Komma, v.:

  1. I. intr.:
    1. 1. absolut:
      1. a. i rummet: venire (i allm.; om lefvande och döda subjekt: venit homo, nuntius, navis); advenire (anlända, ankomma); advehi (navis); afferri (nuntius); vara kommen venisse; adesse; gå och k. ire (abire) et redire; ultro citroque commeare; han kom strax, jag skall strax k. statim affuit, mox adero (eg. var strax, skall strax vara här l. der); låta k. arcessere; jubere ad se venire; kom hit huc ades!; veni; k. gående, springande, flygande o. s. v. pedibus venire; accurrere; advolare.
      2. b. om tid l. i tid (om abstrakta subjekt): venire; adventare; det skall k. en tid veniet tempus, erit (tempus), quum (te hujus rei poeniteat); det kom en annan tid aliud venit tempus (tempora mutata sunt); det som k. skall ventura; futura.
    2. 2. med måttsbestämning: k. långt longe, multum proficere, procedere, progredi (in itinere, in studiis literarum o. d.); så långt är det kommet usque eo ventum est.
    3. 3. med predikatsbestämning: k. lös liberari; emitti (e carcere), solvi vinculis.
    4. 4. med infinitiv: k. att:
      1. a. med bibehållen bibetydelse af verbet: venire, advenire ut faciat alqd (äfven med gen. gerundii och supin. ack.: ludos spectandi causa, ludos spectatum); jag är k-n adsum (ut tibi succurram).
      2. b. i pres. omskrifvande futurum: du k-r en gång att ångra det hujus rei te aliquando poenitebit; det k-r snart att visa sig mox apparebit, videbimus.
      3. c. = råka att (med inf.), uttryckes med omskrifning af forte, forte accidit, incidit, fit: jag kom att kasta ögonen ditåt forte in eum locum oculos conjeci; forte incidit, ut in eam partem conjicerem oculos.
    5. 5. med adverb l. prepositioner:
      1. a. k. af:
        1. α. i lokal mening (med tonvigt på af): (de equo, de lecto) desilire, descendere.
        2. β. i kausal mening (med tonvigt på komma): nasci, oriri ex, ab alqa re; proficisci ab alqa re; detta k-r af hans obetänksamhet hoc (malum) ex ejus temeritate ortum est.
        3. γ. särskildt om ord ss. subjekt: fingi, dici (fictum, dictum esse) ab, ex, de verbo alqo (”figura” dictum l. dicta est a fingendo).
      2. b. k. af sig: perturbari (in exordiis dicendi).
      3. c. k. an på ngt l. ngn: positum, situm esse in re, in voluntate alicujus; (ad cujusque vitam institutam accommodandum est, a multisne opus sit an satis sit a paucis diligi, C. de Off. II. § 30); in alicujus potestate esse (demus nec ne, in nostra potestate est, C. de Off. I. § 48); pendere a voluntate, arbitrio alicujus; interesse, referre med indirekt frågesats [refert, qui adsint – på åhörarnes beskaffenhet – utcunque aderunt, C. de Off. I. § 135; refert, quo quisque ingenio (praeditus) sit – det k-r an på hvars och ens naturgåfvor]; res in eo vertitur, utrum – an o. dyl.; låta det k. an på slumpen fortunae rem committere; låta det k. an på ett försök rem, fortunam experiri, temptare (jfr bero); det k-r an på ett försök temptare licet.
      4. d.
        1. α. k. bakifrån på ngn: a tergo venire, supervenire alicui, adoriri alqm.
        2. β. k. bakefter: sero venire.
      5. e. k. bort:
        1. α. i allm.: amitti (ab alqo för ngn); perire.
        2. β. k. från ämnet: a proposito, a re proposita declinare, digredi.
      6. f. k. efter:
        1. α. k. efter ngn, i lokal men.: sequi alqm; post alqm venire; succedere alicui.
        2. β. k. efter = för sent: sero venire.
        3. γ. = k. att hemta: venire petitum, arcessitum; petere.
        4. δ. i tiden, i ett embete l. dyl.: sequi (alqm, alqd); alicui, in locum alicujus succedere; excipere (efter Januari k-r Februari Januarium excipit l. sequitur Februarius; efter Romulus kom Numa Romulum secutus est, Romulo successit Numa; efter glädjen kom sorg laetas res tristes secutae sunt).
        5. ε. k. efter = verka, kännas efter, hafva följder: det skall k. surt efter: hujus rei te aliquando poenitebit; (post senties, dolebis).
      7. g. k. emellan: intervenire; intercedere.
      8. h. k. emot: obviam venire alicui; occurrere alicui.
      9. i. k. fram:
        1. α. ifrån att hafva stått tillbaka l. varit undangömd: provenire; procedere; kom hit fram huc procede; emergi (ex aqua); in lucem proferri; prodire.
        2. β. om växter o. dyl.: provenire (sata; lana); enasci (cornu).
        3. γ. k. fram i verlden: ad divitias, ad honores provehi (evehi); emergere.
