngn.

Alun: alumen.

Alunbrott: metallum (fodina) aluminis.

Alunhaltig: aluminosus.

Amalgamera: miscere; permiscere.

Amanuens: amanuens (Su.); qui est a manu l. a manibus alicui l. alicujus; (librarius).

Amarant: amarantus.

Amazon: amazon; – bellatrix (ſköldmö); virago (karlawulen qwinna).

Ambolt: malleus.

Amfibie: quasi anceps bestia.

Amfiteater: amphitheatrum.

Amiral: classis l. classi praefectus; praetor navalis (om Athenare, N.); wara a. classi praeesse; utnämna till a. classi praeficere.

Amiralsembete: summa imperii maritimi.

Amiralsflagg: insigne navis praetoriae.

Amiralsſkepp: navis praetoria.

Amlön: merces nutricis; nutricia (n. pl.).

Amma, f.: nutrix, nutricula, ſå wäl = digifwande amma, ſom barnſköterſka (assa nutrix); Sicilien war hufwudſtadsbefolkningens a. (ɔ: kornbod) Sicilia nutrix plebis romanae (C.); Italien hjeltars amma Italia fortium virorum nutrix l. (hellre) parens, mater (salve, magna parens frugum Saturnia tellus, magna virum, Vg.).

Amma, v. tr.:

1. 1. eg.: lacte l. ubere alere, nutrire; nutricare.
2. 2. oeg.: alere (animum, ingenium); nutrire (licentiam alicujus).

Ammelön, Ammeſaga ſe Amlön, Amſaga.

Ammunition: apparatus (alimenta) tormentorum.

Amneſti: impunitas (i-tem decernere alicui, Sa.); venia et impunitas (v-am et i-tem dare, C.); rerum actarum oblivio (legem tulit Thrasybulus, ne quis ante actarum rerum accusaretur neve multaretur, quam legem oblivionis appellaverunt, N. Thras. c. 3); abolitio facti (Qu.); utfärda en allmän a-ilag legem oblivionis ferre; veniam et impunitatem lege dare.

Amper: amarus, acerbus; a. ſmak sapor a.; a. tillrättawisning objurgatio acerba, austera.

Amperhet: amaritudo; (amaror).

Amphibie, Amphitheater ſe Amfibie, Amfiteater.

Amſaga: anilis fabella.

Amſång: nenia (nutricis).

An ſe Af och an, taga an, gå an o. ſ. w.

Ana: (jag anar och det anar mig): praesagire, praesentire (praesagit animus aliquid); divinare, augurari; ofta blott = förmoda: suspicari.

Anakronism: erratum in temporum ratione; begå en a. labi, errare in temporum ordine; temporum ordinem non servare.

Analog: (quod est pro portione, Graeci dicunt ἀνάλογον, Varro); similis; analogt fall ejusdem generis exemplum; pl. similitudines; a-t förhållande similis ratio (est fortitudinis – eger rum med tapperheten); a-t förfarande similis ratio agendi; iakttaga ett a-t förfarande similiter l. eodem modo agere.

Analogi: proportio (matematiſk analogi, C.); analogia, aequabilitas om grammatiſk a. = likhet i form till uttryck för lika förhållande, Varr.; similitudo = qvalitativ motſwarighet, likhet; ſluta per analogiam ex similitudine concludere.

Analogt: pro portione, similiter.

Analys (ἀνάλυσις):

1. 1. i logiſk men.: explicatio, expositio.
2. 2. i kemiſk men.: resolutio.

Analyſera:

1. 1. i logiſk men.: explicare, exponere, excutere (explica et excute intelligentiam tuam, C.).
2. 2. i kemiſk men.: resolvere.

Analytiſk: in explicando positus.

Anapeſt: anapaestus l. pes anapaestus (⏑⏑–).

Anarki: rei publicae l. omnium rerum perturbatio, confusio (C. de Rep. I. § 69); infinita volgi licentia; legum l. legitimi imperii interitus; a. uppſtår omnia turbantur, divina et humana permiscentur; a. råder certum imperium nullum est; neque leges ullae sunt neque judicia neque omnino alqd vestigium civitatis (C.).

Anarkiſk: a. tillſtånd = anarki.

Anatom: (anatomus); corporum resector.

Anatomi: anatomia, -ice.

Anbefalla:

1. 1. = befalla, ålägga, tillråda: mandare, imperare, injungere, suadere alicui alqd, ut faciat alqd.
2. 2. = rekommendera: commendare alicui alqd.

Anblick:

1. 1. ſubjektivt = åſyn af ngt: aspectus, visus, species; wid förſte a-n primo aspectu, prima specie.
2. 2. obj., den anblick något företer l. erbjuder: spectaculum; aspectus (miserabilis; ipso a-u sui miserationem injicere, C.); visus (v-um habere – förete – illustrem et insignem, C.); species horribilis; erbjuda en ſorglig a. triste spectaculum praebere, tristi aspectu esse, ad a-tum tristem esse; faſa för dödens, fiendens a. mortem impendentem (mortis conspectum), hostem repente l. improviso conspectum perhorrescere; du ſkulle ej fördraga a-n deraf non ferres, illa si videres; hwilken a. o speciem pulchram, foedam, miserabilem o. d.

Anboren = medfödd.

Anbringa: collocare, ponere, disponere alicubi, alqo in loco; alligare, affigere (påbinda, påfäſta); wäl, illa a. apte l. suo loco ponere; alieno loco, incommode ponere; a. i ett tal adhibere; inserere in orationem alqam; aspergere, innectere (quasi in ornatu disposita lumina et insignia, C. de Or. III. § 96); illa anbragt yttrande vox intempestiva.

Anbrott: ljuſets, dagens a. ortus lucis, diei; wid dagens a. illucescente, oriente die; prima luce.

Anbud:

1. 1. bud på ngt falt: licitatio; göra ett a. liceri, licitari.
2. 2. i allm. tillbud, erbjudande: professio (honesta p. – wackert, ädelt a.); condicio; (res oblata, promissum); göra ngn ett a. condicionem ferre, offerre, proponere alicui; antaga ett a. condicionem alicujus accipere; id quod offertur, quod quis offert, accipere; giftermålsanbud condicio.

I. And: anas (pluviatilis).

II. And: messis (ſkördetid).

Andakt: mentis (pia) attentio l. intentio; förrätta ſin a. rei divinae l. sacris operari; preces fundere.

Andaktsbok: liber pius.

Andaktsfull: pius; sanctus; iakttaga en a. tyſtnad linguis (animisque) favere.

Andaktsſtund: tempus sacrum l. piis cogitationibus sacrum.

Andas:

1. 1. intr.: spirare, respirare; spiritum ducere, reddere; äfwen i mer l. mindre oegentliga uttryck = lefwa, wara lugn o. d.; a. ut libere respirare; sine metu spirare; ſå länge jag a. dum spirabo l. spirare potero; jag a. åter respiro; andas på ngt aspirare, inspirare alicui rei; winden a. Zephyrus, Eurus spirat, Vg., Ov.; kärlek, ſnille a. i hans ſkrifter spirat Laelii mens in scriptis (C.); spirat adhuc amor vivuntque commissi calores aeoliae fidibus puellae, Hor.
2. 2. trans.:
   1. a. eg.: spirare (flammam Chimaera, Lucr.); respirare (animam arteria, C.); exspirare, exhalare (Vg.); a. in spiritu ducere in pulmones.
   2. b. oeg.: a. kärlek, hat, brott spirare amores (Hor.); scelus anhelare (C.).

Andande: respiratio.

Ande:

1. 1. = andedrägt (jfr detta ord och Andetag): anima; spiritus; draga a. spirare, respirare; hemta a-n spiritum ducere, colligere, recipere, revocare; utan att hemta a-n uno (et continuo) spiritu; sine intermissione; hålla a-n spiritum continere, sustinere, comprimere, cohibere; betaga ngn a-n exanimare; spiritum alcjs intercludere; ngn miſter a-n spiritus intercluditur alicui; uppgifwa a-n animam efflare (C.), effundere (Vg.); exspirare; allt hwad lif och ande har quidquid vivit et spirat.
2. 2. ande = lifsande, fyſiſkt lif: spiritus (dum memor ipse mei, dum s. hos regit artus, Vg.); anima; spiritum auferre alicui; animam ponere, reddere, Vg.
3. 3. andligt wäſende:
   1. a. i allm.: anima (ingenii egregia facinora, sicut anima, immortalia sunt, Sa.); animus (immortalitas, aeternitas animi; animi discessus a corpore; a. vacans corpore); mens (Deus est mens soluta quaedam et libera, eademque ex natura est humana mens, C.); spiritus (divinus, caelestis).
   2. b. ande i motſats till natur: animus; ingenium (ingenii praeclara facinora, Sa.); andens werld, ſe Werld.
   3. c. ſkyddsande genius; lar; (daemon).
   4. d. en aflidens ande: manes; (umbra, larva); anima; frammana, beſwärja a-ar animas, manes excitare, elicere; manes ciere.
4. 4. ett andligt wäſendes förmåga, kraft, rigtning:
   1. a. med afſeende på tänkande l. fantaſi: spiritus (i bildliga anwändningar af ordets urſprungliga betydelſe, t. ex. ingentis spiritus vir en högt flygande ande, L.; spiritus et vis non inest in comoedia, Hor.; oratio spiritus plena (flägt l. ande, Qu.); mens (mens est princeps animi pars, qua sapimus; magna mens); ingenium (magna vis i-i en mäktig ande; ſtore andar magna ingenia, magni viri; han har ärft ſin faders a. paterni ingenii heres); profetiſk ande vis l. facultas divinandi; divinatio; divinitas (L.); ſom har en profetiſk ande divinus; divino spiritu afflatus, instinctus (C.); poetiſk ande poeticus spiritus (Qu.; spiritus – Grajae – Camenae, Hor.; poeta bonus nemo exsistere potest sine quodam afflatu divini furoris, C.); ſe i andanom mente augurari; praevidere alqd (videor mihi videre populum a senatu dijunctum et omnia multitudinis arbitrio agi, C.).
   2. b. = lynne, ſmak, karakter:
      1. α. en enſkild menniſkas: animus, med afſeende på perſonlighet, tänkeſätt, ſinnelag; en hög, ſtor, orolig a. magnus, excelsus, inquietus animus; ädel a. liberalis, honestus animus; ingenium, mera med afſeende på böjelſe och medfödd ſinnesart, dock äfwen med attribut af ſpecielt moraliſk betydelſe: lumen probi ingenii – en ädel a. – elucet in ejus libris; voluntas, judicium (= ſmak); mos (= lynne, egendomlighet; taladt i Cæſars ande Caesaris more, ad Caesaris similitudinem scriptum; han återgifwer Horatii ord, men icke anden verba Horatii exprimit, vim ingenii non assequitur); mores = ande i ſedlig mening; anden af ngns werkſamhet artes, ratio (quibus l. qua utitur alqs); – en ſlafwiſk ande servile ingenium; parti-ande factionum studium; förſtörelſeande perdendi omnia pereundique libido.
      2. β. en ſkrifts a. (andemening, ſyftning): mens; sententia; voluntas; vis legis, scripti (legum verba perscrutari, vim ipsam negligere); intränga i diktens ande vim carminis perspicere.
      3. γ. ett ſpråks a. natura (cujusque) sermonis.
      4. δ. en tids, ett ſamhälles ande: mos (Lacedaemoniorum m. inflammatus erat vincendi cupiditate); mores; god, dålig a. boni, mali l. corrupti mores; fädrens ande mores l. mos majorum; tidens (förderfwade) a. mores seculi; labes horum, illorum temporum.

Andebeſwärjare: qui inferorum animas l. manes excitat, elicit, evocat.

Andebeſwärjelſe: animarum excitatio.

Andedrag: spiritus; haustus aurae; i ett a. uno spiritu; han ſkämtade ännu i ſiſta a-et lusit extremo spiritu; draga ſiſta a-t animam agere.

Andedrägt: spiritus (ſå wäl = andning, in- och utandning, ſom ſjelfwa luften ſom in- och utandas): kort, trång a. brevis, angustus spiritus; tung a. gravis anhelitus; tillbakahålla a-n spiritum retinere, sustinere, comprimere; a. börjar afſtanna, qwäfwes, är borta spiritus labitur, intercluditur; dålig a. spiritus taeter, contaminatus.

Andefattig: tardus, (stupidus), exilis.

Andel: pars; rata pars; portio.

Andelig:

1. 1. ſom har andens natur, beſtår af blott ande: a-t wäſende mens, animus l. mens corpore vacans, ab omni mortali concretione segregata.
2. 2. ſom tillhör l. har afſeende på anden (ſjälen), uttryckes med genitiv af animus l. mens: andeliga gåfwor, företräden bona animi (ingenii, mentis); andelig helſa sanitas animi; med andliga ögon betrakta ngt mentis acie.
3. 3. i motſ. till werldslig: sacer (motſ. profanus); (*ecclesiasticus).

Andelös: exanimis, -us.

Andemening: sententia (legis, scripti), voluntas (scriptoris); fatta a-n af orden quid sibi velint verba, videre, intelligere, sentire.

Anderik: plenus animi (ſjälfull); ingeniosus (talentfull, ſinnrik); divinus (ſnillrik).

Andetag = andedrag, ſe detta.

Andewerld: sedes, coetus animorum.

Andewäſende: animus, mens; rent a. animus, mens per se ipse l. ipsa vivens.

Andfådd: anhelans, exanimatus (jfr Andtruten).

Andhemtning: respiratio, haustus spiritus.

Andhål: spiraculum, spiramen.

Andlig, Andlös ſe Andelig, Andelös.

Andmat: lemna.

Andraga:

1. 1. ett ſkäl, bewis: causam, argumentum afferre, proferre.
2. 2. ett ärende inför ngn: rem deferre, afferre, referre ad alqm; a. en begäran aliquid petere, postulare; hwad har du att a. quid fers? quid vis?; quid nuntias?

Andrake (Andrik): anas mascula.

Andre:

1. 1. sing.:
   1. a. den andre i rum, tid, ordning (i motſats till den förſte, tredje o. ſ. w.): secundus; alter; den tjugondeandre alter et vicesimus.
   2. b. den andre af twå likſtällda (i motſats till en, den ene – unus; alter): alter; mitt andra jag alter ego.
   3. c. den ene – den andre:
      1. α. af twå ſom ſtå till hwarandra i ömſeſidigt förhållande: alter alterum o. ſ. w.; den ene behöfwer den andres hjelp alter alterius auxilio eget.
      2. β. der förhållandet ej är ömſeſidigt: alius alium, alii o. ſ. w.; alius alii prodest den ene hjelper en, den andre en annan (A hjelper B, C hjelper D, under det alter alteri prodest är = A hjelper B, B hjelper A); – detſamma uttryckes ock med det ſom ſubjekt ſtående ſubſtantivets upprepande i en casus obliquus, t. ex.: homo homini prodest; truditur dies die; hic – ille, hic – hic (hic multum in Fabia valet, ille Velina; hac lupus, hac canis urget, Hor.; hinc movet Euphrates, movet hinc Germania bellum, Vg.).
2. 2. plur.:
   1. a. utan artikel: alii.
   2. b. alteri (= de andre af twå hopar); ceteri = alla andre, de öfrige.

Andrik ſe Andrake.

Andrum: respirandi spatium, locus; respiratio; få a. respirare; lemna ngn a. sinere alqm respirare.

Andryg: generis nobilitate, majorum imaginibus (longo stemmate, longa imaginum serie) tumens, inflatus, elatus.

Andtid: messis.

Andtruten: anhēlans (anhēlus, poet.); exanimatus; ſpringa ſig a. cursu exanimari.

Andtrutenhet: anhelitus; animae interclusio (C.); suspirium (dat s-ia cursus, Luc.); spiritus l. respirandi angustiae, difficultas.

Andtäppa: suspirium (s-o laborare, Sen.); spiritus angustiae; angustus spiritus; (asthma).

Andtäppt: suspiriosus; (asthmaticus).

Andäktig: pie attentus; pius (piae preces).

Anekdot: fabella; narratiuncula; fabula; – dictum l. factum memorabile (jfr titeln till Valerii Maximi anekdotſamling); luſtig, qwick a. lepida fabella; facete dictum.

Anekdotjägare: fabellarum captator; homo in quibusvis narratiunculis curiosus.

Anfall:

1. 1. af perſon: i allm.: impetus; – incursus, impressio hostis; petitio (gladiators utfall, ſtöt); i förſta a-t primo impetu, primo incursu; ſignal till a. signum committendi proelii; göra anfall på ngn impetum facere in alqm; vim inferre alicui; incurrere in alqm; aggredi, adoriri alqm; a. på ngn vis illata alicui; impetus factus in alqm.
2. 2. af ſjukdom, begär, nyck o. d.: impetus morbi, accessus febris; i ett a. af wanſinne, wrede, ånger insania motus, ira incensus, poenitentia adductus; i ett a. af wälgörenhet impetu quodam repentino benignitatis tanquam vento incitatus (C. de Off. I. § 49).

Anfalla:

1. 1. om konkreta ſubjekt: petere, appetere alqm (ferro, ignominiis); incurrere, invadere, irruere in alqm; aggredi, adoriri, lacessere alqm (jurgio, gladio, bello); impetum facere in alqm; incessere alqm (jaculis, dictis); insequi, insectari, vexare alqm (maledictis, contumelia); invehi in alqm (aspere, vehementer verbis); temptare (alqm accusatione, bello); ſärſkildt: anfalla med krig: bellum inferre, ultro inferre alicui; oppugnare (urbem); impugnare (alqm).
2. 2. med abstrakta ſubjekt ſåſom ſjukdom l. lidelſe: temptare aliquem; han anfölls af ſmärtor doloribus temptatus est, correptus est; af raſeri furor incessit ei (C.), furor eum invasit (Cs., Sa.); han anfölls af hemlängtan desiderio domum redeundi (l. patriae) captus est; jfr Betaga, Gripa, Påkomma.

Anfallskrig: bellum ultro illatum; bellum voluntarium; börja a-krig bellum movere, alicui ultro inferre.

Anfallsmedel: quo petitur aliquis; – belli inferendi instrumentum.

Anfallsplan: belli inferendi, hostis aggrediendi ratio.

Anfallsſignal: signum proelii committendi.

Anfallswapen: telum (in hostem, L. I. c. 43).

Anfallswis: gå a. till wäga ultro lacessere alqm.

Anfordran: petitio, flagitatio; på ngns a. aliquo postulante, petente, flagitante; betala wid a. jure petenti l. quum petiit is, cujus est petitio, solvere.

Anfräta: adedere.

