Anständig:

  1. 1. relativt: a. för ngn = som anstår, höfves en person: i allmänhet decorus (C. de Off. I. § 97); aptus (haec scenicis apta sunt, nobis dissoluta, C. de Off. I. § 129); honestus (hae artes sunt iis, quorum ordini conveniunt, honestae, C.).
  2. 2. absolut:
    1. a. i allm. om saker = det som anstår alla menniskor l. särskilda med afseende på stånd, ålder, kön: decorus; det a-a decorum (C. l. c.); honestus (ars, artificium, munus); ingenuus, liberalis (mots. sordidus) = det som fordras af lefnadsvett och fribornes samhällsställning (jocus, quaestus; liberali custodia virginem tenere); a. drägt vestis non indecora (jfr nedan); a. bergning, lefnadssätt victus cultusque vitae humanus (ss. det höfves en menniska), liberalis (efter en bildad menniskas vilkor och behof); lefva på a. fot humane, liberaliter, (non sordide) vivere; urbanus (= enlig med konventionel ton).
    2. b. = sedesam, ärbar, tuktig: modestus (mulier, mores, sermo); verecundus (mots. obscenus, som ej sårar l. strider mot blygsamheten, C. de Off. I. § 127; adolescens, verba, vultus); probus (= dygdig: lasciva est pagina, vita proba, Mt.); pudicus [virgo (intacta), conjux (fida), vir (non incestus)]; a. drägt vestis modesta, verecunda (severa, i fråga om äldre menniskor).
  1. (Kommentera) Kommentera
 Donera Bitcoins! Bitcoin-adress: bc1qrjh4udzaukdh3r844d7chp7pxy0kd2znl2ua9f