Lewis & Short

No entries found. Showing closest matches:

in-tondĕo, tondi, tonsum, 2, v. a., to clip off: fibrarum summas partes, Col. 11, 3, 31.

in-tŏno, ŭi (āvi), 1, v. n., to thunder (class.).

  1. I. Lit.: partibus intonuit caeli Pater ipse sinistris, Cic. poët. Div. 1, 47, 106: cum deus intonuit, Ov. Tr. 5, 14, 27: intonuere poli, Verg. A. 1, 90: pater omnipotens ter intonuit, id. ib. 7, 142; 9, 361: deus majestatis intonuit, Vulg. Psa. 28, 3 et saep.
    Impers.: intonuit laevum, Verg. A. 2, 693; Ov. M. 14, 542.
    1. B. Transf., to make a noise, resound: et clipeum super intonat ingens, Verg. A. 9, 709: concussa arma intonuere, Sil. 2, 213: unus praecipue servus tam valde intonuit, ut, Petr. 78: ingenti latratu canis, Plin. 8, 40, 61, § 142: Eurus Intonat Aegaeo, Val. Fl. 2, 365.
      1. 2. Pregn., to bring down with a thundering sound: clavam superne intonat, Val. Fl. 3, 169; cf.: Eois intonata fluctibus hiems, Hor. Epod. 2, 51.
  2. II. Trop., to cry out vehemently; to thunder forth: hesternā contione intonuit vox perniciosa tribuni, Cic. Mur. 38, 81: exsurgit atque intonat ore, Verg. A. 6, 607: intonet horrendum, Juv. 6, 485: cum haec intonuisset plenus irae, Liv. 3, 48: minas, Ov. Am. 1, 7, 46; Prop. 2, 1, 40: silvae intonuere, Verg. A. 7, 515; Ov. F. 4, 267.
    Poet.: (Fortuna) simul intonuit, proxima quaeque fugat, has threatened, Ov. P. 2, 3, 24: armis urbi, Sil. 14, 298.

1. intonsus, a, um, Part., from intondeo.

2. intonsus, a, um, adj. [2. in-tondeo], unshorn.

  1. I. Lit.: scindens dolore identidem intonsam comam, Acc. ap. Cic. Tusc. 3, 26: capilli, Hor. Epod. 15, 9: crinis, Tib. 1, 4,38: Cynthius, Hor. C. 1, 21, 2: deus, Ov. Tr. 3, 1, 60; Prop. 3, 13 (4, 12), 52: comae, Curt. 9, 10, 9; 4, 13, 5: mentum, id. 8, 9, 22: caput, Ov. F. 4, 655: ora, i. e. not yet shaved, Verg. A. 9, 181: oves, Col. 7, 3, 7.
    With Gr. acc.: Rhodanique comas intonsa juventus, Sil. 15, 674.
  2. B. Transf.: montes, i. e. leafy (covered with grass, herbs, or bushes), Verg. E. 5, 63: quercus intonsaque caelo Attollunt capita, leafy, id. A. 9, 681: myrtus, Stat. S. 4, 7, 10.
    Of the old Romans, who neither cut their hair nor shaved their beards: tonsores in Italiam venere post Romam conditam anno CCCCLIV., antea intonsi fuere, Plin. 7, 59, 59, § 211: Cato, Hor. C. 2, 15, 11: avi, bearded, Ov. F. 2, 30.
  3. II. Trop., unpolished, rude: homines intonsi et inculti, Liv. 21, 32: Getae, Ov. P. 4, 2, 2.