Anfäkta: vexare, agitare, versare; hwad galenſkap a-r dig quae te agitat insania, quae te vexant intemperiae?; a. en ſats sententiam impugnare, convellere.

Anfäkta ſig: se afflictare; plangere; brachia jactare.

Anfäktelſe: vexatio, agitatio; temptatio; sollicitudo.

Anföra:

1. 1. = gå l. ſtå i ſpetſen, leda: ducere, ductare (exercitum, agmen); praeesse (exercitui; rei gerendae ett företag); abſolut: curare (= föra befälet, Sa., T.; äfwen curare exercitum, T. Ann. I. 27); a. en beſkickning legationis ducem, principem esse; a. ngn till ngt ducem esse, se praebere alicui ad alqd; anföra ſång cantus (catervae) regere.
2. 2. = framföra, komma fram med ſkäl, bewis, upplysning: afferre argumentum, causam (jag kan a. ſkäl för min åſigt cur ita censeam, afferre possum; detta är det ſtarkaſte ſkäl, ſom anföres för wår tro på en Gud hoc firmissimum afferri solet, cur Deum esse credamus, C.); proferre exempla; nominare auctorem ngn ſåſom ſagesman l. exempel (multos nominare possum, qui molliter tulerint senectutem); referre verba alicujus (anföra ngns ord); i ſamma mening (”citera”) ſäges: laudare, commemorare verba, uti verbis alicujus; citare testem alqm (C. de Off. I. § 75; blott i denna förbindelſe kan citare betyda ”citera”); a. ſåſom urſäkt, förſwar excusare (morbum); defendere alqd, se fecisse alqd; uti excusatione, defensione aliqua; a. mot ngn objicere, opponere alicui alqd; det wore för widlyftigt att a. longum est commemorare l. persequi.
3. 3. i diskusſion anföra ſåſom ſin åſigt l. i allm. med afſeende på den ſak ſom är i fråga: disserere, dicere; censere; sententiam dicere (ille haec disseruit, censuit; disseruit nullam veniam scelestis et nefariis tribui oportere); har du ngt widare att a. num quid (aliud) vis?; estne quod praeterea addendum censeas?
4. 4. a. klagomål: queri, conqueri; querelam, querimoniam deferre ad alqm.

Anförande:

1. 1. = att ſtå l. gå i ſpetſen: ductus; imperium; under ngns a. ductu alicujus, duce aliquo.
2. 2. a. af exempel, bewis, ſagesman: commemoratio, prolatio (exemplorum); nominatio (auctorum); a. af urſäkt, förſwar excusatio, defensio.
3. 3. = yttrande i en diskusſion: sententia; sententiae dictio; mentio (hemſtällan).
4. 4. a. af klagomål: querela, querimonia.

Anförare: i allm.: dux, princeps (legationis, partium – för ett parti, factionis); a. i krig: dux, ductor, praetor (Graeci exercitus), imperator (= öfwerbefälhafware), magister equitum; – a. för ett uppror dux, caput (fax) seditionis; a. för en ſångkör magister chori; erbjuda, upphäfwa ſig till a. ducem se offerre, praebere.

Anförareſkap: ductus, imperium; under ngns a. ductu alicujus, duce aliquo.

Anförtro: credere, concredere alicui aliquid (att wårda – fidei, tutelae alicujus se, fortunas suas c.); deponere rem, pecuniam apud alqm; mandare alicui alqd (att ombeſörja); committere (fidei, diligentiae, taciturnitati alicujus alqd, se totum; rem magnam et difficilem alicui); permittere (negotium alicui); tradere (pueros magistro, custodiam navium alicui); a. ngn en hemlighet committere alicui (tacenda); communicare aliquid cum aliquo; a. ngn ſina bekymmer curas committere alicui, in sinum alicui deferre (C.); a. en ſak (proceß) åt ngn causam deferre ad aliquem; anförtrodt gods depositum (reddere, accipere); res commissa fidei alicujus.

Anförwandt: cognatus, necessarius, propinquus; affinis (genom ſwågerlag).

Anförwandtſkap: cognatio; necessitudo; – affinitas.

Angel:

1. 1. = metkrok: hamus.
2. 2. = dörrhake: cardo.
3. 3. = winkel: angulus.

Angelägen:

1. 1. om ſaker = maktpåliggande, wigtig: gravis; magnus; högſt a. gravissimus, necessarius; föga a. levis, perquam levis; det är för mig a-et att komma i rätt tid magni mea interest l. refert tempore pervenire, quo velim; låta ſig a-et wara att – operam dare, curae sibi habere, nihil antiquius habere, quam ut –.
2. 2. om perſoner: cupidus (contentionis cupidior, quam veritatis – än om att finna ſanningen); avidus (laudis, gloriae); studiosus (existimationis – om ett godt rykte); diligens (officii – mån om att uppfylla ſin pligt); wara a. cupere, velle (cupit gratus cognosci); malle (wara mera a-n); operam dare, eniti, ut –; (med omwänd konſtruktion: alicui curae, cordi est facere, ut fiat alqd); wiſa ſig a. prae se ferre cupiditatem; sedulo curare, contendere, ut.

Angelägenhet:

1. 1. = egenſkap att wara a.:
   1. a. en ſaks: gravitas, magnitudo.
   2. b. perſons: cupiditas, cura.
2. 2. = (wigtigt) göromål, ärende: negotium; res, ratio; offentliga a-r res publicae; enſkilda, husliga a-r res domesticae, privatae, familiares; inre a-r (i motſats till krig och i allm. förhållanden till främmande makter – res externae) res urbanae, domesticae.

Angenäm: jucundus, gratus; a. för ſmak dulcis; för ſmak, lukt, hörſel suavis, gratus; a. trakt, ort amoenus; a-t wäder mitis, temperata, serena tempestas; a-t tal suavis, jucunda, lepida oratio; a. ſällſkapskarl homo suavis, comis, facetus, lepidus, festivus; det är mig mycket a-t mihi est pergratum, gratissimum; wara a. omni gratia et lepore abundare, affluere.

Angenämhet: jucunditas; suavitas; lepos.

Angenämt: jucunde; suaviter; grate.

Angifwa:

1. 1. i allm. = tillkännagifwa, anwiſa, beteckna: significare, indicare:
   1. a. om perſonliga ſubjekt: indicare, monstrare, ostendere, demonstrare, praecipere, monere (exponere, definire); a. frikoſtighetens rätta gränſer liberalitatis qui debeant fines esse ostendere (constituere, definire); a. Spaniens gränſer fines Hispaniae describere; situm H-ae circumscribere; a. rigtningen viam monstrare, iter praescribere; a. metoden för ſakens behandling rationem rei gerendae monstrare, praecipere (qua ratione res gerenda sit); a. botemedel remedia monstrare, praecipere; fullſtändigt a. ett begrepps omfång vim rei complecti et exprimere (C. de Or. II. § 108); tydligt a. underſökningens föremål quid sit illud, de quo disputetur, explanare (ibm I. § 209); a. tonen vocem praecinere, praecipere; i oeg. men.: ducem (et quasi signiferum) esse; auctoritate sua plurimum valere, plurimos movere.
   2. b. om ſakliga ſubjekt: uret angifwer tiden horologium quid tempus diei sit monstrat, indicat; titeln a-er bokens innehåll quid libro contineatur, inscriptio indicat l. significat; ”emedan” angifwer (ɔ: utmärker) orſak ”quia” causam significat.
2. 2. = anmäla ett brott eller ngn ſåſom brottslig: indicare (ipsum se; conjurationem l. de conjuratione); deferre (nomen alicujus ad magistratum de – för – parricidio); criminari alqm apud alqm; aperire scelus, edere socios.

Angifwande:

1. 1. significatio, demonstratio, definitio (Angifwa, 1).
2. 2. = angifwelſe, ſe detta ord.

Angifware: index; delator (T.).

Angifwelſe: indicium (facere, afferre i-m; i-m profiteri – erbjuda ſig till a.); delatio.

Angifwelſeſkrift: scriptum indicium.

Angrepp:

1. 1. eg.: impetus; petitio (utfall af en fäktare); incursus; i förſta a-t primo impetu; a. på ngn vis allata, illata alicui; impetus in alqm (factus); urbis oppugnatio.
2. 2. på ngns heder: famae, existimationis violatio, imminutio.

Angripa:

1. I. om perſonligt ſubjekt:
   1. 1. i yttre men.:
      1. a. i allm.: aggredi (ferro alqm); adoriri alqm; lacessere, incessere alqm, irruere, invadere in alqm; den a-nde parten qui prior lacessit.
      2. b. ſärſkildt: med wapenmakt angripa: oppugnare, impugnare alqm; a. med krig bellum ultro inferre alicui.
   2. 2. med ord, med rättegång o. ſ. w.: insectari, incessere, lacessere alqm; invehi in alqm; a. ngns goda namn och rykte famam alicujus laedere, imminuere; a. ngns mening sententiam alicujus impugnare, oppugnare, labefactare, refellere, refutare; a. laſter, oſkick vitia notare, reprehendere, castigare, increpare.
2. II. om abstrakta ſubjekt, ſjukdomar o. d. (näſtan alltid i pasſiv form): capere, corripere, invadere (Cs., Sa.) alqm; han är häftigt a-n af ſjukdom morbo vehementer captus est, laborat.

Angränſande: vicinus; finitimus; adjacens; confinis (ager); continens et adjunctus (praedia c. et a, C.); contiguus (Ov.); appositus (Ct.).

Angå: pertinere, spectare, attinere ad alqm l. alqd; alqd attingere; aliqua necessitudine cum aliqua re conjunctum esse; det a-r mig, dig tua, mea res agitur; hwad a-r det dig quid id ad te pertinet? (divitiarum magnitudo quid ad unumquemque nostrum pertinet?, C. de Off. I. § 71); quid id tua refert l. interest? – ſärſkildt märkes:

1. a. relativſatſen: hwad angår honom, det o. ſ. w., hwilken kan uttryckas med quod attinet l. pertinet ad – (quod ad Phalarim pertinet, perfacile judicium est, C.) eller med de – (de urbibus diripiendis – haec accepimus –), men i början af en period oftaſt återgifwes genom att ſtälla det ord, ſom i ſwenſkan är objekt till angår, främſt i ſatſen och ſtärka eftertrycket medels ett quidem, t. ex. Pyrrhi quidem de captivis reddendis illa praeclara sunt – hwad P. angår, ſå är följande yttrande – af honom förträffligt.
2. b. relativſatſen: hwad angår det att: quod (q. jus civile amplexus es, video, quid egeris, C. de Or. I. § 234).

Angående: de; ad; jfr Angå, a.

Anhang (= parti i förhatlig men.): factio; asseclae; ſkaffa, bilda ſig ett a. factionem comparare.

Anhålla:

1. 1. = befalla att ſtanna, faſthålla: detinere; retinere; sistere; deprehendere (Sa. Cat. 44); iter alcjs reprimere.
2. 2. a. om ngt: petere, rogare alqd, ut fiat alqd.

Anhållan: petitio; på deras a. bewiljades dem fred petentibus l. rogantibus pax data est.

Anhängare: en perſons, ett ſyſtems a.: qui sequitur alqm, rationem aliquam; studiosus, amicus alicujus (s. nobilitatis, potentiae populi – demokratiens a.; Lysias habet sui s-os, C.; libertatis amicus); fautor, propugnator (liberae rei publicae); aemulus (Pythagorae); Epicuri a. (plur.) ii, qui Epicureum sequuntur; Epicurei; schola, grex (Hor.) Epicuri; Caeſars a. (plur.) partes, factio Caesaris; Caesariani; Platos a. Platonici; ii, qui sectam Platonis sequuntur; a Platone philosophi; wara en a. af Caeſar, Plato Caesari studere, partibus Caesaris studere, favere; Platonem aemulari, Platonis sectam sequi; wara en a. af ariſtokratien optimarum partium esse; wara en a. af atomläran eorum sequi doctrinam, qui ex atomis omnia conficiunt; wara a. af frihandelsſyſtemet commercia libera esse velle.

Anhängig, Anhängiggöra: litem contestari; litem ad judicem deferre; ſaken är a. wid domſtol lis est sub judice, agitur apud judices.

Anhörig: propinquus; necessarius; proxima cognatione conjunctus; mina a-e mei.

Animaliſk: animalis; a. lif vita animalium; a. wäſende animal, animans; a. föda caro; a. wärme calor, qui est in corporibus animantium.

Aning: praesensio; praesagitio; praesagium; divinatio (naturalis i. e. omedelbar, ej på reflexion beroende ſiareförmåga); augurium (i oeg. mening, t. ex. inhaeret in mentibus quasi a. seculorum futurorum, C.); hafwa en a. om ngt praesagire, praesentiscere; mitt ſinne fylles af dyſtra a. tristia animus praesagit, auguratur.

Anis: pimpinella anisum.

Anka: anas.

Ankare: mått l. kärl för wåta waror: cadus.

Ankare l. Ankar: ancora; kaſta a. ancoram jacere; lyfta, lätta a. a-m solvere, tollere; ligga för a. consistere ad a-as l. in a-is, esse l. stare in a-is; om ett ſkepp ad a-as deligatam esse; lägga ett ſkepp för a. ad a-as deligare navem, classem constituere; låta ligga för a. navem tenere in a-is; i ſammanſättningar ankar- ancorarius; bildl. hoppets a. spei tanquam ancora; adminiculum; hafwa ſitt a. i ngt, kaſta ſitt a. på ngt ad alqd tanquam ad adminiculum quoddam se applicare; in aliquo spem ponere l. collocare.

Ankarmått: amphora dimidiata.

Ankarplats: statio, portus; locus navi in ancoris tenendae opportunus.

Ankartåg: ancorale; funis ancorarius, strophium ancorarium.

Ankbonde (andrik): anas mascula.

Ankel: talus.

Anklaga:

1. 1. i allm. (= beſkylla): accusare (alqm de re, oftare t. ex. negligentiam alicujus, ngn för förſumlighet, quod fecerit alqd); incusare (icke hos C.; mera = klaga öfwer ngn l. ngt); arguere; insimulare (= göra mißtänkt för ngt alqm alicujus rei; i. alqm fecisse alqd); criminari (illwilligt beſkylla, förtala, äfwen i offentliga förhållanden: Marius Metellum apud populum criminatus est, bellum illum ducere, C.); crimini l. culpae alicui dare alqd, quod factum est alqd.
2. 2. ſärſk. i juridiſk men.:
   1. a. om en fullföljd anklagelſe: accusare alqm de vi, de pecuniis repetundis (för wåld, för utpreßningar), furti, proditionis, crimine aliquo; arguere alqm de re, alicujus rei (occidisse patrem arguitur Roscius); reum agere alqm (reum peragere få fälld); – falſkt, wrångt a. calumniari; – anquirere (yrka åtal, anſwar de perduellione, capitis); nomen alicujus, alqm reum deferre de re, alicujus rei.
   2. b. mera blott inſtämma: arcessere, postulare alqm de re, alicujus rei; citare (eg. uppropa) reum; litem, actionem intendere alicui; reum (majestatis) facere alqm, in judicium vocare l. adducere, diem (perduellionis) dicere alicui.

Anklagare: accusator (ſå wäl för tillfället = åklagare, hwilket äfwen uttryckes med omſkrifning is qui accusat, ſom anklagare till yrket: sordidum est ad famam committere, ut accusator nominere, C.); actor (Qu.); delator angifware; calumniator = falſk, wrång a. (petitor = kärande i civilmål).

Anklagelſe: accusatio (i allm. och juridiſk men.); insimulatio (förſök att göra mißtänkt för); criminatio (förtal, ſwärtande); calumniatio (falſk, wrång a.); – delatio, postulatio = inſtämning; börja, inleda, rigta mot ngn en a. accusationem instituere, adornare, instruere in alqm; litem, actionem intendere alicui; åtaga ſig a. suscipere; underſtödja l. underſkrifwa en a. subscribere accusationi alicujus; wederlägga en a. criminationem allatam l. crimen refellere, repellere, diluere, dissolvere.

Anklagelſepunkt: crimen (punctum accusationis).

Anklagelſeſkrift: accusatio; libellus.

Anklang:

1. 1. = anſtrykning, tycke.
2. 2. winna a. = approbationes movere; probari, placere.

Anknyta = ſätta i ſammanhang med ngt, i ſammanhang med ngt uttala: adjungere. – reflexivt: a. ſig till: inledningen bör på ett naturligt ſätt a. ſig till ſjelfwa talet (efter C. de Or. II. § 325: connexum ita sit principium consequenti orationi, ut – cohaerens cum omni corpore membrum esse videatur); till detta krigs hiſtoria a. ſig helt naturligt tanken på wår nuwarande underlägſenhet haec legenti in mentem venit considerare, quanto nunc sint nostrae copiae inferiores (renovatur l. movetur hujus, quae nunc nostra est, infirmitatis tristis memoria l. cogitatio).

Anknytningspunkt = punkt (ämne, anledning), medels hwilken en förbindelſe mellan ſaker l. perſoner tillwägabringas, någons intresſe l. begrepp wäckes för en ſak: copula (haec fuit summorum virorum c.); aditus (med begagnande af denne a. tillwann han ſig åhörarnes intresſe för ämnet hoc usus aditu studia eorum, qui audiebant, allexit).

Ankomling = ſom ankommer l. ankommit till ett ſtälle.

Ankomma:

1. 1. = anlända: advenire, venire, pervenire; om ſaker äfwen afferri; om ſkepp och på ſkepp: advehi, devehi, pervehi, appellere alqo.
2. 2. = komma an, bero på: esse, situm esse, positum esse in aliqua re, in aliquo; ſå widt på mig a-r, ſkall du ej lida nöd quantum in me erit, non egebis; allt ankommer (hellre: kommer an) på, huru l. på ſättet o. dyl. kan uttryckas med perinde erit, ut – o. d. (habes a patre munus, mea quidem sententia magnum, sed perinde erit, ut acceperis, C. de Off. III. § 121); låta allt a. på t. ex. ſlumpen, krigslyckan omnia fortunae committere; det på hkt allt a. caput rei; id quod rem continet, causam facit (jfr Komma an).

Ankommen:

1. 1. part. af ankomma.
2. 2. om matwaror, ſom börja ruttna: corruptus, rancidus, putidus.
3. 3. = ngt ruſig: potus, temulentus.

Ankomſt: adventus; om ſkepp äfwen appulsus (oftare att uttrycka med verb l. participialkonſtruktion).

Ankra: ancoram jacere, navem in ancoris constituere; appellere.

Ankring: appulsus.

