Förhållande:

  1. I. objektivt:
    1. 1. (i sing.) f. med en sak l. person: causa, ratio; samma, annat är f-t med den saken eadem, par atque una (de Or. II. § 209), similis, alia, longe alia ratio est illius rei; fullständigt taga kännedom om f-t med en sak quid (in re) sit, quid actum sit, cognoscere, quaerere, audire; omnem rem audire, omne negotium cognoscere; det är f-t, att – est, ut –, ita se res habet l. comparata est, ut –; det plägar vara f-t fit saepe, fieri solet, ut –; sanna f-t är, att – illud (potius) verum est (med ack. och inf. l. ut med konj.); ej öfverensstämma med sanna f-t a rei l. rerum veritate abhorrere; non verum esse; – det kända f-t att han varit i staden dagen förut – quod constabat, eum pristino die in urbe fuisse; det är ett ledsamt, ett glädjande f. molestum, dolendum est, quod – (illud odiosum est, quod in – magnitudine animi facillime pertinacia et nimia cupiditas principatus innascitur, C. de Off. I. § 64); bene, commode se habet, quod –; detta (felaktiga) f. måste rättas hoc vitium corrigendum est; inberätta f-t rem deferre, (nuntiare) ad senatum, ad imperatorem; f-t var mig alldeles obekant res mihi plane ignota erat; ett sällsynt f. res rara; det är ett sällsynt f., att raro fit, ut –.
    2. 2. oftast i pluralis = omständigheter, under hvilka ngt sker, l. ställning, i hvilken en sak l. person befinner sig: res (pl.), (negotia); fortuna; status; tempora, rationes; yttre f-n res externae l. helst blott res, fortuna, tempora; negotia, t. ex. skulden var de yttre f-nas och ej personernas rerum, temporum erat istud vitium, non hominum l. personarum (jfr personae et tempora, C. de Or. II. § 138 ff.); sådan förändring i lefnadsyrke går lättare, om de yttre f-na hjelpa till eam mutationem, si tempora adjuvabunt, facilius commodiusque faciemus (de Off. I. § 120; jfr fortuna, ibdm); suam quisque culpam actores ad negotia transferunt, Sa. Jug. 1; gynsamma, olyckliga, fredliga, oroliga f-n res prosperae, florentes, afflictae, adversae, asperae, pacatae, turbidae; i följd af ogynsamma f-n propter temporum iniquitatem; temporum iniquitate, rerum asperitatibus (C. de Or. I. § 3) factum est –; f-na voro honom gynsamma, ogynsamma fortuna ei favebat, fortunā secundā utebatur; fortunam adversam habebat, f-ā adversā utebatur, conflictabatur (hade att kämpa med –); under för sig gynsamma f-n bonis suis rebus; lefva under olika f-n in diversis rebus, vitae rationibus versari (C. de Inv. I. § 3); de politiska f-na communia tempora (C. de Or. I. 2); status civitatis; under gynsamma politiska f-n optima re publica; nya f-n res novae, mutatae; mutatio rerum (rerum m-em ferre non poterat, N.); efter den tidens, efter vår tids f-n ut tunc erant res, ut nunc sunt res l. tempora; pro his, pro illis temporibus, (pro illorum, horum temporum ratione); under alla lifvets f-n in omni vita, in omni genere vitae, in omni vitae parte; det gifves intet f. i lifvet, der ej pligten har sin tillämpning nulla pars vitae officio vacare potest (C. de Off. I. § 4); under alla f-n (i alla händelser) utique; utcunque est l. erit; husliga, offentliga f-n res domesticae, privatae (C. ad Qu. Fr. I. § 19), res forenses.
    3. 3. f. till en sak, emellan saker:
      1. a. i allm.: ratio; stå i f. till en sak rationem habere, esse, affectum esse ad rem (se Förhålla sig); conjunctum esse cum alqa re, inter se; bestämma f-t mellan två ting quae inter eas res intercedat l. sit ratio, constituere, definire; denna sak står icke i ngt f. till den andra (emellan dem eger det närmaste f. rum) haec res ad illam omnino non pertinet, illam non attingit; denna dygd står i det närmaste f. till menniskans natur haec virtus maxime naturam attingit humanam (C. de Off. I. § 18); delarnes f. convenientia inter se (ömsesidiga f.); delarne stå i det rätta f-t till hvarandra inter se conveniunt; i behörigt f. ut par, aequum est; apte; juste; legitime.
      2. b. pregnant = lika f.: par, aequalis ratio; analogia (Varr.); proportio (quae graece ἀναλογία, latine p. dici potest); oftast att uttrycka med pro portione l. blott pro = i f. till; det är intet f. mellan hans inkomst och utgift sumptus reditui l. facultatibus (pariter aequaliterque) non respondent (C. de Am. § 56); non facit sumptus pro portione facultatum l. pro facultatibus; inledningen bör stå i (jemnt l. lika) f. till målets vigt decet causis principia pro portione rerum praeponere (C.); hvar och en i f. till hans förtjenst pro dignitate cuique est tribuendum (de Off. I. § 42); i f. till tiderna ut tum erant tempora, pro ratione temporum; folkets sedliga tillstånd står merendels i lika f. till de förnämes quales principum, tales totius populi mores esse solent.
    4. 4. persons f. till, med annan, personers till hvarandra: ratio; (rationem habere cum alqo, rationem contrahere, alqd contrahere – träda i f. till – cum alqo, ratione, re, negotio implicari cum alqo – inlåta sig i f. med ngn); necessitudo (förbindelse, skyldskap); jag står icke i ngt f. till honom alls nihil mihi cum illo commune est, nulla inter nos societas l. conjunctio est; stå i f. af vänskap, slägtskap till ngn amicitiā, familiaritate, cognatione, affinitate conjunctum esse, contineri cum alqo; est inter aliquos amicitia, summa familiaritas (det råder emellan dem ett f. af innerlig vänskap); vänligt, spändt f. gratia, simultas; f-t är brutet emellan dem inter se odio, simultate dissident; det goda f-t är återstäldt emellan dem gratia inter eos reconciliata est, in gratiam hic cum illo rediit; vi stå i godt f. till hvarandra bene inter nos convenit; nullum inter nos jurgium, discidium intercessit; (nulla inter nos diremptio, distractio fuit, C. de Off. III. § 32); slägtingar som stå i godt f. till hvarandra bene convenientes propinqui.
  2. II. en persons f. = beteende, uppförande: mores (= ådagalagd sedlig beskaffenhet i allm.); modus, quo se gessit aliquis; hvars och ens eget f. bestämmer hans öde i lifvet sui cuique mores fingunt fortunam hominibus (poet. ap. N.); det kommer att bero på ditt f. pro moribus (l. pro dignitate) tibi tribuetur (merces, honor); ut sementem feceris, ita metes; jag prisar ej hans f. vid detta tillfälle non laudo, quo modo se gessit (jfr multa in illo viro praeclara cognovi: sed nihil est praeclarius, quam quo modo mortem filii tulit – hans f. vid sin sons död, C.); hans f. var värdigt nihil se indignum commisit; ita se gessit, ut bonum virum decet (par est); iakttaga ett vördnadsfullt f. mot sin far summa pietate, reverentia colere patrem; vara försigtig i sitt f. med, till andra menniskor iis, quibuscum vivat, caute uti; klandra ngns f. mores alicujus l. alqm reprehendere (jfr Förhålla sig).
  1. (Kommentera) Kommentera
 Donera Bitcoins! Bitcoin-adress: bc1qrjh4udzaukdh3r844d7chp7pxy0kd2znl2ua9f