Lewis & Short

hībernācŭlum, i, n. [hiberno], a winter residence, winter apartment.

  1. I. In gen., Vitr. 1, 2, 4; 7, 4, 4; Plin. Ep. 2, 17, 7.
  2. II. In partic., in milit. lang., hī-bernācŭla, ōrum, n., tents for winterquarters, an encampment for winter, winter tents (opp. hiberna, winter-quarters in gen.): hibernacula Carthaginiensium lignea ferme tota erant, Liv. 30, 3, 8: hibernacula etiam, res nova militi Romano, aedificari coepta, id. 5, 2, 1 Weissenb. ad loc.; 22, 32, 1; Tac. A. 2, 23; 14, 38; Nep. Eum. 8, 4.