Anlag:

1. 1. andligt: indoles (a. till ngt; blott i ſing.) virtutis, ad virtutem, regis (till konung); i. virtutum et vitiorum; bona i. (i moraliſk men.); praeclara i. ad dicendum; tanta i. (ſå ſtora gåfwor l. anlag); semen, semina virtutis, urbanitatis; materies (ad res – in animis hominum); ingenium (i plur. blott om flere egare); facultas, facultates ingenii, natura, instrumenta, adjumenta naturae (i allm. = naturgåfwor; desſa ord kunna ej, ſåſom indoles, beſtämmas af en genitiv, ſom utmärker anlagets rigtning); goda, lyckliga, lyſande a. (i intellektuelt hänſeende) bonum, praeclarum ingenium, praeclara natura, summum ingenium, praeclarae facultates (ingenii); ſwaga a. tardum ingenium, tarditas ingenii; hafwa goda, ſwaga a. bono, tardo ingenio esse; hafwa a. för talarekonſt, målarekonſt ad dicendum, ad pingendum naturā valere, naturae adjumentis instructum, muneribus ornatum esse; ad aliquam rem naturā aptum esse, natum esse; a natura habere adjumenta (rerum gerendarum – praktiſka anlag, a. för praktiſk werkſamhet, de Off. I. § 72; (in aliquo est praeclara indoles); ſakna a. plane abhorrere; nulla naturae adjumenta (instrumenta) habere; du ſaknar a. derför ea tui ingenii non sunt, tibi data non sunt (de Off. I. § 114); his non ratio dicendi, sed natura defuit (id.); proclivitas = böjelſe för ngt ondt: p. ad vinositatem a. för dryckenſkap; dåliga a. vitiosa natura.
2. 2. kroppsligt anlag: proclivitas ad morbos, ad obesitatem (fetma).

Anledning:

1. a. = tecken, utſigt (grund för ſlutſats l. mißtanke): signum, indicium, vestigium, suspicio; på blotta a-r fälla ngn ex suspicionibus condemnare alqm; efter all a. mißlyckas företaget probabile est, rem secus eventuram esse.
2. b. = närmaſt werkande, föranledande orſak, ſå i objektiv mening (orſak), ſom i ſubjektiv = ſkäl l. ſwepſkäl: causa, materies, locus; ansa (= förewändning); (initium, principium begynnelſe); occasio, temporis opportunitas (= tillfälle); causa adjuvans l. proxima = yttre, närmaſte a., i motſ. till ratio ab ipsa (rei) natura profecta; causa principalis, ultima = inre, ytterſta orſak (C. de fato cap. 18); tillfällig a. causa fortuita; en obetydlig, owäntad a. parva, exigua, insperata causa (res); jag blef dertill en oſkyldig a. per me, non culpā meā factum est [innocens hujus rei causa (auctor) fui]; ortus rei i motſ. till ratio rei; i a. af = propter, ob (causā rei): i a. af konungens död äro teatrarne ſtängde: propter regis mortem theatra clausa sunt; i a. af ditt löfte tuo promisso motus, adductus, allectus (fretus); i a. häraf ob hanc rem; quod quum ita sit –; det är ingen a. att befara non est, quod timeas; det är all a., ſaknas ej a. att befara magnae sunt causae timendi; det är all a. att förmoda vix potest dubitari; det finnes ingen a. till mißtanke non habet locum suspicio, nulla est suspicio; gifwa a. till ngt (i rent objektiv men.): causam esse rei (haec belli causa fuit; haec belli causae ferebantur woro de föregifna a-na); ofta med enſamma verb: gifwa a. till förhoppning, mißtanke, fruktan spem afferre (C. de Am. § 68), movere, suspicionem movere; gifwa ngn a. till tadel o. ſ. w. ansam dare, praebere sermonum (prat, ſladder), ad reprehendendum; timorem injicere alicui, locum dare reprehensioni l. reprehensoribus; ſöka a. till ngt materiem (belli) quaerere (L.); ansam quaerere; causas (quas interponat, quibus utatur) conquirere, anquirere; få l. taga ſig a. causam rei nancisci, habere (Cato sic abiit e vita, ut causam moriendi se nactum esse gauderet, C. Tusc. I. § 74; – ne ipse se diligens hanc causam habeat ad injuriam, de Off. III. § 31); causa (re, ansa) uti: häraf tog han ſig a. att beſtraffa ynglingen hac re admonitus, motus, hoc usus aditu (anknytningspunkt) puerum objurgavit; af detta fel tog han ſig a. att fordra köpets återgående hujus vitii causa interposita emptionem redhiberi postulavit (jfr C. de Off. III. § 41); – jag begagnar mig af den a., dagen l. tillfället erbjuder (till att uttrycka min tackſamhet) hujus temporis occasione, opportunitate usus –.

Anlete (jfr Anſigte): os; facies.

Anletsdrag ſe Anſigtsdrag.

Anlita (= ſöka ngns hjelp; bruka, taga i anſpråk): confugere ad alqm; petere, quaerere, requirere, invocare auxilium alicujus l. ab aliquo; a. läkare a medico medicinam petere, medicum adire; a. en rättslärd jureconsultum consulere, opera j-ti uti; a. läkemedel remedium petere; remedio, medicinā uti; jag behöfwer ej a. läkemedel non egeo medicinā; ſtatens tillgångar hade blifwit för ſtarkt (hårdt) a-de opes civitatis exhaustae, consumptae erant; (= ſätta på prof temptare).

Anlopp: incursus, impetus (öfwerhufwud ett, genom ſin owanlighet, ſtarkare ſynonym till anfall; ſe detta).

Anlupen: inductus, squalidus, infuscatus (jfr Anlöpa).

Anlägga (eg. lägga wid l. på ngt):

1. 1. a. eld (mordbrand): ignem (tecto, dat.) subjicere, supponere; ignem, incendium facere (struere).
2. 2. a. en drägt: vestem (t. ex. muliebrem) sumere, induere; a. ſorgdrägt l. ſorg vestem mutare.
3. 3. a. (lägga) förſåt mot ngn: insidias ponere, collocare, facere, parare struere, tendere alicui; insidiari alicui (jfr 5. b).
4. 4. a. (oftare lägga) en måttſtock på en ſak = ad normam dirigere, regulā metiri alqd; låt oß icke på wåra ſträfwanden a. en främmande måttſtock nostra studia nostrae naturae, non alienā regulā metiamur; det kommer an på hwilken måttſtock man anlägger refert, qua norma l. regula utare.
5. 5. a. en plan l. ngt efter en plan:
   1. a. en plan consilium rei, rei gerendae inire (capere); a. ſtora planer magna moliri, mente agitare; a. plan till ett arbete operis rationem instituere; a. planer att göra ngt: instituere, meditari, in animo habere facere alqd.
   2. b. ett arbete i allm. (planlägga): opus instituere; (rationem operis, formam operis) describere, designare; machinari; arbetet är anlagdt efter en ſtorartad plan l. måttſtock forma l. descriptio operis magna, ampla est (jfr C. de Or. I. § 160).
   3. c. a. en wäg, byggnad o. d.: condere urbem, collegium; ducere (murum, viam); viam, castra, oppidum munire; urbem ponere, statuere (poet.); constituere, instituere (urbem, castellum, portum, templum, officinam, bibliothecam); aedificium struere, exstruere, fabricari.

Anläggare: conditor (urbis; qui urbem condidit, C.); auctor (templi, L.); architectus (operum, C.).

Anläggning:

1. 1. a. af eld (mordbrandsanläggning): ignis subjectus.
2. 2. a. af en plan l. arbete, en byggnad o. d.: ratio; forma; institutio, descriptio, designatio; dispositio (orationis, rationis, operis, aedificii); munitio (viae, castrorum); aedificatio (pontis); från Roms a. ab Urbe condita.
3. 3. mera konkret = opus; (hortus, aedificium); en ſtorartad a. magnum opus; (operis magnitudo, amplitudo).
4. 4. ſärſkildt: liſtig, förſåtlig a. (fabrica Pt., Ter.); dolus, insidiae; artificium (fiffig a.), consilium astutum, subdolum (liſtig, lömſk a.).

Anlända ſe Ankomma.

Anlöpa:

1. 1. navis appellit, appellitur ad locum (Ostiam).
2. 2. anlöpas = öfwerdragas med färg, imma o. d.: (rubigine, aerugine) induci, superinduci, infici, infuscari; aeruginem trahere; squalere aliqua re.

Anmana: admonere, adhortari, monere, hortari alqm ut faciat alqd; a. att betala en ſkuld alqd flagitare alqm l. ab aliquo, petere ab aliquo.

Anmaning (Anmaningsbref): admonitio, adhortatio; flagitatio, petitio; ſkicka ett anmaningsbref till ngn epistolā missā admonere alqm; få ett a. epistolā admoneri, flagitari.

Anmarſch: adventus, accessus (äfwen i fiendtlig men.); wara i a. accedere, venire (infestum, infestis signis), appropinquare.

Anmoda: petere, rogare ab aliquo alqd, ut faciat alqd; mandare alicui alqd; jubere (bjuda) alqm facere alqd (t. ex. considere att ſitta ned).

Anmodan: rogatio, petitio; på ngns a. petente, jubente aliquo; han rättade ſig efter, efterkom deras a. petentibus veniam dedit, cessit eorum voluntati.

Anmäla = inför wederbörande (inför myndighet, huſets herre, allmänheten) tillkännagifwa:

1. 1. en ſak:
   1. a. i allm. hwad ſ. är l. hwad en annan gjort l. ſagt: deferre (ad magistratum, ad imperatorem alqd, alqd esse; haec indices – angifwarne – detulerunt, rei confessi sunt, C.); referre (ad senatum alqd); indicare = angifwa; edere (testem, socium – ſåſom – alqm); nuntiare (de adventu alicujus); renuntiare (hæc domum r-nt – rapportera – legati; acta ad senatum); a. ngns helsning nuntiare, dicere alicui salutem ab aliquo; alicujus verbis salutare alqm.
   2. b. a. ngt, ſom ſubjektet ſjelf gör l. gjort l. will göra (uppgifwa): edere (quid gesserit); significare (se velle, cupere, ſin önſkan); profiteri (nomen suum p. l. enſamt profiteri apud consulem = a. ſig ſſ. ſökande; apud praetorem pr., quam artem exerceat, se paratum esse, se grammaticam docere o. d.); denuntiare (erbjuda ſig l. hota att göra ngt).
2. 2. a. en perſon, ſig l. annan: a. till det bäſta apud alqm valde, studiose, diligentissime commendare alqm; a. ngn wid en anſökan suffragari alicui; a. ngn beſökande (domino) nuntiare alqm (venisse salutandi causa); a. ſig till ett embete profiteri nomen (ſe 1 b); petere munus; a. ſig för att deltaga i ett företag nomen dare negotio (Crustumerium n. d. = a. ſig att ſſ. koloniſter afgå till Cr., L.); a. ngn = angifwa ſſ. brottslig indicare alqm alicui, deferre nomen alicujus ad magistratus de (för) parricidio l. parricidii.

Anmälan (jfr de olika betydelſerna af verbet anmäla): delatio, indicium (= angifwelſe); nuntiatio, renuntiatio (tillkännagifwande, helsning, rapport); salutatio (a. af ngns helsning); significatio, denuntiatio (a. af ngns wilja, önſkan, beredwillighet); professio (= uppgift för myndighet öfwer förmögenhet, yrke; anſökan o. ſ. w.); commendatio (= anbefallande); göra a. = anmäla; göra l. inlemna ſkriftlig a. scripto nomen alicujus deferre, (suum) dare, profiteri.

Anmärka:

1. 1. = lägga märke till, iakttaga: observare, animadvertere; notare.
2. 2. = ſätta märke wid ngt i en ſkrift: notare, annotare.
3. 3. = yttra en anmärkning l. iakttagelſe (= göra en reflexion): animadvertere, censere, dicere, respondere, monere; – praeclare Ennius (förträffligt a-r E.): quem metuunt, odere; commode, quicunque dixit, gratiam et qui retulerit habere et qui habeat retulisse (C. de Off. II. § 69).
4. 4. a. ngt, a. på ngt: notare, animadvertere alqd och in alqd, (rationem alicujus rei postulare), reprehendere, vituperare, castigare.

Anmärkare:

1. 1. (ſe Anmärka 1): observator, notator.
2. 2. (ſe Anmärka 4): notator, reprehensor.

Anmärkning:

1. 1. i allm. gjord, ſkrifwen, uttalad iakttagelſe (l. omdöme) om ngt: observatio, animadversio, notatio; göra en anm. = Anmärka 3; ej kunna tillbakahålla en a. non possum retinere, quod sentio.
2. 2. a. till en författare: annotatio, annotatiuncula (explicatio, commentatio, commentarius); enarratio.
3. 3. = klandrande a.: nota, notatio, notio (censoris); reprehensio.

Anmärkningswärd: notabilis; animadversione dignus; memorabilis.

Annaler: annales.

Annaliſt: annalium scriptor; qui annales scribit l. scripsit.

Annalkande, part. (till nalkas, anwändt om tid): adventans, appropinquans, imminens, impendens.

Annalkande, subst.: appropinquatio.

Annamma (af det tyſka annehmen, endaſt i kyrkoſpråket och i wisſa hwardagsuttryck anwändt ord): capere; accipere (preces alicujus).

Annan, plur. andre, andra (jfr Andre):

1. 1. i allm. (utmärkande olikhet): alius; a. än (utan negation) alius atque l. quam; icke a. (hwilken a.?) än non alius nisi (utom, mer än), præter quam (ingen a. än = den ſamme ſom); – jag kan ej annat än medgifwa facere non possum, quin concedam; – annan mans (tillhörighet) alienus; – ſärſkilda uttryck: en – en annan alius – alius; hic – ille: aliud est dissimulare, aliud tacere; gång efter annan saepius, identidem; en och annan unus et alter, unus alterve; en eller annan aliquis (ubi quidque esset, semper aliquo modo odorabantur, C.); hwar annan ſe Hwar; helt a. plane, longe alius; en a. gång alio tempore; i annat fall aliter (ſe Fall); det ſkall bli annat af, ſe Blifwa.
2. 2. = en till af ſamma ſlag: en a. Cicero alter Cicero.
3. 3. = näſtan; den med hwilken ſubjektet för tillfället har att göra: alter (nulla pars vitae vacare officio potest, sive tecum agas alqd sive contrahas cum altero, C.).

Annandag: secundus dies festi.

Annandagsbröllop: repotia.

Annars:

1. 1. = på annan tid, wid annat tillfälle: alias, alio tempore, aliis temporibus (numquam alias militibus carior fuit, L.); om ort tillſammans med ett ortsadverb: mångenſtädes a. multis aliis locis.
2. 2. = i annat hänſeende, för öfrigt: alioquin; en a. lärd och klok man homo alioqui doctus et prudens; i ſynnerhet i hypotetiſka uttryck: si modo [nos quidquid attulimus (ad literas latinas adjumenti), si modo aliquid attulimus, a philosophis adjuti (sumus), C.]; si quidem (C. de Off. I. § 72).
3. 3. = i annat fall, (på annat ſätt): aliter, alio modo; (aliter neque civitas regi neque declarari animi magnitudo potest, C.); (quod nisi fit; nisi ita est); tig, a. är du dödſens moriere, si miseris vocem.
4. 4. = ytterligare, mera: praeterea; önſkar du a. ngt estne praeterea, quod desideres?

Annorledes, Annorlunda: aliter, alio modo, alia ratione, secus; a. än ſe Annan; nu ſer det annorlunda ut, nu låter det a. mutata res est; aliter loquuntur; alius (hominis) hominum sermo nunc est; tänka a. än förr sententiam mutasse; aliter sentire; det ſlog a. ut än wi förmodat res praeter (nostram) exspectationem cecidit.

Annorſtädes: alibi; alio loco; alia parte; a. hän aliorsus, in aliam partem; a. ifrån aliunde.

Annotera, Annotation ſe Anteckna, Anmärka.

Annbok: carpīnus.

Anomali: anomalia (i grammatiſk men., Varro de l. l.); aberratio a regula.

Anonym: a. ſkrift liber sine nomine, sine auctore (vulgatus); a. författare (scriptor incertus, incerti nominis); scriptor non nominatus, non nuncupatus (ignotus).

Anor: majores; majorum imagines; uppräkna ſina a. majores numerare; leda (härleda, räkna) ſina a. från ngn originem nobilitatis suae ducere ab aliquo; alqm nobilitatis suae auctorem habere (C. de Fin.); stemma repetere ab aliquo, Mt.; en ſlägt med många (gamla) a. vetus nobilitas, gens antiquae nobilitatis; räkna gamla a. ex gente vetusta esse; en man med a. homo nobilis; en man utan a. homo ignobilis, novus; homo per se notus, nulla commendatione majorum.

Anordna:

1. 1. collocare, disponere, componere (= uppſtälla i ordning; i denna betydelſe brukas rättare det enkla verbet ordna; jfr nedan); ordinare, instituere (omnia), constituere (sacra, gudstjenſten, religionswäſendet); designare, describere; curare (i allm. = ombeſörja); a. delarne af ett föredrag disponere (jfr Förordna).
2. 2. anordna en utbetalning curare; perscribere; ſe Utanordna.

Anordning: collocatio (jfr Anordna); dispositio (i ett föredrag – est rerum inventarum in ordinem collocatio); designatio (librorum in bibliotheca; totius operis – werldens betraktad ſåſom en byggnad); descriptio (= planritning, -läggning); ordinatio (Pn. ep.).

Anpart = hwars och ens del: pars, portio; ſe Andel.

Anrop:

1. 1. = lyſtringsrop (wer da?): inclamatio.
2. 2. = anropande, åkallande: invocatio.

Anropa:

1. 1. = ropa an: inclamare alicui och alqm.
2. 2. = anropa om hjelp, åkalla: invocare (vocare, poet.), implorare deum, auxilium alicujus, fidem alicujus.

Anropande:

1. 1. (jfr Anrop 1): inclamatio.
2. 2. invocatio, imploratio.

Anrycka: (utom i part. præs. wanligen rycka an): pedem, gressum, signa inferre; infestis signis (aggredi) accedere, appropinquare; instare.

Anryckande: accessus, appropinquatio hostis; ſpörja, frukta fiendens a. hostem accedere l. instare comperire, hostem instantem timere.

Anrätta:

1. 1. a. mat, en rätt = laga: coquere, condire (miscere, temperare); = framſätta apponere (in patinis o. ſ. w.); a. en måltid coenam, convivium parare, apparare (convivium opipare, (C. de Off. III. § 58); exornare (convivium, Sa. Jug. c. 85); instruere (epulas, L.; mensam; penum struere, Vg.).
2. 2. i hwardagsſpråket l. gammaldags = anordna, tillſtälla, anſtälla.