        4. δ. k. fram till ett mål: pervenire; (om saker) perferri (nuntius; epistola); pervehi.
        5. ε. k. fram med ngt: proferre (crimen, argumentum); promere, depromere (vinum); k. fram med ett påstående exsistere dicentem; dicere; med en motion ferre (legem).
      10. k. k. från, ifrån:
        1. α. eg.: alicunde venire.
        2. β. k. ifrån ett besvär, obehag l. dyl.: a re discedere, recedere; eripi ex incommodo, liberari alqa re; effugere alqd; k. ifrån ngn ab alqo discedere.
      11. l. k. för:
        1. α. ngns öron, ögon: ad alicujus aures pervenire, venire; in conspectum alicujus venire; (audire, comperire alqd; videre, conspicere alqd).
        2. β. k. för ngns tankar, sinne: in mentem alicujus venire; animum alicujus subire; alicui succurrere; (det k-r mig för l. före, som om jag sett honom förr videor mihi istum ante vidisse); jfr Förekomma.
      12. m. k. förbi: praeterire; praetervehi.
      13. n. k. före ngn: antevenire alqm.
      14. o. k. förut: ante – venire; priorem venire.
      15. p. k. i:
        1. α. eg.: incidere (in ignem).
        2. β. i ett tillstånd: venire ad –, incidere (in periculum), implicari (rationibus, negotiis cum alqo); för öfrigt medels omskrifningar, ss. k. i rörelse: moveri; k. i kokning, brand fervescere, incendi; k. i raseri furore agitari; furere incipere; k. i gråt in fletum prorumpere; k. i slägtskap med ngn alicujus l. cum alqo affinitate implicari, conjungi; jungere affinitatem cum alqo; k. i gräl altercatione congredi; ɔ: inter aliquos oritur rixa; k. i fråga quaeri; mentio fit, incidit rei; det k-r aldrig i fråga nunquam fiet; k. i håg se Håg.
      16. q. k. ibland (folk): inter homines versari.
      17. r. k. igen: redire, reverti; det k-r igen haud erit inultum; in auctores recidit malum.
      18. s. k. in:
        1. α. eg.: intromitti; intrare; intro venire.
        2. β. k. in i ett ämne l. en sak: in rem se penitus insinuare; in rei disputationem paene intimam venire (C. de Or. I. § 96), delabi; alqd perdiscere.
        3. γ. k. ngn in på lifvet: irruere in alqm; copiam alicujus (aggrediendi) habere l. nancisci.
      19. t. k. med:
        1. α. med ngn (tonvigt på med): venire simul cum alqo; comitari, sequi alqm.
        2. β. k. med ngt (tonvigt på verbet): afferre, apportare alqd.
      20. u. k. ned: descendere; mergi (aquā).
      21. v. k. omkring: när allt k-r omkring (omnibus) rebus agitatis (circumspectis), exploratis, explicatis; (när allt k-r omkring, är han dock den förnämste omnia consideranti ille princeps videbitur).
      22. x. k. på:
        1. α. k. på benen, på hufvudet ned in pedes desilire, descendere; in caput decidere; k. (upp) på hästen equum conscendere; k. på fästning in carcerem conjici, includi.
        2. β. k. på ngt = k. att tänka på, uppfinna, erinra sig ngt: alqd venit in mentem alicui; aliquis invenit, reperit, comminiscitur, reminiscitur alqd.
        3. γ. k. på (öfver) ngn: deprehendere (= ertappa, öfverraska) alqm; – morbus incessit, corripit alqm.
        4. δ. = inträffa, hända: incidere, accidere; det k-r ej ofta på raro fit, datur, accidit, incidit, ut; fara k-r på periculum incidit, ingruit, (increpat).
        5. ε. k. på ngn, på ngns lott: (sorte) obvenire, contingere alicui; huru mycket k-r på hvar och en quanta cujusque sors (pars) est l. erit?; (på tio Perser k-r knappt en Grek vix denis Persis, si divisio fiat, singuli Graeci eveniant, Js. XI. 13. 7).
        6. ζ. huru mycket k-r det på = huru mycket kostar det? quanti stat l. constat?
        7. η. det k-r på ett ut: (alicujus, meā) nihil interest (humine an sublime putrescam); idem est.
      23. y. k. till:
        1. α. ngn l. ngt i rummet: venire, pervenire (devenire, advenire) ad alqm, in locum; – k. till verlden in lucem edi; in vitam venire l. introire; nasci.
        2. β. k. till ett tillstånd l. en sak (= vinna, få ngt): pervenire (ad honores, ad senectutem, ad potentiam); nancisci, consequi, assequi (alqd); k. till skada, olycka malo, damno, calamitate affici; malum sibi contrahere; k. till sin rätt suum recuperare; jus obtinere.
        3. γ. k. ngn till hjelp: auxilio venire, opem ferre alicui.
        4. δ. k. till = hända: fieri, accidere; huru k-r det till, att du är här qui fit, ut l. quid est, quod tu hic sis?
