Klippa, v. tr.:

1. 1. absolut:
   1. a. eg.: tondēre (capillos, barbam; lanam; oves; arborem); attondere (vitem a. et fingere putando, Vg.); detondere (mannos – hästarnes manar o. s. v.); secare (capillos, ungues); putare, amputare (arborem = qvista); k. vingarne på ngn alas praetondere, praecidere alicui; saxen k-r ej non secat (secandi exsors est, Hor.); hebes est (jfr k. till, ut).
   2. b. oeg.: k. ngn perstringere, poena afficere alqm; klippt skall det vara sic volo, sic jubeo; ad regulam omnia.
2. 2. med prepositioner:
   1. a. k. af, bort, ifrån: detondere, desecare, exsecare; resecare.
   2. b. k. i ngt: insecare, incidere alqd.
   3. c. k. i sönder: consecare; concidere (forcipe).
   4. d. k. till = formare, deformare, fingere tondendo, secando l. forcipe; oeg.: klippt och skuren till ngt (non natus sed) a Deo, a natura fictus ad alqd (C. de Or. I. § 115).
   5. e. k. upp: resecare (vulnus, unguem ad vivum); recidere.
   6. f. k. ut: exsecare (= medels klippning uttaga); – k. ut figurer l. ngt i (till) figurer insectis arboribus l. chartis formas fingere, arbores in formas fingere (jfr Pn. ep. V. 6. 16).

1. Sven Lundström framhåller att sing. "capillum" är att föredra framför "capillos".
2. Kommentera

Bitcoin-adress: bc1qrjh4udzaukdh3r844d7chp7pxy0kd2znl2ua9f

• ...
• klingande
• klingande
• klingklang
• klingklangspoesi
• klinik
• klinka
• klinka
• klint
• klippa
• klippa
• klippa
• klippande
• klippare
• klippare
• klippblock
• klippdufva
• klippfast
• klippfisk
• klippgrund
• ...