Anrättning:

1. 1. matens a. conditio; appositio.
2. 2. konkret: det ſom anrättas, rätterna och hwad dertill hörer: apparatus (magnifici, Persici); paratus; – cibus, victus, mensa, coena; enkel, ſimpel a. cibus parabilis, victus tenuis; mensa brevis, coena brevis (Hor.); öfwerflödiga a-r coena copiosa, (dubia), abundantissima (jfr apparatus), epulae profusae (C.).

Ans: cultus (corporis – victus et c. kroppens uppehälle och a. –; agri, vitis); cultura (agri; animi); curatio (corporis); ſpråkets a. perpolitio, expolitio.

Anſa: 1.: curare (corpus), colere (corpus – mera = putſa, ſmycka; vitem, agrum); polire, expolire, perpolire (agrum polire, Varr.; pumice frontem libelli po., exp.; sermonem, orationem perpolire; ett anſadt, wårdadt ſpråk oratio polita, accurata).

Anſats:

1. 1. a. wid ſpringande: impetus, conatus, conamen; med en ſtark, wäldig a. magno, vehementi impetu (L. I. cap. 25); magno conamine, Ov.; taga a. impetum capere, conatum capere (L. III. 5, 6); conamen sumere (saliendi ab aliqua re), Lucr.
2. 2. drift till ngt, anlag, begynnelſe: impetus; conatus; semen, initium; indoles, proclivitas (om ordens ſynonymi jfr Anlag).
3. 3. = anfall af en ſjukdom l. en känſla: impetus morbi, Pn.; (hafwa en a. af wälgörenhet: benignitate uti repentino quodam, quasi vento, impetu animi incitatum); repentinus motus animi, repentina vis morbi; (i en a. af förtwiflan repentina desperatione motus).

Anſe:

1. 1. (föråldradt) anſe ſå l. ſå = betrakta, bedöma, mot ngt hyſa en känſla l. iakttaga ett förhållande: a. med gunſtiga ögon benignis oculis, aequis oculis (animo) aspicere aliquid; med wälbehag a. probare; boni consulere; a. med wördnad colere, revereri; a. med förakt contemnere.
2. 2. a. ngt för ngt, anſe ngt wara ſå l. ſå: putare, existimare, (i aktivum) ducere, (wanl. i pasſ.) habere (alqm bonum virum existimare; nihil mali Scipioni accidisse puto); censere (der det är fråga om att pröfwa rätt l. ſkäligt, derför wanl. i fråga om officiella yttranden, äfwen med ut, ne och med inf. præſ.: censeo Carthaginem esse delendam; delubra in urbibus esse censeo, C.); reri; judicari; anſes videri.

Anſedd (part. till Anſe i betydelſen 1):

1. 1. relativt: wäl a. probatus, spectatus; wara wäl a. bene audire; wara wäl a. ſſ. talare bonum oratorem existimari; illa a. infamis, infamatus; wara illa a. male audire.
2. 2. abſolut: anſedd: nobilis (= ſom har ett namn, berömd, motſ. oberömd, inglorius), t. ex. n. philosophus, n. vinum; nobilitatus (= frejdad); amplus, (magnus), honoratus, illustris (= förnäm, genom ſin ſamhällsſtällning anſedd, anſenlig, motſ. tenuis); gravis (= ſom har auktoritet l. förtroende; betydande, aktad): homo (pietate g.); g. negotiator (aktad handelsman); honestus (= aktad, hederlig, motſ. sordidus: nomen honestum, locus h., genus h.; clarus magis, quam h., mera frejdad än aktad); conspicuus (vir = förnäm), T.; liberalis (ädel, motſ. låg, ſimpel); – föga a. ignobilis (oberömd); parum honestus; levis (ſ. ſaknar auktoritet l. förtroende); sordidus (quaestus, yrke); – (wara) anſedd ſſ. lärd, för lärdom laude doctrinae (philosophiae) florere; in philosophia, in eloquentia clarum et nobilem esse; magna ejus in philosophia fama est, magna de ejus peritia opinio est.

Anſeende:

1. 1. = det att wara (wanl. wäl) anſedd l. det ſätt, hwarpå ngn är anſedd: existimatio, fama (= moraliſkt a.; frejd; tueri häfda –; bona); auctoritas (på andliga företräden l. på år och ſamhällsſtällning grundad auktoritet – philosophi, senatus, senis); gratia (perſonligt inflytande hos ngn); nobilitas; magnum nomen, magna fama = berömdt namn, ſtort rykte; – splendor, amplitudo = blott yttre a. (på grund af ſocial ſtällning), glans; ſtå i a., hafwa, åtnjuta a. esse summa auctoritate; florere (laude probitatis för redlighet; praeter ceteros; aliqua re; in arte aliqua; maxime, magnopere. – jfr C. de Am. § 4, de Or. III. § 7; N. Milt. 1. 1); valere auctoritate, gratia apud alqm; bröderne Catulus åtnjöto ſtort a. för ett rent ſpråk bene loquendi de Catulis magna opinio, C.; de åtnjuta a. för redlighet, dygd, oegennytta eorum virtus – – probatur, C. Am. § 19; – gifwa ſig a. af att wara lärd docti viri speciem prae se ferre, velle doctum se videri; få a. af speciem gerere sapientis (C. de Off. III. § 16); – ringa a. parva, levis auctoritas; ignobilitas; tenuitas.
2. 2. = betraktande, hänſigt:
   1. a. i uttrycket: anſeende till perſonen respectus hominum; ambitio; lagen har intet a. till perſonen non ex personis (sed ex genere quaestionis) pendent (jura), causae, C.; när Gud är intet a. till perſonen apud Deum personarum dignitas discrimen non facit; (Deus omnibus communis est).
   2. b. i uttrycket: i anſeende till, hwilket i latinet återgifwes med propter, prae (Catulum omnes diligimus propter ejus eximiam suavitatem; prae tempestatis iniquitate iter facere non poterat); märk äfwen desſa wändningar: man förlät honom i a. till hans ungdom ejus aetati venia data est; man förlät honom i a. till hans faders förtjenſter patris meritis condonatus est; beundra ngn i a. till hans (för hans) tapperhet admirari alicujus fortitudinem; – äfwen kan i anſeende till, då det är lika med i hänſeende till, återgifwas med blott ablativ (abl. respectus): den förſte i anſeende till åldern aetate princeps.

Anſenlig:

1. 1. = af ett ſtåtligt utſeende: speciosus; conspicuus; decora specie.
2. 2. = förnäm, anſedd: amplus, illustris, magnus (gens, familia, domus).
3. 3. i allm. = ſtor, betydande, betydlig: magnus.

Anſigte: os (konkret; = framſidan af hufwudet, ”ſynen”); os rubicundum, pulcherrimum; mager i a. macilento ore; wända a. mot, till ngn os obvertere alicui, convertere in alqm; ſe ngns a. os alicujus (contra) aspicere (ſe vultus nedanför); ſlå ngn i a-t os adversum alicujus verberare; förwridet a. os distortum; frons eg. panna, i betydelſe af os ſärſkildt med afſeende på det wexlande anſigtsuttrycket; ſtå a. mot a. frontibus adversis consistere; frons est janua animi; f. serena; fronte occultare sententiam, C.; f. laeta, proterva, Vg., Hor.; facies, forma, abstr. = anſigtsbildning, anletsdrag: pulchra facie esse, nosse aliqm de facie; formae dignitas bonitate coloris tuenda est, C.; species oris = anſigtets utſeende: promissa barba et capilli efferaverant speciem oris (L. II. 23); vultus = uppſyn, anſigtsuttryck, ngns blickar: v. est imago animi; v. in nullo animante praeter hominem est; v. severus, tristis, laetus, liberalis, ingenuus allwarſamt, dyſtert, gladt, ädelt a.; uttrycksfullt a. os argutum, vultus argutus; ſe (wåga ſe, wilja ſe) ngn i a-t (= möta ngns blickar) vultum alicujus aspicere, intueri; det ſynes på hans a. ex vultu apparet, eminet; glädje, förtwiflan ſtod att läſa i allas a-n in omnium vultu eminebat laetitia, desperatio (L.); toto ex ore eminebat crudelitas (grymhet ſtod präglad i hans a.); nöden, lidandet, ſorgen hade tryckt ſin ſtämpel på hans a. facies (os) tanquam egestatis, laborum, doloris vestigiis quibusdam impressa erat (efter C.).

Anſigtsbildning: forma l. conformatio oris; facies, forma.

Anſigtsdrag: (wanligare är anletsdrag): lineamenta oris; facies (f-e patris similis); förwrida ſina a. os distorquere, vultus mutare; de kära a. cari vultus.

Anſigtsfärg: color (oris); friſk a. bonus, verus color.

Anſigtsſpel: vultus (mutabiles).

Anſigtsuttryck: vultus (ſe Anſigte).

Anſigtswinkel: *oris angulus.

Anſkaffa: parare, comparare (ſig l. andra ngt); videre (= ſe ſig om efter), providere (rem frumentariam); a. penningar mutuam pecuniam sumere, dare; för penningar a. pretio parare, emere, ministrare (administrare), subministrare alicui alqd = gå till handa, förſörja, förſe med ngt; suppeditare (ngn annan, det han behöfwer, i tillräcklig mängd); a. hjelp auxilium, remedium petere, quaerere; a. hjelpare, läkare ministros, medicum arcessere.

Anſkri: clamor, conclamatio; upphäfwa, gifwa till ett a. clamorem tollere, edere; conclamare.

Anſkrifwen: wäl a. hos ngn acceptus, gratus, gratiosus, carus alicui (in vulgus); illa a. ingratus, odiosus, invisus alicui; wara wäl, illa a. (deßutom): probari, placere alicui; displicere alicui, improbari ab aliquo; – wara öfwer allt wäl, illa a. bene, male audire; bene existimatur de illo; – med omwänd konſtruktion: jag är wäl a. hos honom ille mihi favet; blifwa illa a. hos ngn in reprehensionem, vituperationem, invidiam alicujus incurrere.

Anſlag:

1. 1. uppſpikad kungörelſe om ngt: promulgatio (legis, af ett lagförſlag); tabula (proposita, fixa, proscripta; t. auctionaria anſlag om auktion); göra a. om ngt, genom a. tillkännagifwa promulgare (legem); proponere, proscribere [edictum, auctionem, diem auctionis; proscribit (tabulam), se auctionem facturum].
2. 2. a. på ſträngar: pulsus chordarum; muſikſtycke med kraftigt, lätt a. carmen fortiori, leviori plectro (Hor.).
3. 3. = plan (wanligaſt med bibetydelſe af arg liſt): (conatus); consilium; dolus (machina, ars, artificium); förſåtliga a. insidiae; uppgöra, förehafwa a. (mot ngn) consilium inire, capere, agitare animo, volvere in alqm; dolos alicui parare, intendere; dolis petere alqm; insidias, pestem moliri alicui, machinari in alqm förehafwa förſåtliga, mordiſka a. mot ngn; imminere alicui (Nicander Piraeeo); lyckas i ſina a. consilium perficere; fånga, ſnärja ngn medelſt liſtiga a. machinis labefactare, capere alqm; hans a. mißlyckades doli frustra fuere, consilia non habuerunt eventum; göra ngns a. om intet (conatus alicujus comprimere, conatu dejicere alqm), consilia, dolos alicujus frustrari, evertere, fallere, convellere.
4. 4. pecunia alicui rei decreta, constituta (jfr Nep. Arist. III.).

Anſlagstafla: tabula (auctionaria, legum, proscriptionum etc.).

Anſluta ſig (till):

1. 1. om perſoner: i eg. men. omedelbart: corpori, lateri alicujus se adjungere, haerere; ad alqm se applicare, anniti; till ngns följe comitem, socium se adjungere (addere) alicui; comitari alqm (i eftertruppen –: agmen, cogere, claudere); i umgänge: ad alicujus familiaritatem se applicare, se adjungere, se conferre; a. ſig till ngn ſſ. beſkyddare, bundsförwandt ad alicujus societatem se adjungere, in alicujus fidem et clientelam se conferre, partes (castra) alicujus sequi; a. ſig till ngns mening accedere partibus, sententiae alicujus; assentiri alicui; sententiam alicujus, alqm sequi, sectam alicujus sequi, amplecti sententiam alicujus; förmå ngn att a. ſig till ngn ad alicujus partes, sententiam alicujus adjungere alqm; alicui, sibi conciliare alqm.
2. 2. om ſaker: i rent yttre mening: (proxime = omedelbart) adjunctum, continuatum esse, continuari, continentem esse alicui; om omſtändigheter = tillkomma accedere (jfr Angränſande).

Anſlutning: adjunctio (hominis ad hominem); applicatio (clientis ad patronum).

Anſlå:

1. 1.
   1. a. a. en ſträng, en ton pellere, pulsare, (tangere) nervum, chordas, lyram (increpare lyram digitis, Ov.); a. en gladare ton laetius alqd canere.
   2. b. oeg.: a. en ſträng i ngns bröſt, a. ngn, ſlå an på ngn: pellere, movere, tangere sensus, animum alicujus; commendari, placere alicui.
2. 2. = göra ett anſlag, medels anſlag tillkännagifwa l. offentliggöra: promulgare (legem); proponere, proscribere (tabulam, edictum; alqm esse, futurum esse); figere (leges, tabulas; verba minacia).
3. 3. decernere, constituere, destinare (pecuniam ad ludos decernere, C.; manubiae Pometinae operi – ɔ: templo Capitolino – destinatae, L. I. 55; – captivam pecuniam in aedificationem templi seposuit, ibm 53); dare; i teſtamente a. legare alicui.
4. 4. = (genom öfwerſlag) beräkna: aestimare, censere: hans förluſt anſlogs till 5000 ſeſtertier ejus damnum V milibus aeris aestimatum est; hans förmögenhet anſlogs till 50,000 ſeſt. censebatur L milibus; duci.

Anſlående: ad animos movendos aptus; gratus.

Ansning: cultus, cultura (ſe för öfrigt Ans).

Anſpann: jumenta.

Anſpela: alludere rei alicui (Val. Max.); (joco) significare alqd, designare alqd.

Anſpråk:

1. 1. a. ſom göres; fordran i allm.: postulatio, postulatum; = käromål: petitio, actio; framſtälla, komma med a. afferre, interponere postulata; billigt, odrägligt, oförſkämdt a. postulatio aequa, intolerabilis, impudens; taga kännedom om, erkänna ngns a. cognoscere, accipere alicujus postulata, concedere, (satis facere) postulationibus alicujus (postulanti); proteſtera mot ngns a. resistere p-bus alicujus (postulanti); vindiciae = i rättens form gjordt a. på egande rätt till en ſak; – göra a. på ngt i allm.: postulare alqd; wäcka a., i laga ordning göra ſina a. gällande på ngt petere alqd (C. de Or. I. 37), lege agere in alqd; i juridiſk och allmän men.: (suo jure) vindicare alqd (libertatem; id quod est oratoris proprium, apte, distincte, ornate dicere – videor meo jure quodam modo vindicare; – partem gloriae ad se, L.); i icke juridiſk men.: sibi sumere, assumere, arrogare, ad se trahere alqd, sibi deposcere, appetere (imperium); imminere rei; affectare alqd, aspirare ad alqd (ad laudem); – göra a. på att postulare (se scire alqd; se sapientem appellari; non parere, sed imperare, N.; ut tyrannus appelletur, C.); velle (existimari, videri doctum); – ſtora a. (på erkännande) arrogantia, nimia arrogantia; hafwa ſtora a. magna postulare, sibi assumere, sibi arrogare; en man med ſtora a. homo arrogans; en man med ſmå a. homo modestus.
2. 2. a. ſom ngn eger: jus; göra gällande ſina a. jus suum persequi; jus postulare; lege agere in alqm l. alqd; suo jure postulare alqd; afſtå från ſina a. de jure suo decedere, concedere; hafwa a. på ngt jus habere in rem; res debetur alicui; optimo, suo jure assumere, vindicare sibi alqd; jag har inga a. nihil est, quod meo jure mihi vindicare possim; nihil mihi assumo l. arrogo; – auctoritas = laga a. på (förmonsrätt till) ngt (rata rerum a., C.).
3. 3. ſärſkildt märkes uttrycket: taga i anſpråk: en rättighet jus sibi vindicare, jure uti; taga i a. ngns tid tempus alicujus morari; alqm occupare, detinere, distinere; min tid, werkſamhet tages i a. af mångahanda beſtyr variis negotiis distringor, occupor, occupatus sum; taga ngns uppmärkſamhet i a. audientiam alicujus deposcere (auribus alicujus se inculcare); jag begär att få taga eder uppmärkſamhet i a. aures mihi praebete, commodate, quaeso; advertite animos, attendite, quaeso; allt för länge har jag tagit eder uppmärkſamhet i a. nimis diu vos tenui, detinui, moratus sum, demoratus sum; taga ngns krafter i a. exercere (allt för mycket: exhaurire) vires alicujus.

Anſpråksfull: appetens, cupidus (ſ. will ega mycket); protervus (oförſynt); arrogans (i fråga om erkännande af förtjenſt); ambitiosus (= fåfäng).

Anſpråksfullhet: appetens animus; arrogantia; ambitio.

Anſpråksfullt, adv.: cupide; appetenter; arroganter.

Anſpråkslös: i fråga om beſittning: non appetens; parvo contentus; i fråga om rättighet och erkännande: modestus, verecundus, demissus (Hor.); summissus (quanto sumus superiores, tanto nos geramus summissius); simplex (enkel, flärdlös, motſ. ambitiosus).

Anſpråkslöshet: non appetens animus; modestia, verecundia; summissus animus; simplicitas (= enkelhet i ſätt att wara).

Anſpråkslöſt, adv.: modeste.

Anſtalt:

1. 1. ſom göres: apparatus (paratus, poet.), opus; apparatio (rei för en ſak); a. för en byggnad machina, för belägring moles, opus; = anläggning, widlyftiga tillredelſer, bråk apparatus, moles, molimen (magna mole, magno molimine rem agere, gerere alqd; non opus est tanto apparatu ad bene dicendum); pompa (ſtåt, upphäfwelſer); göra a-r curare, parare, apparare, disponere; göra ſtora, präktiga a. magna moliri, magnifice (multa) apparare; instructius, apparatius rem gerere; klokt, liſtigt träffa ſina a. prudenter, astute providere, consulere; göra, träffa a. för ngt parare, apparare alqd (bellum, fugam, convivium, iter), comparare (bellum); parare, comparare, providere ea, quae ad rem opus sunt; exornare (convivium); adornare (fugam); träffa a. för wintern hiemi providere, prospicere; träffa, foga a. om penningar, om betalning pecuniam parare, curare (anordna); träffa a. att, att icke curare, videre, providere, prospicere ut, ne (cura, ut gerantur omnia; videant consules, ne quid detrimenti capiat res publica).
2. 2. = inrättning: offentliga a-er instituta publica; uttryckes, der ändamålet ſkall beſtämmas, med ſpeciella ord: underwisnings-, bildningsanſtalt: ludus, schola; seminarium; officina (sapientiae, C.); ſjukwårdsanſtalt valetudinarium; a. för uppdragande af träd seminarium.