        5. ε. k. ngn till = tillkomma, tillhöra ngn: alicujus esse; det k-r icke mig till att råda non est meum dare consilium.
        6. ζ. det k-r till ngt (t. ex. till krig, till fältslag): venitur, res venit ad certamen, ad bellum; bellum erumpit; committitur, fit proelium; det kom till ett samtal, en förklaring ad colloquium convenēre l. ventum est; colloquium institutum, factum est; inter se rationes reddiderunt, cur quidque fecissent.
        7. η. k. till ett antal: accedere (ad suspiciones res certissimae, Cs.); adjungi, addi; härtill k-r att accedit, quod l. ut –; då härtill k-r quum accedat – l. adjuncto (quod, ut).
      24. z. k. tillbaka: redire; reverti; revenire (sällsynt).
      25. å. k. tillsammans: convenire (in locum).
      26. ä. k. undan: effugere, evadere, elabi.
      27. ö. k. under:
        1. α. i eg. mening: cadere sub alqm (t. ex. vid brottning, vältning); k. under tak tectum subire; (domo recipi, excipi); k. under vattnet sub aquam l. aquā mergi; k. under bar himmel sub divum exire.
        2. β. oeg.: k. under ngns välde l. vård cadere sub imperium, potestatem alicujus; subjici imperio l. potestati, committi tutelae curae; sub alicujus potestatem redigi; k. under behandling, öfverläggning cadere in deliberationem, in judicium; venire in aestimationem (under pröfning, L.), in contentionem; ɔ: res agitur, rei mentio fit, infertur.
      28. aa. k. upp:
        1. α. i eg. men.: escendere (in equum), ascendere, conscendere; emergere, se emergere, emergi (ex undis, ex palude); växter k-a upp herbae proveniunt, oriuntur.
        2. β. k. upp med ngt: invenire (alqd); mentionem (ferre), facere, injicere alicujus rei; ferre (legem k. upp med en motion, ut –); k. upp med ett påstående, en sats exsistere dicentem –; primum dicere (primus Pherecydes dixit, animas esse immortales, C.).
        3. γ. = uppkomma (se detta ord): oriri; exsistere; nasci.
      29. bb. k. ur –:
        1. α. eg.: exire; k. (ɔ: falla) ur askan i elden incidere in Scyllam, cum vult vitare Charybdin.
        2. β. k. ur bruk: obsolescere; ab usu – intermitti (C. de Or. III. § 153); k. ur vanan, takten desuescere; ex numero excidere.
      30. cc. k. ut:
        1. α. i eg. men.: exire (ex cubiculo; currente rotā cur urceus exit?, Hor.); excidere (sors excidit).
        2. β. k. ut med ngt: rei perficiendae, gerendae parem esse; posse alqd efficere, perficere; ad rem perficiendam viribus satis valere, instructum esse.
        3. γ. (om abstrakta subjekt) = blifva bekant (utspridt): enuntiari; pervulgari (famā); increbrescere, percrebrescere (famă); fama fert alqd.
      31. dd. k. vid (med sin hand vid): tangere, attingere alqd.
      32. ee. k. å stad: proficisci.
      33. ff. k. åt:
        1. α. med lefvande subjekt: nancisci, assequi, attingere, prehendere alqd; han tog allt, hvad han kunde k. åt quidquid poterat, arripuit.
        2. β. med abstrakt subjekt: hvad k-r åt dig? quid est?; quid te sollicitat, vexat, premit?; hvad k-r åt dig, som ej går hem quid est, quod domum non redeas?
      34. gg. k. åter: redire, reverti; febern har k-it åter rediit febris; rursus febri correptus est.
      35. hh. k. öfver:
        1. α. en flod, ett berg o. d.: superare flumen, montem.
        2. β. k. öfver ngn l. ngt (med personligt subjekt): deprehendere, invenire alqm, alqd.
        3. γ. k. öfver ngn (om abstrakt subjekt): opprimere, invadere (tristitia alqm).
      36. ii. k. öfverens:
        1. α. absolut: inter se concorditer vivere (agere); consentire (i meningar); bene (male dåligt) convenit inter aliquos.
        2. β. k. öfverens, att –: consentire de re, alqd esse; inter aliquos constat alqd esse, convenit, ut faciant alqd; inter se constituere, ut faciant alqd (C. de Fin. V. 1. 1).
  2. II. tr. = bringa, förmå, göra att –: adducere, impellere alqm (ad fletum, ad misericordiam – att gråta, att ömka sig; adducere alqm, ut eum justitiae capiat oblivio, C.); injicere alicui metum, misericordiam (k. ngn att frukta o. s. v.); facere, ut aliquis obliviscatur, ut alqm poeniteat (k. ngn att glömma, att ångra; – efficiunt, ut me non didicisse minus poeniteat, C. de Or. II. § 77); k. ngn på fall impellere, affligere, supplantare alqm; in fraudem inducere alqm; k. ngt å stad efficere; causam esse alicujus rei.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Donera Bitcoins! Bitcoin-adress: bc1qrjh4udzaukdh3r844d7chp7pxy0kd2znl2ua9f