Anſtifta (= ſtifta, tillwägabringa, uppwäcka, i ond mening): conflare (malum, seditionem, tumultum); conciere (L.), concitare (discordiam, seditionem); machinari (calamitatem); moliri (invidiam, pestem, discordiam); facere (conjurationem); creare (malum); movere (tumultum); struere (bellum, calamitatem); serere (bella ex bellis; lites, L.); auctorem, satorem, artificem esse rei; a. förwirring turbare; miscere (nova mala; omnia = a. allmän förwirring).

Anſtiftan: på ngns a. impulsu, inductu alicujus l. aliquo auctore (Cs.); impellente, concitante, incitante; Vejenterne började krig på a. af Tarquinius bellum moverunt Vejentes a Tarquinio concitati.

Anſtiftare: concitator (belli, C.); concitor (L.); impulsor; sator (litis, L.); auctor (Caesaris interficiendi, af mordet på C.); architectus (sceleris, C.); caput (conjurationis).

Anſtiftelſe: concitatio (ſe Anſtiftan).

Anſtor: generosus, nobilis.

Anſtryka: colorem inducere; linere, illinere, oblinere, fucare aliqua re (jfr Beſtryka).

Anſtrykning:

1. 1. handlingen: litura, circumlitio.
2. 2. det ſom är anſtruket:
   1. a. eg.: color inductus, illitus; pigmentum.
   2. b. bildligt = ſken: species; = karakter, ton, tycke: color (oratorius, poeticus); a. af humor color urbanus, urbanitatis; får en a. af fin bildning urbanitate coloratur (oratio); hafwa en a. af lärdom literis tinctum, imbutum esse.

Anſtränga, Anſtränga ſig:

1. 1. med ſubjektet ſjelft l. deß lemmar, krafter till objekt: contendere omnes nervos, oftare intransitivt = anſtränga ſig med ngt, ſål. a. ſina krafter, ſin röſt, ſina ögon viribus, voce, oculis contendere; intendere ingenium a. ſina ſjälsförmögenheter (Sa.); attendere animum anſtränga ſin uppmärkſamhet; niti (corpore, labore a. ſina kroppskrafter, ſin arbetskraft); anniti, conniti, eniti; a. ſig för ngt contendere, niti o. ſ. w. ad alqd – ad laudem –, ad rem patrandam, consequendam; de re; för att ngt må ſke l. icke ſke ut, ne sit, fiat alqd; a. ſig på det högſta summa uti contentione; magnopere vehementer contendere; a. ſig öfwer höfwan l. förmågan nimis contendere, supra vires anniti; a. ſig förgäfwes frustra tendere.
2. 2. med yttre objekt: a. ngn exercere, fatigare alqm; arbetet anſtränger honom l. hans krafter för mycket labor premit, urget, conficit alqm.

Anſträngande: om arbete gravis, magni laboris res l. negotium; laboriosus.

Anſträngd: intentus, contentus; attentus (animus uppmärkſamhet).

Anſträngning: contentio (vocis, laterum, totius corporis; = arbete labor); med ſtor a. contentis viribus, enixe; utan a. sine contentione, sine ullo labore; göra ſtora, wåldſamma a-ar omni ope contendere et conniti.

Anſtucken: morbo infectus, correptus; errore, malis moribus infectus, imbutus.

Anſtå:

1. 1. = pasſa, höfwas: decere alqm, convenire alicui, dignum esse aliquo; icke a. dedecere alqm, indignum esse aliquo; abesse a persona l. dignitate alicujus; alienum esse ab aliquo, a re, aliquo, re, alicujus rei.
2. 2. = behaga: placere.
3. 3. = uppſkjutas, hwila (om ſaker): ſaken anſtår, får a. l. ngn låter a., det får a. med en ſak res differtur, in aliud tempus rejicitur; procrastinatur; mora interponitur; dies prorogatur rei solvendae det får a. med betalningen.

Anſtånd: (till Anſtå 3): = uppſkof: ſaken har a., det har a. med ſaken res differtur, procrastinatur, in aliud tempus rejicitur; lemna, bewilja ngn a. med en ſak (med betalningen, betalnings a.) dies aliquot alicui ad solvendum prorogare (C.); diem (rei solvendae) propagare alicui (C.); spatium dare alicui; dieculam addere alicui (Ter.); moram – interponere alicui; lemna en anklagad a. hominem ampliare (C.), causam ampliare; ſaken tål, medgifwer ej a. res differri nequit, non recipit cunctationem (L.).

Anſtälla:

1. 1. ngt (en handling): facere (sementem, caedem blodbad, ludos, sacra, funus, tumultum); edere (cladem, L.); instituere (delectum, sermonem); celebrare (= fira, ludos, exsequias, nuptias, festos dies, ferias, epulas); habere (hålla – disputationem, quaestionem – underſökning –, consilium, deliberationem); parare, apparare (= göra anſtalter för, convivium); efficere (nuptias alicui, rerum commutationem); agere (= förrätta, delectum, censum); procurare (sacra); – ofta ſammanfattar latinet detta verb med deß objekt i ett enſamt verb: a. blodbad på l. bland fienderne hostes caedere; a. underſökning, ranſakning quaerere de re, inquirere in rem; a. wal af embetsmän magistratus creare; a. öfwerläggning, rådplägning, förwirring, omſtörtning deliberare, consultare; omnia perturbare, evertere; – ofta måſte mera ſpeciella verb anwändas: a. rättegång mot ngn litem intendere alicui, inferre in alqm; lege agere cum aliquo; a. ſenatsſammanträde senatum vocare (någonſtädes in locum); a. bönedag supplicare; a. begrafning funus ducere alicui; (jfr Tillſtälla).
2. 2. ngn: muneri praeponere, praeficere alqm; instituere alqm (scribam, ſåſom –); munus, negotium deferre, mandare alicui.

Anſtällande: af lekar, ſkådeſpel celebratio, apparatio, -tus ludorum; a. af bönefeſt supplicatio.

Anſtällning (jfr Beſtällning): munus, negotium; – få, hafwa en a. ſåſom – muneri (scribae) praefici, praeponi, praeesse.

Anſtändig:

1. 1. relativt: a. för ngn = ſom anſtår, höfwes en perſon: i allmänhet decorus (C. de Off. I. § 97); aptus (haec scenicis apta sunt, nobis dissoluta, C. de Off. I. § 129); honestus (hae artes sunt iis, quorum ordini conveniunt, honestae, C.).
2. 2. abſolut:
   1. a. i allm. om ſaker = det ſom anſtår alla menniſkor l. ſärſkilda med afſeende på ſtånd, ålder, kön: decorus; det a-a decorum (C. l. c.); honestus (ars, artificium, munus); ingenuus, liberalis (motſ. sordidus) = det ſom fordras af lefnadswett och fribornes ſamhällsſtällning (jocus, quaestus; liberali custodia virginem tenere); a. drägt vestis non indecora (jfr nedan); a. bergning, lefnadsſätt victus cultusque vitae humanus (ſſ. det höfwes en menniſka), liberalis (efter en bildad menniſkas wilkor och behof); lefwa på a. fot humane, liberaliter, (non sordide) vivere; urbanus (= enlig med konventionel ton).
   2. b. = ſedeſam, ärbar, tuktig: modestus (mulier, mores, sermo); verecundus (motſ. obscenus, ſom ej ſårar l. ſtrider mot blygſamheten, C. de Off. I. § 127; adolescens, verba, vultus); probus (= dygdig: lasciva est pagina, vita proba, Mt.); pudicus [virgo (intacta), conjux (fida), vir (non incestus)]; a. drägt vestis modesta, verecunda (severa, i fråga om äldre menniſkor).

Anſtändighet:

1. 1. i allm. känſla för och iakttagande af det pasſande l. det anſtändiga ſjelft: decorum (= det anſtändiga; kan ej brukas med genitivus posſesſivus), decus (decus conservare, servare); decoris conservatio, jfr C. de Off. I. § 96 ff.; modestia (ibm § 142); bonus mos, mos; det hör till utwärtes a. ad honestam speciem pertinet; iakttaga yttre a. famae l. existimationi consulere; det ſtrider mot a. indecorum est; humanitas (= folkwett; ab h-te discrepat in foro saltare); urbanitas (ſällſkapswett).
2. 2. = ſedeſamhet, ärbarhet, ordentligt lefnadsſätt: verecundia, modestia; mores modesti, verecundi, pudici; – frugalitas; det ſtrider mot a-ten turpe, inverecundum, flagitiosum est, abhorret a verecundia.

Anſtändigt:

1. 1. i allm. (jfr Anſtändig 1, 2a): decore, honeste; liberaliter, humane.
2. 2. ſärſkildt (Anſtändig 2b): verecunde, modeste, frugaliter.

Anſtöt:

1. 1. = påſtöt, förſta anledning till ngt: pulsus, impulsus.
2. 2. = anfall af en ſjukdom o. dyl. (ſe Anfall, Anſats): impetus; accessio.
3. 3. = förargelſe (i ſedlig men.): gifwa, wäcka a. (genom ſeder och beteende): alqm offendere, alicui offensioni esse; res habet offensionem, odio est; taga a. af ngt offendi (moribus alicujus); offendere alqd, in aliqua re.

Anſtötlig: indecorus; asper; inverecundus (parum verecundus); flagitiosus, odiosus; quod est offensioni, quod offendit, non vacat offensione; a. lefnadsſätt vita turpis, flagitiosa, probrosa; vita mali exempli, pessimi exempli; a. tal sermo obscoenus.

Anſtötlighet:

1. 1. i allm.: tristitia, asperitas, offensio; id quod res habet offensionis (lenitate verborum mitigare); konkret: res odiosae, res quae offendunt.
2. 2. i ſedlig men.: turpitudo; obscoenitas; konkret: res turpes, verba obscoena.

Anſwar: ratio = a. ſom kräfwes af ngn, hwartill ngn ſtår; auctoritas = att gälla ſſ. upphofsman l. tillſtyrkare till ngt; onus, periculum a. hwari ngn ſtår; culpa, fraus; noxa, noxia; poena = ſkuld l. ſtraff, ſom faller på l. drabbar ngn; ſåledes: ſtälla, fordra ngn till a. (att ſåſom brottslig anſes och ſtraffas) för ngt rationem rei exposcere, reposcere ab aliquo l. poscere, postulare (arcessere) alqm de re; äfwen culpae, vitio, crimini dare alicui alqd; ſtå i (uppbära, taga på ſig, ikläda ſig) a. sustinere, suscipere, recipere grave onus (C. de Off. III. § 6); periculum rei l. enſamt rem praestare; du ſtår i a. för dina underlydandes ej blott handlingar, utan ock ord inferiorum tibi (praetori) non solum facta, sed etiam dicta praestanda sunt; hos ngn alicui; ministros imperii tui sociis praestas (C.; jfr Anſwara); på mitt, ditt a. periculo meo, tuo; undandraga, afſäga ſig a-t för ngt auctoritatem rei defugere; nullam suam ejus rei culpam esse testari; lägga på ngns a. injungere alicui onus, officium; taga på ſitt a. in se recipere, suscipere; a-t härför hwilar på honom illius culpa est; ille auctor (artifex) est, in culpa est, in noxa est; noxa, culpa est penes illum; laga a. fraus (ast quid turbassitur in agendo, fraus actoris – i. e. den föredragandes – esto, C. de Leg. III. § 11. 42); culpa: senatori, qui nec aderit, aut causa aut culpa esto (i. e. ſtånde laga a. för uteblifwandet, om ej han gitter anföra laga förfall, ibm § 11); ware a. ſamma eadem fraus l. poena esto; res fraudi est alicui; frikännas från a. culpa liberari, absolvi; noxae eximi; utſätta ſträngaſte a. poenam gravissimam proponere; wid ſträngaſte a. förbjuda gravissima poena sancire; hans a. blir ſtort, drygt graves poenas dabit, subibit.

Anſwara: a. för ngt = wara anſwarig för ngt: praestare culpam rei (C. de Or. I. § 112) l. blott rem, alqd esse, futurum esse: rationem rei reddere l. reddere debere [ratio alicui reddenda est; satis est ea praestari, quae sint linguā nuncupata; damnum, vitium rei emptae p., C. de Off. III. § 65, 66, 67. 56; ministros imperii sociis (dat.) debet praestare (imperator); satis est se quemque praestare; praesto, sumptum nunquam melius poni posse]; – spondere, fidem interponere = åtaga ſig anſwar, göra ſig anſwarig för ngt: spondere futurum, ut; – du ſkall härför a. med ditt lif tui capitis periculo haec res agetur, tuum caput in hac re agetur; caput tuum pro hac re obnoxium est; recipere, in se recipere alqd, officium aliquod; recipere se facturum esse, fore alqd; a. för ngn pro aliquo (C.) recipere, respondere.

Anſwarig: auctor (= den ſom gör l. gjort ngt på eget anſwar – t. ex. a. utgifware auctor, ej = scriptor, libri editi); obnoxius; wara a. för ngt för (inför) ngn rationem rei alicui reddere debere; culpam rei l. blott rem alicui praestare debere, alicui pro re obnoxium esse; onus rei gerendae sustinere; göra ſig a. för ngt auctoritatem rei non defugere; onus, rem suscipere, in se recipere; culpam praestare; se obnoxium facere alicui pro aliquo (L.); göra ngn a. för ngt (om ngt ſom ſkall göras) onus imponere alicui; (för ngt gjordt) culpae, crimini dare, vertere, tribuere alicui alqd; rationem rei reposcere, repetere, exposcere ab aliquo.

Anſwarighet ſe Anſwar.

Anſwarsfull: gravis, magnus; periculosus.

Anſwarsſkyldig = Anſwarig.

Anſätta: premere (hostem p. et instare; adversarium lite, quaestione – med ſpörsmål; ab hostibus premi); instare (hostibus; accusatori ultro); urgere (hostem); persequi, insequi (alqm armis; accusatione); fatigare; anſättas, wara hårdt anſatt af ſjukdom morbo premi, fatigari, laborare.

Anſökan, Anſökning: petitio, libellus, codicilli; göra en a. om ngt (libello scripto, misso) petere alqd; bewilja, afſlå a. petenti veniam dare, denegare alqd; preces accipere, repudiare.

Antaga:

1. 1. = emottaga ett anbud: accipere, non aspernari; uti (condicione alicujus); a. en tjenſt munus accipere, adire.
2. 2. a. ngn till ngt: sumere (alqm judicem, sibi imperatorem, C., N.); asciscere, sibi asciscere (alqm socium, generum, in societatem).
3. 3. = taga för god, godkänna, i motſ. till förkaſta: (legem, condiciones pacis) accipere, (suscipere); probare, comprobare; (morem) recipere (jfr 5); a. en urſäkt admittere, probare excusationem.
4. 4. = taga för ſant: assentiri; a. att ngt ſå l. ſå förhåller ſig: pro certo sumere alqd (deos beatos esse sumo); ponere (hoc posito et concesso; pone, eum dixisse); facere (Plato mundum a Deo aedificari facit; fac, animos remanere post mortem); – (i mindre utpräglad betydelſe = tro, hålla före: credere, putare); fingere (Plato triplicem finxit animum; f. alqm esse, cui nihil desit); statuere, constituere (beatum alqm, esse alqm beatum).
5. 5. = a. ett utſeende, ett namn, en egenſkap: capere (vultum; patrium animum); suscipere (auctoritatem); trahere (ruborem, nigrum colorem, Ov.); sumere (regium nomen, N.; mores peregrinos, L.; sibi arrogantiam, spiritus, Cs.); assumere (robur, Ov.; nomen, T.); asciscere (consuetudinem, dictionis genus, sacra ab exteris nationibus); imbui (more); a. ett lefnadsſätt ad vitae genus accedere, se conferre, viam vivendi ingredi; a. en allwarſam min, ton vultum, vocem componere ad severitatem; severitatem prae se ferre; uti voce severa.
6. 6. refl.: antaga ſig ngn l. ngt: suscipere, recipere (alqm, rem l. curam rei; causam alicujus); tueri, defendere alqm; consulere alicui; in fidem recipere alqm; respicere (afflictos, laborantes).

Antagande:

1. 1. ett anbuds, en lags: acceptio; comprobatio.
2. 2. assensio (= inſtämmande i ngns mening); sumptio (= förutſättning); löshet, tanklöshet i antaganden, förhaſtade a-n levitas, temeritas assentiendi, sumendi; enligt detta a. hoc posito; desſa a-n ſakna all grund haec sine certa ratione sumuntur, finguntur; = förſanthållande, mening: opinio, sententia; enligt det wanliga a-t ut plerique existimant, ut vulgi opinio est.

Antaglig: accipiendus (excusatio); probabilis, tolerabilis; credibilis; a. ſlutſats, talare, förewändning conclusio, orator, excusatio probabilis; a. wilkor condicio tolerabilis, aequa; det är föga a. vix credibile, probabile est (illum haec ignorasse).

Antagligen: = enligt hwad man kan antaga, förmodligen: a. är han hemma probabile est, eum domi esse.

Antaglighet: probabilitas.

Antal: numerus; om ſtort a.: vis, copia, multitudo; om närwarande perſoner: frequentia; utgöra ett a. af, ſtiga till ett a. af numero esse –; complere numerum (L navium), efficere, conficere magnum numerum.

Antaſta: (i egentl. men.) tangere, deprehendere, retinere (jfr Anhålla); (= med ord angripa) insectari, vexare, vituperare.

Anteckna: notare, annotare (in monumentis pop. Rom. notatum est, C.; librum legi et annotavi, quae viderentur memorabilia, Pn. ep.); a. ngn nomen alicujus notare; a. ſig, låta a. ſig nomen dare, edere.

Anteckning: abstrakt: notatio, nota (ſärſkildt om cenſorernes anteckningar l. anmärkningar); commentarius, -ium, [konkret, i widſträckt betydelſe = utkaſt till ngt, uppſats öfwer ngt, anmärkningar, förklaringar till ngt: non oratio, sed c-um paulo plenius; Caesar c-os scripsit (confecit) rerum suarum; commentarii Aristotelii (till Ariſtoteles)]; (c-os in librum componere, Gell.; annotatio likaledes hos, Gell.).

Anticipera: antecapere, anticipare; praecipere (alqd opinione, usu).

Antik: antiquus; – antiquo opere factus; antiquae artis.

Antiken, f.: antiquitas (jfr Forntid).

Antingen:

1. 1. koordinerande: aut (– aut); vel (– vel), det förra i allm. och efter negation, det ſenare med bibetydelſe af fritt wal mellan båda alternativen (ſtundom närmande ſig till betydelſerna dels – dels, ſå wäl – ſom); jfr Lat. Lex.
2. 2. = antingen om, ware ſig: sive – sive: tempus veniet, sive properabis, sive retractabis.
3. 3. i indirekta frågeſatſers förſta led (wanligare är: om, huruwida): utrum (l. med intet ord): quaero, utrum magistratui indicet an sciens se contaminet injuriā.

Antipati (jfr Leda, Afſmak, Motwilja):

1. 1. hos ſaker: antipathīa, discordia rerum, Pn. XXXVII. 15. 4.
2. 2. hos perſoner: fastidium, odium (innatum, ingeneratum) rei, hominis; hafwa, fatta a. för ngt tanquam naturali odio abhorrere a re, fugere alqd, abalienari ab aliqua re l. ab aliquo (quis est, qui Tarquinium Superbum non oderit?, C.; quid placet aut odio est, quod non mutabile credas?, Hor.).

Antipod, Antipoder:

1. 1. eg.: (antipodes); qui adversis vestigiis stare videntur contra nostra vestigia, C. Acad. pr. II. 39.
2. 2. oeg.: wara ngns a. plane contrarium l. dissimilem esse alicui.

Antiqvarie: antiquarius (eg. kännare och älſkare af det gamla i ſpråk och ſtil).

Antiqvariſk: a. muſeum, boklåda rerum antiquarum, librorum antiquorum (taberna).

Antiqviteter: romerſka a. antiquitas populi Rom.; ſtudera – a-ti pop. Rom. operam dare; lärobok i a. a-tis Romanae expositio l. antiquitates Romanae, Varr.; ſamla a. res antiquas conquirere; älſkare af a. rerum antiquarum studiosus.

Anträda:

1. 1. (iter) ingredi, suscipere, instituere.
2. 2. (wanl. tillträda): magistratum, imperium adire, capessere.

Anträde: a. till regeringen: initium imperii, regni; wid ngns a. till r. quum ille capesseret imperium; illo imperium capessente.

Anträffa: (utan afſigt) offendere alqm, incidere in alqm; (med l. utan ſökande) invenire, reperire; nancisci (nå, få tag i: vitis quidquid nacta est, amplectitur).

Antwarda: tradere, committere, mandare alicui alqm l. alqd (jfr Öfwerlemna, Betro).

Antwardande: traditio.

Antyda:

1. 1. ngt, tillwaron af ngt: i allm. (voce, gestu, re) significare, indicare; blott antyda (i obeſtämd allmänhet eller i gåtlika uttryck): obscure, per ambages jacere, dicere; universe significare alqd; jag har blott welat a. förhållandet rem tantum significare volui.
2. 2. = ſpå, förutſäga, båda, hota: portendere; minari.
3. 3. a. (förſtändiga) ngn att göra ngt = befalla ngn att göra ngt denuntiare (imperare) alicui, ut, ne –.

Antydan l. Antydning:

1. 1. af en perſon:
   1. a. (jfr Antyda 1) significatio; dunkla a-ar obscurae voces; ambages; lätt a. levis significatio; wid åtſkilligt är redan en enkel a. tillräcklig quaedam verbo significasse (significare) satis erit.
   2. b. minae; divinatio.
   3. c. (Antyda 3): denuntiatio (per ambages missa); imperium.
2. 2. objektivt = tecken, ſpår: indicium, vestigium.

Antåg: accessus; adventus; appropinquatio (infesta); wara i a. venire (infesto agmine, ad pugnam paratum), accedere, appropinquare.

Antåga (wanl. blott i part. præs.): venire, advenire, appropinquare.

Antända: accendere (lumen de suo lumine; facem; domum, urbem; iram, dolorem alicujus); incendere (aedificia); inflammare (mera = upptända, ſätta i ljus låga; taedas, classem); a. nedifrån succendere (jfr Tända, Tända upp, Upptända, Påtända); ignis caelestis, fulmen tangit, inflammat.

Antändlig: ad exardescendum facilis.

Antändning: incensio (l. medelſt former af verbet antända).

Anwiſa: a. ngn ngt att taga, bruka, göra:

1. a. eg. (pekande anwiſa): monstrare, commonstrare (alicui sedem, viam).
2. b. i allm. = tilldela, beſtämma ngt åt ngn: assignare (agros colonis, jordlotter åt nybyggare; equos publicos unde alerent, equitibus assignatae viduae – lemnades anwisning på; munus alicui a Deo assignatum); dare, tribuere (suum cuique locum, munus; his ad Murciae datae sedes, L.); a. ngn ngt att göra alicui aliquid faciendum, quod faciat, tribuere; a. åt hwart och ett ſin plats suo quaeque loco disponere; a. penningar för ett ändamål pecuniam ad rem perficiendam assignare, perscribere; (jfr Anwisning).
3. c. = råda, anwiſa ngn hwad han ſkall göra: monstrare; monere; praecipere.

Anwisning:

1. a. eg.: commonstratio.
2. b. = tilldelande: assignatio (agrorum); a. på en perſon för utfåendet af en penningeſumma perscriptio; betala genom a. perscribere; solvere ab aliquo; delegare alicui.
3. c. = råd, inſtruktion: monitus, monitio; följa ngns a. monentem sequi; monenti obsequi, obtemperare; efter naturens a. natura monente, natura duce; efter din a. te duce l. auctore.

Anwända:

1. 1. i allm.: a. till, för, på = begagna till, nedlägga på ngt l. abſolut bruka: adhibere alqd ad alqd (ad res considerandas tempus et diligentiam; alqm ad res majores) l. alicui rei; äfwen abſolut: severitatem, cautionem a.; multum a. alqd; – blott relativt l. med beſtämning för ändamålet brukas: ponere, collocare, consumere alqd (operam, tempus, studium in re) och conferre (curam, operam in rem, ad rem, på ngt, för ett ändamål); äfwen convertere (t. ex. in suam rem – för ſina intresſen – aliena); – wanl. abſolut: uti = göra bruk af ngt, ſom man eger (tempore recte; viribus a natura datis; valeat possessor oportet, si comportatis rebus bene cogitat uti, Hor.; allt beror på huru ſaken anwändes refert, quomodo utare; ista perinde sunt, ut utare); a. ſina kunſkaper scientiam, cognitionem ad usum, ad usum vitae conferre, accommodare; a. ſitt inflytande för ngn pro alqo laborare; quidquid possit, ad alicujus tempus, causam, utilitatem conferre; jfr Handtera (arma, tela).
2. 2. a. ett yttrande på ngt transferre; detta kan a-s på många hoc ad (in) multos transferri potest, pertinet; latissime patet.

Anwändbar: ad usum accommodatus l. aptus; utilis (homo ad nullam rem u., C.); wara a. ad usum adhiberi, transferri posse.

Anwändning: usus, tractatio (u. et tr. dicendi; ad usum accommodatio); från teorien komma till a-en a commentatione ad usum et tractationem venire.

Apa: simia (mera ſällſynt är simius); brukas äfwen bildl. om narraktiga menniſkor; ngns apa: domini simius es, Ter. Eunuch. 496; imitator alicujus, imago (eko af) alicujus.

Apa efter ſe Efterapa.

Apekatt = Apa, markatta.

Apel = äppleträd: mālus (pyrus malus, Linn.).

Apelgrå, Apelkaſtad = grå med äppelrunda fläckar: equus baliolus, coloris scutulati (Pall.).

Apelſin: malum aurantium (malarancio, it.; orange, fr.).

Apeſpel: ludibrium; ineptiae; res scurriles; mimus; drifwa med ngn ludere, cavillari alqm.

Apinia = ap-hona: simia.

Apoſtel: (apostolus); nuntius; (emissarius, i ironiſk mening).

Apoſtrof: apostrophe (elisae vocalis nota).

Apoſtrofera: appellare (wanligen medelſt fiktion en frånwarande perſon; absentem, C.).

Apotek: apothēca (= förwaringsrum, bod – bottega it. – i allmänhet); taberna pharmacopolae; pharmacopolium; apoteksdoſa, -aſk pyxis medicamentaria; – apotekswetenſkap (ars) medicamentaria; pharmacīa.

Apotekare: medicamentarius (Pn.); pharmacopōla (eg. kringwandrande qwackſalfware, läkare och apotekare i en perſon, C.); apothecarius.

Appell:

1. 1. provocatio (ad populum); appellatio (tribuni, C.; Caesaris – ſåſom egande tribunicia potestas –; ad senatum, Su.).
2. 2. i fält: classicum (c-o convocare milites).

Appellera: provocare (ad populum); appellare (tribunum, praetorem, C.; ad Caesarem, Jct.

Appetit: fames; cibi desiderium l. appetitus; appetentia, aviditas (Pn.); hafwa a. = känna a. cibum desiderare, esurire; = äta med a. libenter, cupide, avide cibum capere, cibo uti (edere, coenare); wäcka, reta a. famem facere, excitare (jfr Matluſt); ſakna a. cibum fastidire.

Appetitlig: suavis, dulcis (cibus).

Applicera ſe Lägga på, Foga till, Tillämpa.

Aprikos: prunum armenium.

April: mensis Aprilis; aprilwäder tempestas Aprilis (varia, inaequalis).

Arbeta:

1. I. intr.:
   1. 1. = wara ſysſelſatt:
      1. a. abſolut l. med beſtämning för ſätt, ſtälle, område, material: laborare (vellem hoc esset laborare); agere (alqd; i motſats till cessare, nihil agere); opus facere (om kroppsligt arbete); opere occupatum, operi intentum esse; operari (poet.); a. med lätthet facile laborare (C. de Off. II. § 66); a. oafbrutet laborem non intermittere; a. wäl, med ſkicklighet bene, callide opus facere, perficere; a. förgäfwes frustra laborare l. contendere; laborem perdere, frustra consumere; a. wid ljus ad lumina opus facere l. laborare; lucubrare; a. på marken in agro laborare, opus facere; agrum colere; a. på werkſtad in officina esse, laborare; (a. i träd, metall, wax o. d. e ligno scalpere, ex aere caelare, in cera, e cera fingere); a. om förberedelſe på ett föredrag l. dyl. = commentari.
      2. b. med beſtämning för arbetets föremål: arbeta på ngt operam dare alicui rei; alqa re (facienda) occupatum esse, in re conficienda versari och för öfrigt med beſtämdare verb allt efter objektets betydelſe: a. på ett tal, en ſkrift orationem, librum scribere, conscribere, componere; a. på en bildſtod signum caelare, fabricari; a. på en målning, en klädning tabulam pingere, vestem consuere (jfr II.).
   2. 2. = ſträfwa, bemöda ſig:
      1. a. kroppsligen: niti, contendere, luctari (a. med händer och fötter för att göra ſig lös från ſnaran manibus pedibusque luctari, ut laqueis se expediat; jfr Arbeta ſig); ſkeppet a-r för att komma från land molitur e terra.
      2. b. andligen: operam dare alicui rei l. ut, ne; eniti, contendere ad alqd; laborare, elaborare in re, de re, ut, ne –; id moliri, agere, ut, ne –, t. ex. a. på ſin utbildning: ingenio excolendo operam dare (studebam fieri doctior, C. Lael. 1); a. för ſina landsmäns upplysning elaborare, ut cives erudiantur l. doctiores sint; a. för afſkaffandet af mißbruk, för ſedernas förbättring operam dare, eniti, contendere, laborare, ut vitia corrigantur, ut mores emendentur; a. på ngns förderf perniciem moliri alicui; a. för ngn laborare pro aliquo, pro alicujus causa; a. för ngns wal alicui (in petitione consulatus) suffragari.
   3. 3. a. med = dragas, kämpa med ſjukdom, ſwårigheter: morbo, molestiis laborare, conflictari.
   4. 4. = wara i häftig rörelſe, häfwas: moveri vehementer; agitari; bröſtet a. agitatur, laborat; febern, ſjukdomen a. inom ngn febris aestuat, saevit in venis; winet a. fervet, fermentescit.
2. II. trans. (blott om kroppsligt arbete):
   1. a. = förfärdiga, tillwerka: facere, perficere, polire, fabricari; en konſtfärdigt arbetad ſköld clupeus summo artificio perfectus; (arte laboratae vestes, Vg.); a. af, i ett ämne facere ex – l. med beſtämdare verb allt efter materialets beſkaffenhet: argillā l. luto fingere, ex aere, argento caelare; ex ligno scalpere.
   2. b. = bearbeta: jord exercere, subigere, colere; deg subigere; arbetadt ſilfwer argentum factum.

Arbeta ſig: a. ſig fram i kroppslig l. andelig men.: laboribus eniti; emergere, eluctari, prorumpere; orden likſom arbetade ſig fram (efter Tac.): Tiberius quasi eluctantium verborum fuit; a. ſig genom ſnömasſor, ſwårigheter m. m. per nives, per impedimenta, nives (obj.) eluctari; perrumpere āera; per aestum navem (med ſitt fartyg) moliri; genom wäggen parietem perfodere; a. ſig lös (luctando, nitendo) se expedire, elabi; exuere se e laqueis; a. ſig trött, warm labore defatigari, concalescere; a. ſig ut erumpere; a. ſig upp l. fram i werlden emergere ex malis, e caeno (från den lägſta ſtällning), ad summas opes (Lucr.); (laboribus, honestis l. rectis studiis) venire, ascendere ad honores, ad nobilitatem, ad dignitatem tribuniciam (till öfwerſte); a. ſig in, upp, upp ſig i en wetenſkap in rem penetrare; penitus se demittere in causam, penitus perdiscere alqd; elaborare (et excellere) in alqa re; a. ſig (upp ſig) till ngt labore assequi, consequi alqd, parare facultatem; a. ut ſig, ihjel ſig laboribus consumi, frangi; consumere, exhaurire vires suas; immori (senescere, consenescere) laboribus (studiis).

Arbetande, part. præs. med ſärſkild betydelſe i uttrycket: arbetande klaß = id genus hominum, qui manu (manuum opere l. labore, mercede) victum quaerunt, vitam tolerant; mercennarii, operarii.

Arbetare:

1. 1. i allm. = ſom arbetar (opus facit): a-n är ſin lön wärd suum cuique praestandum est; sua cuique operi merces debetur; för öfrigt att uttrycka med ſärſkilda ord allt efter arbetsfältet l. föremålet: a. på fältet messor; cultor agrorum; ſkansarbetare munitor o. ſ. w.; en nitiſk, redlig a. homo industrius, laboriosus, impiger, sedulus.
2. 2. = daglönare: operarius, mercennarius; operae (plur.).

Arbete:

1. 1. ſubjektivt = arbete ſom nedlägges på en ſak: labor (äfwen med afſ. på deß intenſitet; l-m suscipere, ferre, in re ponere, consumere etc.; labor utilis, supervacaneus; res magni laboris); opera (en perſons arbete för perſon l. ſak; tjenſt; får blott hos poeter ſig tillagd beſtämning för beſkaffenhet l. intenſitet, grad; o-am dare rei, in rem; in rem conferre; o-am locare alicui, o-am alicujus, ab alqo exigere); hafwa under a. in manibus habere alqd (opus, negotium).
2. 2. objektivt = ſak hwarpå arbete nedlägges, ſſ. uppgift (ngt att göra), pågående arbete och fulländadt werk: opus [i alla tre betydelſerna; o. (ngt att göra) quaerere, o. deest alicui, ab opere prohiberi; o. facere in agro, in opere occupari; o. aggredi (ſkrida till), ordiri; operi (inchoato) finem (fastigium) imponere; perfunctus opere; historia est o. oratorium; – äfwen om arbetet med afſ. på deß ſtorhet l. beſkaffenhet (konſtſkicklighet, i motſats till material): res est immensi operis (en ofantlig uppgift; – res est immensi laboris = fordrar omätligt arbete); candelabrum antiquo opere, mirabili opere perfectum; materiem superabat opus, Ov.]; negotium (i betydelſen göromål, föreliggande arbete: suum, alienum n. agere; negotio perfungi; implicari, obrui negotiis; fugere, suscipere n-a); pensum = förelagdt (tillwägdt) a. (ad suum p. se revocare); – a. på lediga ſtunder opus supervacaneum, res subsecivae operae; upphöjdt a. (hautrelief) ectypon; halfupphöjdt a. (basrelief) opus caelatum; drifwet a. toreuma. — Obſ. ſärſkildt märkes, att om literära arbeten ej brukas opus (= libri, scripta alicujus) abſolut, utan blott då antingen ordet i ſin helt allmänna betydelſe anwändes på dem (ſſ. opus aggredi, instituere – planlägga) eller bilden af ett byggnadswerk l. konſtwerk ligger under (opus institutum exaedificare; operi fastigium imponere).

Arbetſam:

1. 1. om menniſkor: laboriosus; (homo) magni laboris; operosus; strenuus, impiger, assiduus.
2. 2. om ſaker (ſällſynt) = ſom kräfwer mycket a.: laboriosus, (dies) negotiosus, (res) magni laboris; molestus.

Arbetſamhet: assiduitas; sedulitas; industria en man af ſtor a. homo magni, assidui laboris.

Arbetsbi: apis operaria, sedula (i motſ. till fucus drönare).

Arbetsbord: mensa.

Arbetsbriſt: operis (quaestus) penuria.

Arbetsdag: dies profestus, negotiosus (motſ. dies festi, feriae).

Arbetsdjur: jumentum.

Arbetsdrift: industria, navitas.

Arbetsfolk: operae (plur.); operarii.

Arbetsfånge: nexus (egentl. häktad för ſkuld, af borgenären); plur. ergastula.

Arbetsfält: campus industriae; campus in quo quis se exercet, excurrit; curriculum (jfr Brut. § 22. 331); jfr Fält.

Arbetsför: laboris patiens; laboribus, operi faciendo par.

Arbetsfördelning: partitio operum, munerum; distributio – ac. separatio (C. de Or. III. § 132; partitio artium, ibm I. 22).

Arbetshjon: operarius, -a.

Arbetshus: (i ſynn. ſåſom ſtraffinrättning): ergastulum; (pistrinum).

Arbetshåg, Arbetsifwer: studium, industria; alacritas.

Arbetshäſt: equus vectarius; jumentum; caballus.

Arbetsinrättning: ergastulum.

Arbetskarl: operarius; (messor).

Arbetsklaß: operariorum hominum genus.

Arbetskorg: corbis (messoria, pabulatoria); qualum (satorium), quasillum (för fruntimmersarbeten).

Arbetskoſtnad: pretium operis, rei poliendae; quod in (på) opere, re polienda sumitur.

Arbetskraft: vis laboris ferendi, patientia (laborum); vires.

Arbetsluſt: industria; alacritas (in labore).

Arbetslön: merces.

Arbetsmyra: formica laboriosa, operosa.

Arbetsplan: instituta operis ratio; institutum operis.

Arbetsrum: tablinum; testudo.

Arbetsſkicklighet: sollertia.

Arbetstid: tempus labori destinatum; solidus dies.

Arbetswagn: plaustrum.

Arbetswan: suetus operi.

Arbetsök: jumentum; caballus.

Areal: superficies.

Arf: hereditas; patrimonium (fädernearf); bona hereditaria; heredium; lemna i a. åt ngn patrimonium, hereditatem, alqd hereditate relinquere, prodere, tradere alicui; taga a. h-m capere; få ett a. l. i a. hereditatem accipere, consequi; hereditate, ex hereditate accipere alqd; gå i a. hereditate tradi, prodi; tillträda ett a. hereditatem adire, obire, crevisse; ngt tillfaller ngn genom a. hereditas, hereditate venit, pervenit, redit alqd ad alqm, alicui; förſlöſa ſitt a. patrimonium profundere.

Arffiende: (hostis quasi hereditate relictus); Sweriges a. hostis nominis Suecani perpetuus; menſklighetens a. aeternus humani generis inimicus, obtrectator.

Arffurſte: princeps hereditarius.

Arfföljd: ordo successionis; successio.

Arffördrag: pactum l. transactio familiae herciscundae.

Arfförening: pactum regiae successionis.

Arfgods, Arfjord: patrimonium; heredium; bona avita; ager (possessio) hereditate acceptus, a patre l. majoribus traditus.

Arfland: regnum hereditarium.

Arflös: exheres; exsors; göra a. exheredare; hereditatis sorte excludere alqm.

Arfrike: regnum hereditarium, avitum, a patre l. majoribus proditum.

Arfsanſpråk: postulatio, vindicatio hereditatis; wäcka a. på ngt hereditario jure vindicare, repetere alqd.

Arfſkifte: hereditatis partitio (C.); göra a. familiam hercisci.

Arfslott: sors (puer in nullam s-m bonorum natus); pars, portio hereditatis.

Arfsrätt: hereditas, jus hereditatis capiendae; jus heredis.

Arfstwiſt: controversia l. actio hereditaria.

Arfwedel: hereditas; sors l. pars hereditatis; patrimonium.

Arfwinge: heres; inſätta till a. heredem facere, instituere, scribere; h-m nuncupare (muntligen göra till a.); wara ngns a. heredem esse alicui; ſamarfwinge med ngn coheres alicui; a. i andra rummet (i ſurvivance) heres secundus, C.; in secundam spem, tertio gradu ascitus, T.; [hereditas, heres (univerſalarfwinge l. arfwinge till lika lott med andra) motſättes teſtamentariſk dispoſition (legatum), teſtamentstagare (legatarius), T. Ann. I. 8; Su.]; univerſalarfwinge = heres ex asse, heres omnium bonorum; a. med tredjedels lott ex triente heres, till ¾ ex dodrante h.; – oeg.: paterni nominis, paternae industriae heres.

Arfwode (Arwode): (= lön, wanligen för ſärſkild tjenſt l. förrättning, åt fri och oberoende perſon): salarium; merces; a. för en reſa viaticum; årligt a. annuum, Pn., Juv.; åt juriſt, läkare honorarium; lyfta a. salarium accipere.

Arg:

1. 1. = elak, illwillig, illaſinnad: malus (dolus m. a. liſt); a. uppſåt mala fraus; voluntas nocendi; malignus (mens).
2. 2. = wred, retad, ilſken, ond på ngn: iratus, saevus; blifwa a. irasci; irā incitari, incendi; wara a. saevire; irā flagrare.
3. 3. = argſint: iracundus, saevus.
4. 4. = häftig, fanatiſk, wild: vehemens, saevus; acer; pessimus; effrenatus; (a. demagog in populari levitate acerrimus); – ſärſkildt märkes (det gammaldags) uttrycket: gå, ſtå, trakta efter ngns argeſta: fortunis, vitae, capiti alicujus imminere; exitium minari.

Arghet: malitia (elakhet); fraus (ondt uppſåt); ira (= wrede); saevitia (= ilſka, häftighet).

Argliſt (rättare arg liſt): dolus malus; malitia.

Argliſtig: malitiosus, malignus, malus, fraudulentus; improbus, astutus, subdolus.

Argſint: (böjd till wrede, häftig i wrede): iracundus, saevus, vehemens, acer, asper.

Argſinthet: iracundia; animus in iram praeceps.

Ariſtokrat:

1. 1. studiosus optimi cujusque (C.); qui est partium optimarum (jfr N. Att. c. 6); qui vult rempublicam penes optimates l. optimos esse; fautor optimatium, optimatium amicus; plur. äfwen optimates, optimi; (boni; boni viri).
2. 2. oeg. = förnäm man, adelsman: homo nobilis; optimus quisque; princeps (civitatis); plur. optimi; optimates; nobiles, nobilitas, principes, proceres; (pauci = oligarker, oligarkien).

Ariſtokrati:

1. 1. = de förnämes makt l. öfwerwägande betydelſe i ett ſamhälle; ariſtokratiſk författning (och förwaltning), ſamhällsform: optimatium potentia l. imperium; ea forma (imperii), reipublicae, id genus reipublicae, quo (qua) omnis vis, summa potestas, summa rerum est penes optimates, a principibus cuncta administrantur; a-en är den bäſta ſamhällsform commodissime a principibus regitur resp.; optime se habet resp., si est penes optimum quemque.
2. 2. = ſtat med ariſtokratiſk ſtyrelſeform: principum respublica; civitas, quae tota est penes principes (optimates), in potestate principum, a principibus tenetur.
3. 3. = adel i abstrakt och kollektiv betydelſe: nobilitas (i båda betydelſerna; dygdens a. är den enda ſanna nobilitas sola est atque unica virtus, Juv.; a-ens ſak causa nobilitatis); = ariſtokrater: nobiles, principes, optimates; nobilium factio; penningariſtokrati divitissimus quisque; factio quaedam pecuniosorum.

Ariſtokratiſk: a. ſtyrelſe, ſtyrelſeform, författning, ſe Ariſtokrati 1; denne ſtat har en a. författning haec res publica est penes optimates; regitur, administratur, tenetur ab optimatibus l. principibus; a. parti partes optimatium; optimae partes; causa nobilitatis l. optimatium; a-a tänkeſätt optimarum partium studium; a. till ſina tänkeſätt studiosus optimi cujusque (C. de Off. I. § 85); hans tal har en a. ſyftning (är genomträngdt af en a. ande) ad potentiam optimatium pertinet, pro causa nobilitatis suscepta est; a. hållning, utſeende qualis principem decet; (avitae) nobilitatis memor, retinens.

Aritmetik: arithmetica, orum (C.); arithmetica, ae och -ē, es; ars ratiocinandi; numeri (ſtudera, lära a. numeros nosse, ab aliquo accipere, C.).

Aritmetiſk: arithmeticus; a. lärobok, inſigt numerorum ars l. scientia.

Ark, m.: Noaks a. arca.

Ark, n.: plagula, schedula.

Arkad: arcus; fornix; porticus.

Arkeolog, Arkeologi ſe Fornforſkare, -forſkning.

Arkitekt: architectus; faber.

Arkitektur: architectonice; architectura.

Arkiv: ſåſom förwaringsrum: tabularium, tablinum; om ſjelfwa handlingarna: tabulae l. literae publicae; publicis monumentis l. literis consignata civitatis memoria; acta publica.

Arla: (tidigt om morgonen): mane; primo mane; matutino tempore; i ſammanſättningar matutinus (arladagg, -regn ros matutinus, pluvia matutina).

Arm, m.:

1. 1. menniſkas: brachium, ulna (underarm), lacertus (öfwerarm), ſärſkildt med afſeende på hans ſtyrka: kraftiga (muſkulöſa) a-r validi (torosi) lacerti; bära ngn på a-ne, på ſina a-r in manibus gerere, gestare; (i oeg. mening: sinu l. in oculis gerere l. gestare, Ter.; amplecti alqm); bära under a-n sub ala portare; ſlå, kaſta, ſlingra ſina a-r kring ngn, ngns hals: collo alicujus brachia circumdare (collo dare brachia circum, Vg.), amicis (cupidis) brachiis amplecti alqm; bäras bort på månges a-r per manus auferri; emottaga ngn i ſina a-r, taga ngn under a-ne amplexu, sinu excipere alqm, ruentem excipere; kaſta ſig i ngns a-r in alqm se rejicere (Ter.); – i bildl. men.: emottaga ngn med öppna a-r amice, benigne, libenter, cupide accipere, recipere alqm; taga ngn under a-ne excipere inclinantem, labantem, laborantem; subvenire alicui; sustinere, sublevare alqm; kaſta ſig i ngns a-r in sinum alicujus, in fidem alicujus confugere (C.); supplicem confugere ad alqm; – rycka, ſlita ngn ur ngns (barnet ur modrens) a-r: ex amplexu, e sinu (e gremio ſköte), e manibus alicujus avellere, divellere, abstrahere; ſlita ſig ur ngns a-r ex amplexu alicujus se eripere; kröka, ſträcka a-n brachium contrahere, remittere; lägga a-ne i kors *brachia inter se complicare l. implicare; bildl. manus intra sinum continere; otiosum sedere; otiosum rei spectatorem se praebere.
2. 2. arm af döda ting: af ett kärl ansa; af en länſtol ancon (Cael. Aurel.); (jfr Armſtöd); af en flod, hamnanläggning o. d. brachium, cornu (portus).

Arm, a.:

1. 1. = mycket fattig: egenus; inops; mendicus.
2. 2. = beklaganswärd: miser, misellus, miserandus; infelix (i. Dido!); jag arme man heu me miserum.

Armband: armilla; brachiale (spinther, Pt.).

Armbindel: fascia l. mitella brachialis.

Armborſt: arcus.

Armbrott: fractura brachii.

Armbåga ſig (fram), Armbågas: cubitis viam sibi facere; cubitis inter se trudere, urgere.

Armbåge: cubitus.

Armé: exercitus; copiae; manus (parva, magna); agmen (på marſch); acies (till ſtrid uppſtäld); ſe för öfrigt Här.

Armharneſk: brachii tegumentum.

Armhåla: ala.

Armod: egestas, inopia; ytterſta, bittraſte a. extrema egestas, summa inopia; mendicitas.

Armpipa: öfre: os humeri; nedre: radius.

Armſtake: candelabrum.

Armſtark, Armſtyf: lacertosus; magnis lacertis (homo).

Armſtyrka: lacerti; validi lacerti (habere l-os; sunt in aliquo lacerti).

Armſtöd (på en ſtol): ancon solii; brachium solii; fulmentum brachiale solii.

Armſwett: sudor alarum; hircus; alarum graveolentia.

Armweck: sinus l. flexus brachii.

Aromatiſk: fragrans; svave olens; (aromaticus).

Arrendator: colonus (= landtbonde); a. af kronoinkomſter redemptor, conductor vectigalium; publicanus.

Arrende:

1. 1. = arrenderande: conductio, redemptio; taga (hafwa) på a. conducere (domum, hortum, vectigalia); redimere (vectigalia); bortlemna på a. locare.
2. 2. = Arrendeafgift, ſe detta ord.

Arrendeafgift: merces (praedii, ex fundo); pensio (p-m solvere); vectigal (ränta af ſtatsjord).

Arrendekontrakt: lex l. formula redimendi, conducendi, locandi.

Arrendera: conducere (praedium); redimere (vectigalia); a. bort locare.

Arreſt: = fängsligt förwar: custodia; oeg. om ſjelfwa häktet, fängelſet: custodia, vincula (n. pl.); carcer; ſätta, ſitta i a. in c-am, in vincula publica dare, tradere, includere, conjicere alqm; in custodia haberi, teneri, detineri, asservari; döma till a. *in carcerem damnare; fly, lösſläppas, befrias ur a. e custodia, e vinculis publicis effugere, educi, emitti; custodiā liberari (N.); fri a., husarreſt libera l. domestica custodia.

Arreſtant: captivus; nexus.

Arreſtera: comprehendere, reprehendere (fugientem), in vincula conjicere (ſe Arreſt).

Ars: podex, nates, culus.

Arsprygel: verbera natium; få a. natibus plecti; gifwa a. nates alicujus caedere.

Arstarm: anus.

Arſenal: armamentarium.

Art:

1. 1. = naturlig beſkaffenhet; lynne; art och beſkaffenhet: natura; ingenium (hos lefwande warelſer); genus (= beſkaffenhet i motſ. till qvantitet); mos (= ſed, ande); ädel a. bona natura; dålig a. vitiosa natura; vitium; allt efter ſin a. pro sua quisque natura (ingenio); allt efter ſakens a. (och beſkaffenhet) pro rei (causae) natura l. ratione; underwisning kan wäcka och fila, a-n kan den ej förändra doctrina accendere et limare potest, naturam quidem et ingenium mutare non potest; ſådant bedömes efter a-n, ej efter mängden haec genere spectantur, non numero; ſådan är qwinnans a. hic mos est mulierum; (tale est ingenium muliebre); till ſin innerſta a. god, men bortſkämd af dåliga wanor naturā bonus, depravatus mala consuetudine; det är ſå min a. (mitt ſätt) hic meus mos est.
2. 2. pregnant = god a.; ſkicklighet: det har ingen a. med honom non valet naturā; caret ingenio; det har ingen a. att göra ſå non decet ita facere.
3. 3.
   1. a. = ſlag: genus.
   2. b. underafdelning af ſlag: pars, forma, species; (pars subjecta generi).

Arta ſig:

1. a. om menniſkor: a. ſig wäl (äfwen pregnant arta ſig): bonis moribus esse; bene moratum esse; dare signa boni, praeclari ingenii, bonae indolis (C. de Fin. III. § 9; L. I. 39); ad recta tendere; rectā viā niti; det beror derpå, huru han a-r ſig refert, qualis futurus esse, quali ingenio esse videatur, qualibus sit moribus; a. ſig illa malis moribus esse; degenerare; (plane abhorrere et absurdum esse – i fråga om ett wißt yrke, C. de Or. II. § 85).
2. b. om wäxter: bene, commode, anguste provenire.
3. c. om allmänna l. abstr. ſubjekt: res bene, male, haud absurde l. incommode evenit, cedit; det a-r ſig till ſtorm res ad tempestatem spectare videtur.

Artad: wäl, illa a. (om ſubjekt i allm.) bonus, malus; i moraliſk men.: bene moratus; male moratus; bene natura l. moribus informatus (jfr Likartad).

Artig:

1. 1. = nätt, treflig: lepidus, concinnus; lepida fabella en a. hiſtoria; lepide, (lepidum, Hor.) dictum ett a-t infall; ett a-t (näpet) anſigte concinna facies; = wacker i betydelſen anſenlig: en a. ſumma l. förmögenhet satis magna, commoda pecunia.
2. 2. = belefwad: commodus, humanus, urbanus, comis, blandus.

Artighet: commoditas, humanitas, urbanitas, comitas, venustas; konkret = artighetstjenſt: officium; l. artigt yttrande: blanditiae; ſäga ngn artigheter blandiri alicui.

Artigt: (jfr Artig): lepide; urbane, humane.

Artikel:

1. 1. i grammatiſk men.: *articulus.
2. 2. = moment af ett fördrag, en lagbok, en lärobok: locus, pars, caput; fredsartiklar leges l. condiciones pacis.
3. 3. = uppſats i en tidning: locus; disputatio.
4. 4. = wara, handelswara: merx; genus.

Artilleri: tormenta bellica; apparatus tormentorum (jfr catapulta, ballista).

Artilleriſt: *tormentarius.

Artiſt: artifex (ſe Konſtnär).

Arwode ſe Arfwode.

As: cadaver; corpus mortuum.

Aſa:

1. 1. tr.: trahere.
2. 2. intr.: trahi.

Aſk, f.: fraxinus; ornus; – i ſammanſättningar aſk-: fraxineus, orneus.

Aſk, m.: (= liten låda): scrinium, capsula, arcula.

Aſka, f.: cinis; lix (lut); favilla (falaſka, fin a.); fädrens, de dödes a. cineres majorum, mortuorum; lägga i a. in cinerem vertere; incendere, comburere, incendio delere; falla ur a-n i elden vitato minore malo in majus (pejus) irruere; graviorem plagam accipere, ut minorem repellas; (incidit in Scyllam, qui vult vitare Charybdin; jag är ſtoft och a. umbra hominis sum, non homo).

Aſka, v. tr.: cinere conspergere.

Aſkfärg: color cinereus.

Aſkfärgad, Aſkgrå: cineraceus, cinericius.

Aſkhög: acervus cinereus; cineres; förwandla i en a. in cinerem vertere, redigere.

Aſkkruka: urna.

Aſkmörja: favilla.

Aſp: pōpulus tremula.

Aſpiration: aspiratio (consonantis), C.; spiritus, Prisc.

Aſpirera:

1. 1. i grammatiſk men.: consonanti aspirare (Qu.); in consonante aspiratione uti (C.).
2. 2. bildl.: a. ngt, att blifwa ngt: aspirare alicui rei (Vg.); affectare rem (C.); concupiscere alqd.

Aſtrolog: mathematicus; astrologus.

Aſtrologi: mathematica.

Aſtronom: astrologus; astronomus.

Aſtronomi: astrologia, astronomia.

Aſyl: asȳlum, confugium (ſe Friſtad, Tillflyktsort).

Ateism: doctrina, disciplina, ratio l. opinio deum (deos) esse negans, tollens; doctrina etc. eorum, qui deum (deos) tollunt; hylla a-en eorum sequi doctrinam, qui Deum esse negant; Deum esse omnino negare; Deum tollere.

Ateiſt: (ἄθεος, atheus) = qui Deum esse negat, (qui deos tollit).

Ateiſtiſk: impius (Lucr.); deos contemnens.

Atlet: athleta; luctator; pugil.

Atletiſk: athleticus, pugilatorius; a. wäxt statura, qualis pugilem decet (jfr Kämpe, Kämpalik)

Atmosfer: āer (circumjectus, circumfusus terrae, terrae proximus); caelum; ſund, oſund a. āer purus, saluber, pestilens; caelum salubre, pestilens.

Atom: corpus individuum (ac solidum), C.; corpus insecabile (Qu.); atomus.

Atomiſt: qui corporibus individuis omnia conficit (anſer allt hafwa uppkommit l. beſtå af atomer).

Att:

1. 1. preposition wid infinitiven: motſwaras i latinet
   1. a. af blott inf., då inf. är ſubjekt l. predikat i ſatſen l. objekt wid wisſa ofullſtändiga verb (Seyff.-Ehrnb. § 289; äfwen wid habere i bet. kunna).
   2. b. af gerundium, då infinitiven beſtämmer wisſa ſubſt. l. adj. l. är beroende af wisſa prepoſitioner (ſe närmare hos Ehrnb. §§ 336–39).
   3. c. när infinitiven ſtår ſſ. beſtämning till ett ſubſt. ſå, att den utmärker det, hwari en egenſkap beſtår l. wiſar ſig, kan den endaſt undantagswis uttryckas med gerundium, utan återgifwes i regeln med en relativ l. kauſal ſats, t. ex. hans dårſkap att tro ſig förſtå ſaken stultitia ejus qui crederet l. credentis se intelligere; legionernas djerfhet att wälja kejſare audacia legionum, quae imperatorem elegissent.
   4. d. der inf. med att utmärker afſigt, beſtämmelſe l. möjlighet (jfr a), återgifwes den näſtan aldrig i lat. med blott inf., utan ſtundom med gerund. genit. och causā l. gratiā, med gerund. ackuſ. och ad l. med ſupinum ackuſ. (wid rörelſeverb); eljes med ut (ne) och konjunktiv l. relativſatſer i konj.: wi hafwa fått ögon att ſe med oculi nobis dati sunt, quibus cerneremus (ad cernendum); jag finner intet att klandra nihil reperio, quod reprehendam; här är ngt att förtjena est, quod quis mereri l. lucrari possit; en bekantſkap att göra homo notitiā dignus; han bad oß (att) komma a nobis petivit, ut veniremus; han lockade oß att glömma tiden nos induxit, ut, quae hora esset, oblivisceremur; ſtorm hindrade oß att ſegla tempestas obstabat, ne navigaremus; (dock ngn gång inf. efter a.).
   5. e. ſſ. uttryck för följd måſte inf. med att likaledes återgifwas med ut: han war nog oförſkämd att fordra tanta erat impudentia, ut postularet; jfr c.
2. 2. konjunktion, hwilken bör i lat. öfwerſättas med:
   1. a. ackuſ. med inf., Ehrnb. §§ 290 ff.
   2. b. quod, l. c. §§ 271, 296.
   3. c. ut, ne, l. c. §§ 259–62.
   4. d. quominus, quin, l. c. §§ 265, 266.

Attack ſe Anfall.

Attentat ſe Anfall (wanl. med bibetydlſe af lömſkhet l. olaglighet).

Atteſt ſe Intyg.

Attribut: (i gramm.) attributum; = egenſkap id quod rei adjunctum est; en ſaks a. rei attributa, eventa (Lucr.), adjuncta (Hor.).

Audiens: aditus; admissio (Pn., Su.); begära a. aditum petere; gifwa a. aditum dare; copiam sui, potestatem sui conveniendi facere l. praebere alicui; admittere alqm; få a. admitti.

Auditorium: schola (C. de Or. I. § 102); auditorium (T.).

Auguſti månad: mensis Sextilis.

Auktion: auctio; sectio (a. på byte l. konfiſkeradt gods); fraſeologiſkt äfwen hasta publica, emedan en ſtång uppſattes ſſ. tecken att auktion hölls; pålyſa a. auctionem proscribere, proponere; hålla a. a-em facere; auctionari; gå till a.: (om perſon) ad hastam venire, accedere; (om ſaker) hastae subjici, voci praeconis subjici, sub hasta vēnire.

Auktions- i ſammanſättningar: auctionarius, t. ex. auktionsſal atrium auctionarium; auktionsanſlag (-plakat) tabula auctionis l. auctionaria.

Auktor:

1. 1. = mönſterförfattare, auktoritet för ſpråk och ſtil, källa: auctor.
2. 2. författare i allm.: scriptor.

Auktoritet:

1. 1. i abstrakt men.: auctoritas (plus apud me valet antiquorum a.).
2. 2. konkret (om perſon l. perſons ord): auctor (ad auctores confugere; uti auctoribus ad rem confirmandam); auctoritas.

Autenticitet: (= att en ſkrift – ett intyg – härrör från den, af hwilken den föregifwer ſig wara ſkrifwen): auctoritas (indicii, testimonii; jfr C. pro Sulla 14. 41, pro Flac. 22).

Autentiſk: authenticus, Jct.; verus, certus, certi auctoris; certo auctore volgatus; cujus certus exstat auctor; – motſ. falsus, suppositus, suppositicius.

Ax: spica; gå, hafwa gått i ax ad spicam perduci, perductum esse; rika, magra ax spicae uberes, tenues l. steriles.

Axel (kring hwilken ngt wänder ſig): axis (rotae, caeli); werldens omhwälfning kring ſin a. caeli l. mundi conversio; versari, converti circum axem.

Axel: ala; humerus (= ſkuldra); bära kappan på båda a-ne utrisque partibus favere, se dare; neutros offendere velle; (om en ſakförare) praevaricari; ſe ngn öfwer a-n despicere; prae se contemnere; infra se positum putare alqm.

Axformig, Axlik: spici ordine structus; spicae similis; ad similitudinem spicae.

Axiom: certa stabilisque sententia; sententia certior, quam ut egeat argumentatione l. demonstratione (ἀξίωμα l. pronuntiatum betyder kategoriſkt omdöme, C. Tusc. I. § 14).

Axplockning: spicilegium.

B

Backe: clivus (collis, tumulus kulle); gå uppför b. clivum ascendere, clivo adverso ascendere; på höjden af b. summo clivo; – i umgängesſpråket ofta = humi l. in humum prosternere; bildl. = wara l. ſtå på bar b. nudum paene destitutum esse; nudum inopemque relictum esse, C.

Backig: clivosus, salebrosus, asper.

Backſtuga: tugurium clivo subjectum (adjectum).

Bad:

1. 1. ſjelfwa badandet l. wattnet, hwari man badar, jemte tillbehör: lavatio (l. parata est); taga ett b. lavari (part. preſ. lavans, ſupin. lavatum); taga ett kallt b. frigidā lavari, perfundi; läkaren föreſkrifwer kalla bad medicus praescribit, ut quis frigidā lavetur; ſtiga ned i b-t in aquam (lavatum) descendere, in solium descendere; ſitta i b-t in alveo, in lavacro considere; in piscina natare; träffa ngn i b-t lavantem offendere alqm.
2. 2. = baden wid en badort l. badorten ſjelf: aquae; begagna b-n i Wiesbaden aquis Mattiacis uti; b-n wid Pozzuoli anſes högſt wälgörande aquae Puteolanae saluberrimae putantur.
3. 3. = badanſtalt: balneum (enſkild); balneae (offentlig); thermae (anſtalt för warma b.).

Bada:

1. 1. tr.: lavare; aquā perfundere, perluere, fovere alqm l. partem aliquam corporis.
2. 2. intr.: lavari; aquā perlui, immergi; = begagna baden på ett ſtälle aquis (Sinuessanis) uti; – bildl. b. i tårar in lacrimas effundi, ora implere lacrimis obortis; b. i ſwett sudore madere.

Badafgift: balneaticum.

Badanſtalt: balneum (mindre, enſkild = badſtuga), balneae (ſtörre, offentlig); thermae (warmbadsanſtalt).

Badare, Badmäſtare: balneator.

Badda:

1. 1. = fukta med watten l. med ngt ſom är doppadt i watten: fovere (vulnus lymphā); lavare.
2. 2. om ſtark wärme:
   1. a. ſolen baddar (på ngt) sol ardet; torret, urit (caput).
   2. b. badda ſig (framför braſa): igni, ad ignem concalefieri, se concalefacere; (i ſolen): apricari; solis ardore torreri.

Baddning: fotus (Pn.).

Badgäſt: qui aquis (balneis, thermis) utitur, ad aquas venit; Bajae beſöktes af många b-r multi ad aquas Bajas convenire solebant.

Badhus: balneae.

Badkar: solium, alveus, labrum.

Badkur: usus aquarum; curatio per aquas; ordinera en b. praescribere, ut quis aquis utatur, per aquas curetur.

Badort: aquae.

Badrum, Badſtuga: balneum, balnearium; (frigidarium, caldarium, tepidarium rum för kallt, warmt, ljumt bad).

Badſtälle: lavacrum, lavatio; locus lavationi aptus.

Bagage: sarcinae; ſärſkildt en härs äfwen vasa, impedimenta.

Bagare: pistor.

Bagarebod: taberna pistoria; furnaria.

Bagaregosſe, Bagarelärling: puer pistoris; pistor.

Bagatell: nugae, quisquiliae (bagateller); res levis, nugatoria, futilis, frivola; åh b-r: nugae!; anſe för b. negligere; pro nihilo putare.

Bageri:

1. 1. = bagareyrke l. -rörelſe: ars pistoria, quaestus pistorius; pistrina; panificium; drifwa, idka b. p-am exercere.
2. 2. = anſtalt för drifwande af bagerirörelſe: furnus; furnaria.

Bagge: aries; (vervex ſnöpt b.).

Bajonett: ferrum (pilo) praefixum; verutum; spiculum.

Bak, n.: panificium (i abstr. och konkr. men.); pistura (abstr.); wara ſysſelſatt med b. panificio occupatum esse, panem coquere.

Bak, m.: = bakſida af ngt: pars aversa (postica); tergum; – ſärſk. = nates, podex; taga ſak på bak se, dum expedire velit, induere (C.), irretire (inſnärja ſig).

Bak, adv. och prep.: post; arkaiſtiſkt pone; otäck bak och före et adversus et aversus turpis.

Baka: pinsere; coquere, (fingere) panem.

Bakarf: *hereditas ascendentium a descendentibus.

Bakben: crus posterius; pes posterior (posticus, Sol.; clunalis, Av.).

Bakbinda: hominem, manus hominis post tergum religare, revincire.

Bakbräde: infurnibulum.

Bakbyggning: posticum; posticulum.

Bakböja: reclinare, reflectere, resupinare; – bakböjd reclinatus (reclinis), resupinus, reflexus.

Bakdanta: absenti maledicere, obtrectare, maculam aspergere; de absentibus male, contumeliose loqui; absentem criminari, rodere (Hor.); ſe Baktala.

Bakdel: pars aversa, postica; b. af handen o. ſ. w. manus aversa; af en menniſkas l. djurs kropp i allm.: tergum; – ofta = nates, clunes, podex.

Bakdörr: posticum (ostium); postica, -ula.

Bakefter:

1. 1. i rummet: post, pone; komma b. sequi alqm; post (postremum) venire; blifwa b. relinqui.
2. 2. i tid: (komma) b. sero (för ſent).
3. 3. i ſak: blifwa b. relinqui (occupet extremum scabies: mihi turpe relinqui et, quod non didici, sane nescire fateri, Hor.).

Bakelſe: crustum, crustulum (pueris dare, Hor.); placenta (pane egeo jam mellitis potiore p-is, Hor.).

Bakerſt: postremus, extremus.

Bakfjerding: lumbus (mactati animalis).

Bakflod: maris recessus, refluxus; aqua reflua.

Bakfot: pes posterior; bildl. få ngt om b-n (eg. = ſnärjas): decipi; falli; in errorem induci; errare.

Bakfram: retro; wända b. på ngt invertere, pervertere alqd (äfwen i oeg. men.; miscere, turbare omnia); wända hufwudet b. (på en bild) faciem, os avertere; läſa ett ord b. retro, inversas legere literas; kriget går b. bellum secus cedit; (perverse, male geritur); (fluit ac retro sublapsa refertur spes Danaum, Vg).

Bakgata: vicus extremus (Hor.); angiportus.

Bakgrund: recessus (motſ. frons; i eg. men. – af ett rum, en tafla: umbra et r. – och i oeg.: eloquentia plus habet in r-u, quam in fronte promittat, Qu.); postscenium (vitae p-a, Lucr.); ſtå, träda i b. recedere; obscurari.

Bakgård: chors postica.

Bakhjul: rota posterior.

Bakhufwud: occiput.

Bakhåll:

1. 1. = förſåt: insidiae; ligga i b. in insidiis esse, latere, subsidere (insidias facere, ponere, collocare, tendere, parare o. ſ. w. alicui); lägga i b. in insidiis locare, subsidere jubere milites; ruſa upp från b. ex insidiis exoriri, (concurrere); falla, råka ut för b. in insidias praecipitare (L.).
2. 2. = reſerv: subsidium; hafwa i b. = ſpara, gömma för en ſenare tid l. ett ändamål, ſom man med liſt fördöljer: reservare (legiones ad alterius periculum r. et retinere; consilium ad extremum); abdere.

Bakifrån: a tergo l. med aversus ſåſom predikat till objektet: angripa, ſe ngn b. aversum aggredi, aspicere; angripa en här b. a novissimis adoriri.

Bakkälke: trahae pars posterior, traha postica; – bildl.: komma på b-n med ngt sero (för ſent) facere alqd (res rustica sic est: si unam rem sero feceris, omnia sero feceris, Cato); rem male gerere (komma på obeſtånd).

Baklaß, Baklaſt: onus posterioris currus, puppis.

Baklås: dörren är i b. sera (l. pessulus) distorta est.

Baklänges: retro, retrorsus; gå b. ire retro (versum) l. aversum ire; liggande, lutad b. resupinus, reclinatus; ligga, falla b. supinum, resupinum jacere, cadere; affärerna gå b. res alicujus male geruntur (secus cedunt, labuntur).

Bakning: pistura, panificium.

Bakom: post; (arkaiſt.) pone; post tergum alicujus; gå b. ngn sequi, insequi alqm; pone subire (Vg.) alqm; ſe b. ſig (wanl. ſe ſig om): respicere; utan att ſe b. ſig non respiciens, oculo irretorto.

Bakport: porta postica; i ett läger porta decumana.

Bakpå: (bak på): in aversa l. posteriori, postica parte rei; b. ryggen post tergum (revinctae manus), in tergo; ſitta b. wagnen in posteriori parte currus (post aurigam, post sellam, ſätet) sedere; ſitta b. häſten post equitem sedere; b. bladet (papperet) in tergo paginae; aversā paginā.

Bakre: posterior (motſ. anterior), posticus; aversus.

Bakſida: pars aversa; tergum; på b-n af boken in tergo libri (summa jam margine – scriptus et in tergo, Juv.), in averso libro.

Bakſkepp ſe Bakſtam.

Bakſko: b. en häſt ferreis soleis pedes equi posteriores munire.

Bakſkört: lacinia l. sinus vestis posterior.

Bakſlag: repulsus, repercussus.

Bakſlug: subdŏlus, obscurus, astutus, vafer; malitiosus.

Bakſlughet: animus subdolus, astutia; malitia; doli.

Bakſlugt: subdole, astute.

Bakſpade: pala (Cato; p. furnaria).

Bakſtam (Bakſtäf): puppis.

Bakſteg: regressus, retrogressus; taga ett b. pedem referre, gradum revocare.

Bakſtycke: pars postica l. aversa.

Bakſäte: sedes l. sella postica currus.

Baktala: absenti maledicere, obtrectare; absentem criminari, carpere (jfr Bakdanta, Förtala).

Baktalare: obtrectator, criminator, homo maledicus.

Baktill: a tergo; pone; in aversa parte rei, in aversa re.

Baktråg: pila; (alveus pistorius).

Bakugn: furnus; clibanus.

Bakut: retro; ſlå b. recalcitrare, calces remittere; – det går b. för honom, ſe Bakfram, Baklänges.

Bakwerk: crustulum; placenta mellita.

Bakwänd:

1. 1. eg.: inversus, aversus, versus; ſlå ngn med b. hand aversa, versa manu caedere alqm.
2. 2. oeg.: praeposterus (tempora – tidsformer – p-a; p-is uti consiliis et acta agere); perversus.

Bakwändt: perverse, perperam; praepostere.

Bakåt: retro; retrorsus.

Bal (pl. baler): chorea; saltatio (festa); fira, hålla b. choreas ducere, celebrare.

Bal (pl. balar): fascis; sarcina; inpacka i b-r in fasces l. sarcinas componere, cogere; – b. papper ducentae quadraginta chartarum plagulae.

Bala ned: stratum, torum turbare, deprimere.

Balans:

1. 1. = wågbalk jugum.
2. 2. = jemnwigt på wågen l. i fråga om tyngder i allm.: paria pondera, pares lances; aequilibrium, -britas; hålla b. librari, (examinari paribus ponderibus); se sustinere; suo nutu sustineri.
3. 3. b. i räkenſkaper:
   1. a. motſwarighet mellan inkomſt och utgift l. det ſom åſtadkommer denna motſwarighet: rationum aequatio; aequalitas acceptorum et datorum; (aequalis ratio); ratio, comparatio accepti et expensi; utgående l. ingående b. summa reliqui (quae ad sequentem annum, a superiori anno transfertur).
   2. b. = briſt i räkenſkaper: defectus; deficiens ratio; komma på b. non posse aequare rationes; non habere pares rationes; rationibus deficere; der är b. ratio non compāret l. apparet.

Balanſera:

1. 1. = hålla ſig i jemnwigt: se librare; librari; corpus librare.
2. 2. i räkenſkaper:
   1. a. b. en ſkuldſumma l. underhållsſumma: aeri alieno ferendo l. sumptibus sufficere.
   2. b. = öfwerflytta behållningen (ſaldo) till näſta års räkenſkaper: transferre, delegare.

Balanſerſtång: halter.

Balja, f.:

1. 1. = ſabelſkida: vagina.
2. 2. ett ſlags frögömme: vagina, siliqua.
3. 3. ett ſlags kärl: labrum; hama.

Baljfrukt: legumen.

Balk:

1. 1. långsgående upphöjning, hwaraf ngt afdelas: saepimentum (jfr mellanbalk, medelbalk); porca (rygg mellan fåror).
2. 2. wågbalk: jugum.
3. 3. balk i lagen: liber; ärfda balken liber de jure hereditario l. hereditatum o. ſ. w.
4. 4. twärband i ett ſköldemärke: fascia, taenia traversa.